nigi

Jag tänker mycket.
Känner mig ganska filosofisk för tillfället. På gott och ont.
Framför allt tänker jag på vad jag uppskattar i livet.
Johan och jag har varit i Danmark. Det är helt underbart!
En familjekram och snusa i håret.
De underbara barnen på jobbet.

Jag gillar de där reklambilderna från cancerfonden:
att stryka i en grå tvättstuga,
att betala räkningar
(Nja, det där sista kunde jag gärna vara utan..)

Per och jag var på Robert Gustafssons show för några veckor sedan.
Där hamnade vi bredvid ett par som inte försvunnit från mina näthinnor än.
De var nyförälskade, vilket jag såg direkt. 56 och 63 år.
Kvinnan var som 300% duracell-kanin. Hon satt inte still en enda sekund och sa allt minst tre gånger.
Vi tillbringade flera timmar med alla klysch-citat jag någonsin hört.
"Varför ska man sörja, livet är ju så kort"
"Man ska ta vara på varje stund, man vet aldrig vad som kan hända"
"Man ska vara positiv..positiv..positiv.."
"Passa på att njut medan ni kan"
Först kände jag "Gud, det här kommer jag inte orka" men efter en stund började jag bli ganska fascinerad. Ganska häftigt par trots allt, fast vi var trötta i huvudet efter den middagen.
Naturligtvis förstår jag att det var mycket yta i orden.
Det går ju inte att bestämma sig för att vara positiv. Det har jag ju velat vara många gånger utan att det har funkat.

Jag har också kommit underfund med att jag inte accepterat att jag inte kommer vara gravid igen.
Det känns lite kluvet. Som om jag sviker vårt blivande adopterade barn lite.
Men det är ju inte för att inte det barnet är önskat.
Det är andra saker.. ja, egentligen vet jag inte. Men att vara gravid var det största som hänt mig i mitt liv.
Jag är så HIMLA avundsjuk på de kvinnor som får ett positivt graviditetstest och kan bli glada.
Det tänker jag mycket på just nu.
Per och jag får ångest när vi ser det där plusset.

Att man inte kan styra sina tankar, det vet jag!
Ju mer man bestämt sig för att inte tänka på en sak, desto mer tänker man på det såklart..

Kram till er!