nigi

Det är tur att det inte går att läsa mina tankar när jag är ute på mina promenader själv. Då hade jag med säkerhet blivit klassad som psycho!

Tankarna de snurrar runt och runt. Ofta samma konstaterande om och om igen. Och ofta med en jobbig melodi i bakgrunden. I går var det en discolåt från Bolibompa som Johan och jag dansat till. Idag var det Mössens julafton "När nätterna blir långa och kölden knäpper in. Tar mamma mus och samlar hela barnaskaran sin..."

Vi har börjat skriva på en basintervju som vi ska grunda mötena i januari på.
"Beskriv hur din livsåskådning ser ut" Hmm..
Och så kan vi inte låta bli att skämta om allt som skulle vara ytterst opassande att skriva. Ha ha ha!
När vi städar så tänker vi på hembesöket. Kommer de att dra med fingrarna längs dammet på fönsterbrädan? Ha ha ha! Och tänk om vi svarar så här... Ha ha ha!

Det är nog inte så dumt att av och till formulera ens liv i ord. Det ger en närvaro i vardagens lunk.
När jag ser på mig själv just nu känner jag mig lugnare och tillfreds inombords än på ett bra tag. Visst kan jag ibland känna att det är fruktansvärt orättvist! Det kommer alltid att vara orättvist. Fast jag har inte längre behov av att älta och förstärka den där bitterheten. Det är skönt!

Det räcker med en titt på de här finaste killarna i världen för att bli påmind om hur bra jag har det..