nigi

Nyss tog jag fram den röda missfallspärmen från hyllan. Längst in.
Jag behövde kolla upp några uppgifter kring läkarbesök och sjukskrivning till en hälsoblankett.
Smack!
Ångestklump i magen.

Ett år har gått sedan IVF-behandlingen, ganska precis.
För ett år sedan var vår vardag medicinering, oro, psykisk terror.
Skönt att det är över! Och inte kommer tillbaka.

Jag har haft en tanke, ett behov, att jag ska skriva ner våra upplevelser som en loggbok.
Men efter den där känslan, när jag öppnade missfallspärmen, vet jag inte om jag orkar...
Helt otroligt att en fysisk sak kan framkalla så mycket.

Stackars underbara kämpande kvinnor som går igenom IVF-helvetet och missfalls-helvetet!
Kämpa på! Det kan gå!

Och.
Jag vet att jag sagt det förut. Otaliga gånger.
Men det är värt att upprepas. Oändligt!
Vi är så djupt, innerligt, fanatiskt, triumferande lyckliga över att vi har vår lillkille!



Biblioteksmys.
"Mamma, det är så mysigt att läsa sagor på dagen. För då behöver man inte sova."

Varm kram
Cissi