Tankar från en 5-åring
Vad tror du lillebror eller lillasyster kommer att tycka om det?
Vad vill du lära lillebror eller lillasyster?
Tror du det kommer att bli jobbigt att ha ett syskon?
Tänk att inte lillebror eller lillasyster kan prata svenska..
Ett par av Johans tankar:
"Mamma, tänk om barnet vi beställer kommer från Danmark.."
"Mamma, om lillebror eller lillasyster säger att ni ska vara mamma och pappa bara till honom, vad säger du då?"
Har nu pratat med adoptionsbyrån. Vår handläggare har semester till v. 33 så jag pratade med en annan.
De kommer att starta upp samarbete mot andra barnhem i Ryssland till hösten.
Tydligen är aktiviteten lite lägre under semestertider, men hon sa att två par varit på sin resa, två är inbokade och två väntar på resebesked. Hon bedömde kontakten med Ryssland som god.
Det som gör lite ont är att de verkligen har koll på att vi har "tackat nej" till ett barnbesked. Hon visste direkt vilket barn vi valde att inte gå vidare med när jag presenterade mig, vad han hette också. Gulp!
Min största fasa är naturligtvis att vi kommer att få barnbesked om ytterligare ett barn med problematiken FAS även nästa gång. Men kanske ser adoptionsbyrån till att det inte blir så..
Eller så får vi ett betydligt större barn den här gången. Som "straff".
Ja, som sagt. Nu är det "bara" att vänta.
Lite jobbigt är det att inte veta hur hösten och vintern kommer att te sig. Min stora dröm är att åka till Thailand i vinter men det kan ju inte bli av om vi får hem barnet innan. Och det går ju inte att boka resa när man inte vet..
Uppdrag: försöka leva i nuet och njuta av sommaren först och främst.
Kram
minikris och minigris
Har känt mig lite ledsen några dagar.
En bra egenskap jag har är att min omgivning inte alltid behöver märka det så fasligt mycket.
Inte när det är en sån här minikris. Det är mest jag själv som känner och tänker.
(Jag har förresten jagat en minigris genom byn en gång.
men det är en annan historia...)
En rolig sak är att jag fått kontakt med två par
som också är pilotfamiljer för Ryssland, som vi.
Det ena paret fick tidigt barnbesked, som vi.
De kom hem från sin första resa i veckan.
Deras barn visade inga tecken på FAS.
Om vi fått ett icke-FAS-barn från början
hade vi alltså kunnat få resa och hämta det om ca två månader.
Om vi hade fått föda det där första barnet som blev till efter Johan.
Så hade det fyllt 3 år denna månaden.
Jag kan inte vänja mig vid alla dessa motgångar.
I morgon ska någon av oss ringa adoptionsbyrån.
Avslutningsvis, dagens höjdpunkt.
Att känna solen i ansiktet, blunda och bara höra "kluck, kluck"
Kram!
Klump i magen
Hörde mig för om nuläget hos adoptionsbyrån.
Svaret ger en klump i magen.
"För närvarande har vi inga barn som väntar utan kö utan alla familjer väntar på att bli matchade genom rysslands myndigheter. Vi kan inte uttala oss om hur lång tid det kan ta då detta fortfarande är ett pilotprojekt. Det har gått väldigt fort för de familjer som accepterade ett av de barn som fanns tillgängliga i början. Hur lång tid det tar när man har sina papper liggande i Ryssland och väntar kan vi tyvärr inte upplysa om."
Är det bara jag som upplever det lite smått uppkäftigt?
Vad betyder det egentligen?
En månad? Ett år? Två år?
Knäppa natt, underbara dag
Euforiskt möte.
Nyss kommit hem efter att ha hälsat på vår nyaste familjemedlem.
Underbara trollunge
liten sötis och kopia av storasyster ♥
Hon hade så bråttom till världen att det tog 10 min från att de kom till förslossningen tills hon var född.
Underbart att se att hela familjen mår bra.
Tyvärr glömde jag kameran hemma, men återkommer med bebisbilder.
Kan däremot visa de två nallarna jag virkar.
Grön till Johan, röd till lillkusinen.
