Bebbe
Oskar är väldigt snäll mot sin mamma just nu. Han tycker nämligen att alla kvinnor i tidningen (vilket ju oftast är snygga modeller) är mamma. Så jag får många komplimanger för tillfället :)
Han har ett speciellt sätt att säga mamma. Han betonar det så att det låter milt och mjukt och med en liten accent på slutet. "mammá" När han säger pappa säger han det liksom gulligt på ett frågande sätt. "pappaaa?"
I början av veckan hade vi två bebisar på besök. Mina tre närmsta vänner fick sina 2:a och 3:e barn bara inom några veckor efter att vi kom hem med Oskar. Jag har tänkt på det ofta, att jag är så glad över att vi kom hem före de fick sina små. Det hade nog varit jobbigare för mig att bearbeta annars.
Det här med att inte få någon bebistid är ju något som vi adoptivföräldrar måste bearbeta och acceptera. Var och en på sitt sätt naturligtvis. För min del känner jag att jag inte sörjer det. Kanske hjälper det att spädbarnstiden med Johan var en jobbig period. Men jag ska erkänna att det ibland hugger till lite i hjärttrakten ändå när man ser bebisminerna men framför allt mammornas vaggande och vyssjande.
"Du är min bebis" säger jag ibland till Oskar och ger honom en puss. Då tittar han på mig lite frågande och säger "bebbe". Oskar älskar bebisar. Nyfiket och med försiktiga händer sträckte han sig efter lilla Ella när hon låg i sin vagn i hallen och kände ömt på hennes lilla lilla hand. "Bebbe"
Jag har insett att det finns någonting inom mig som gör att jag inte vill att Oskar ska bli större eller äldre. I alla fall inte nu. Jag drar mig för att svara att han nästan är två år när någon frågar. Trots att han är närmare två än ett och ett halft svarar jag ändå det sistnämnda. Jag vill helt enkelt inte att han ska fylla två. Jag vill inte heller att han ska växa så att jag behöver byta klädstorlek. Jag har en hemlig önskan inombords att han inte ska ha växt så mycket när vi åker till BVC. Kanske har detta någonting att göra med att jag ändå vill att han ska vara min bebis lite längre. Och att jag inte vill börja jobba på länge än. Tiden får inte gå för fort (vilket den ju gör..)
I övrigt har Johan sin fjärde dag med feber idag så vi har lugna dagar här hemma. Oskar går runt här och grejar. När han tycker att han fått för lite uppmärksamhet går han fram till någon av de där "nä nä" sakerna som han vet om att han inte får röra. Så slänger han en liten blick åt mitt håll, småler och tar försiktigt på den. "Nä nä!" säger han sen och bländar av ett leende. Och så väntar han på en reaktion. Och lite uppmärksamhet.
Kram till er
Kommentarer
Postat av: Jonna
Nya inlägg gillar jag:) Måste försöka få till en fika date.
Postat av: Hanna
Att vilja stanna tiden är en känsla jag känner igen! Med första barnet kände jag tvärt om, jag ville att hon skulle bli större!
Oskar är er alldeles underbara lilla bebbe. Vi tycker så mycket om er!
Kram!
Trackback
