nigi

Läser på andras bloggar att många håller adoptionsplaner för sig själva.
Kan förstå det om man går igenom mycket och inte orkar andras reaktioner och kommentarer.
Det viktigaste är ju att man läkt ordentligt själv först.

Men vi tycker det är skönt att andra vet, att kunna prata om det öppet.
Naturligt som det är.
Vi väntar ju barn, fast det inte syns på oss som det gör hos andra.

Igår var vi med på byns cykelfest.
Jättekul!
I ett av sällskapet ledde samtalsämnet in på vår adoption.
En av tjejerna gav en reaktion som värmer mitt hjärta fortfarande.
Hon satte händerna för ansiktet och utstrålade glädje och överraskning.
En häpen inandning och strålande ögon.

Och så skönt det är att andra är intresserade, ställer frågor och bryr sig.
Jag känner att jag mår bra av att berätta.
Jag vill att andra ska veta. Det är ingen hemlighet.

Vi har också lyckan och turen att ha så många förstående och stöttande människor runt omkring oss.
Alla dessa peppande ord och tankar hjälper jättemycket!
Tack!