nigi

De bästa dagarna är en som idag.
Inga krav, inga planer, hela familjen ledig.
Ligga kvar i sängen och läsa bok.
Äta brunch med plättar.
Leka med lego med Johan.
Bara göra det vi känner för just nu.

Idag har jag ställt min röda "missfalls-pärm" längst in i bokhyllan.
Hoppas jag aldrig behöver ta fram den igen! Bara av att se den får jag kramp i magen.
Den är full av papper med provsvar, anteckningar, utskrifter, cykel-scheman, blä, blä blä!
Det gällde verkligen att vara alert för att få komma någon vart. Och oj, oj, vad vi ställt frågor till läkarna. Och alltid samma svar: Det finns inga vetenskapliga belägg! Urk!

Nu förbereder jag nästa pärm.
För redan nu är vi överösta med papper. Papper, papper! Och mer kommer det att bli..
Fast det är skillnad den här gången!
Denna pärmen ger hopp. Den nya, svarta, ger istället lyckopirr.

Vi var på läkarbesök för att få intyg på vår friskhet i onsdags. Vi gillar den läkaren! Han hade närvaro nog att förstå att det är mycket formaliteter. På adoptionsutbildningen nämnde de att man får betala flera tusen för en liknande utredning i Landvetter (som var den mottagningen de rekommenderade). Vi betalade en tiondel. Återstår att se om vi behöver göra fler tester.

Egentligen, som kloka Hanna sade till mig igår, varför kollar de inte av Johan för att se om han är trygg och har det bra? Och intervjuar oss om vår syn på uppfostran.. Det borde vara bevis nog på om vi är lämpliga föräldrar eller inte. Det hade varit lättare om de kunde utgå från att vi har ett barn redan.
Hmm.. jag klurar fortfarande på hur min livsåskådning ser ut.. Där fastnade jag i det pappret!

/Cissi