Långt ifrån perfekta :)
Nattens dröm var lika knäpp som brukar.
Vår representant från adoptionsbyrån kom hem till oss och hade med sig en flicka.
Hon var nio år och hade inga ben.
Men gick omkring här hemma och var kortare än Johan.
Hon ville såklart gärna bo här men helst i ett gult hus.
Och jag upprepade hela tiden "Men vi ville ju inte ha ett storasyskon till Johan..."
Sen hade jag inte tillräckligt med högskolepoäng för att jag inte hade läst spanska och franska på högskolan.
Suck.
Trevlig helg snart!
Kram
Lite oro hit och dit
En av de bästa stunderna på dagen är på morgonen
när jag hör Johans tassande steg från sitt rum.
Och hans leende när han kommer smygande.
Alltid med ett stort täcke släpande efter sig och sin kudde och panda under armen.
"Gomojjon"
Och så. Swisch!
Så är det kväll igen.
Och fast man kan tänka tillbaka på att man gjort en massa saker
så fattar man ändå inte vart den dagen tog vägen.
Jag tänker nog varje dag
"Idag kanske de ringer".
Jag drömmer mycket på nätterna, hit och dit,
vilket inte är likt mig.
De flesta adoptivländer har väntetid i landet i minst 12-24 månader.
Det är lite på gott och ont att vara pilotfamilj.
Vi vet verkligen inte hur och när och om.
Fast om måste väl ändå bli!
Jag måste erkänna att vårt förtroende för adoptionsbyrån minskat lite
sen vi fick den där skumma efterfrågan på pojken.
Så tidigt, innan vi hunnit förbereda pappren ens.
Inte skickat iväg dem, legaliserat dem, översatt dem.
Enligt byrån skedde "placeringen" i samråd med Ryssland.
Och när jag frågade hur de kunde veta något om oss svarade hon att de hade vår utredning.
På svenska?
Varför ville hon inte berätta att de, på byrån, fått barn från Ryssland att placera och att de valt oss?
Jag kände tydligt att hon inte ville berätta allt.
Det är en liten klump i bröstet när jag tänker på det.
De kanske har samrått att vi ska få vänta nu, när vi valde att inte gå vidare med pojken??
Jag kan se det framför mig, paranoid som jag är:
"De kan allt ta och vänta ett bra tag!"
Det vore synd om vi får åka andra resan i vinter.
Då har vi planerat att Johan ska få åka med.
Vill inte tillbringa värsta vinterveckorna i norra Ryssland! Burr!
En annan starkare oro är kring FAS.
Många barn på barnhemmen i östeuropa har FAS.
Tänk om det inte finns något barn utan FAS??
Det är många saker man kan bekymra sig över,
det handlar om att inte fastna i det.
Utan istället göra som jag gör nu.
Skriva av mig här, till er, sedan gå och lägga mig bredvid min fine man.
Och höra det där underbara tassandet igen i morgon bitti.
God natt vänner!
Jag måste erkänna..
att det är extra pirrigt varje gång telefonen ringer eller jag får ett sms.
Jag ska bli dubbelfaster när som helst.
Och så KAN det ju vara adoptionsbyrån.
Fokus har legat ganska mycket på vår källare det sista.
En dröm har blivit uppfylld.
Badkar, fräsch tvättstuga. Det är underbart fint!
Fast det är inte helt klart förrän i augusti.
Invigningsdoppet tog vi igår. Johan hade bestämt att vi skulle skåla i päroncider.
Idag har lillkillen bestämt att hans panda fyller år, så kalas väntar.
Detta från en unge som igår sa: "Mamma, varför får jag aldrig bestämma något?"
Ha en härlig dag!
Det kom ett brev..
Första delen av er adoptionsakt har nu skickats till Ryssland. Bifogat översändes kopior av dessa handlingar.
Med detta utskick kommer även faktura för legaliseringskostnader och kostnad av kopior av er akt."
Ja, nu vet jag vad legalisering är i alla fall.
Och Publicus Notarius.
Att kolla att alla dokument är riktiga, alla stämplar och underskrifter.
Och stämpla lite till och signera lite.
För 8135.
Betalas inom tio dagar.
Jahapp.
Nu är det verklig väntan på barnbesked.
Börjar faktiskt känna en annan slags längtan nu.
Ibland tänker jag att det barnet vi ska få
har varit meningen hela tiden.
Allt det vi har gått igenom,
förutom att det gett erfarenheter, kunskaper, mognad och möten
har varit meningen att vi ska få det här barnet.
Du, lilla unge!
Hur ser du ut?
Vad gör du nu?
Vem kommer du att bli?
Älskade lilla troll.
Sia framtiden
Papprena har kommit åter från Publicus Notarius för legaliseringen.
(Ärligt talat vet jag inte vad det innebär. Vet bara att vi ska betala för det..)
Om allt stämmer nu skickas pappren till Ryssland i veckan.
Hoppas de INTE kommer bort på vägen!!!!
Det är två månader sedan vi började med handlingarna,
så tidsperspektivet stämde ganska bra den här gången.
Johan har en hemsk hosta på kvällen och natten.
Låg lite och funderade under en av morgontimmarna..
På det här med att sia framtiden.
Alla har nog lite dagdrömmar om hur det kommer se ut om si och så lång tid framåt.
Jag har inte det alls mycket numera, men har haft.
Det är alldeles för mycket frågetecken för oss.
Men under min långa period där jag aktivt sökte svar på alla våra missfall
träffade jag ju en hel del människor jag inte skulle träffat annars.
Och blev också siad och spådd några gånger.
Jag kan ge några exempel. Så kan vi sen konstatera att inte mycket stämmer.
1. Mannen som sa att det var skadliga ämnen på min arbetsplats som orsakade missfallen.
(och som därefter gav mig ångest över varje stund jag var tvungen att vara i vårt arbetsrum med hög radonhalt)
2. Healing-kvinnan som två gånger tog bort rester från ett av mina tidigare liv. I det livet var jag fattig och utmärglad och hade många barn. Jag ville inte ha fler barn, vilket alltså var anledningen till att jag inte kunde behålla något i detta livet.
3. Spådamen som klart och tydligt sa att jag skulle föda "en liten söt Agda med blåååa ögon".
4. Ännu en dam som under en behandling sa att jag skulle bli gravid direkt efter behandlingen och få föda barnet. Jag blev gravid efter en månad, men fick inte behålla barnet...
5. Tjejen som såg att jag skulle på "en positiv sjukhusvistelse" när Johan var omkring 5 år. Och skulle längta hem därifrån. Jag minns att jag tänkte då att jag inte ville vänta sååå länge, till Johan var 5!
Det var några av dem.
Men, som jag konstaterat förut:
Allt vi gått igenom har varit utvecklande.
Då, när det var jobbigt, var det så skönt att höra de här sakerna.
Det gav liv i hoppet. Det behövdes säkert.
Det var då.
Kram!
We're back!
Stockholm och sen direkt till Legoland. Efter det midsommar och pang till Danmark.
Underbart!
Tur att man har fina vänner.
Kväll vid hamnen
Underbara Alfons (notera blöjan och hjälmen!)
Och så var det det där med yoga.. (Tilde och Johan)
Gillar det här kortet som Johan tog när vi spelar badminton ;)
Per jobbar igen och det har varit första "ensam-semester-dagen" på riktigt.
Fast tyvärr kantas vardagen av lite små irritationsmoment som vi måste ta tag i först.
In o byta bilens däck, som tydligen är vrålslitna och olagliga.
Leta fram vårt lilla stormkök eftersom spishällen har kraschat igen!! (Köp INTE Husqvarna!!)
Jaga folk för att reda ut ett fel kring en faktura som tydligen gått till inkasso.
Samtidigt händer saker i vår källare!
Vita väggar
svart-vitt rutigt golv
Wow!
Har inte fått någon bekräftelse från adoptionsbyrån om de fått de senaste dokumenten eller inte.
Försökte ringa idag, men telefontiden var slut.
Försöker igen i morgon.
Vore skönt att få höra att allt är ok.
Kram på er!
