nigi

"Nu har jag spolat ner vårt trettonde barn i toaletten"
Och så viker vi oss båda i skratt.
Helt sjukt.
Man måste kunna skratta åt det.
Och gråta.

Jo, jag har varit gravid igen.
I cirka fyra veckor var jag det.
Ganska naivt av oss och mot doktors råd.
Men nu är det i alla fall bevisat ännu en gång.
Och för den sista.

Min kropp klarar inte av det.
Punkt.
Slut.

Jag känner tydligt när jag är gravid hur livmodern får jobba.
Den krampar och kämpar för att försöka stöta bort det främmande där inne.
Troligtvis har jag s.k. "killer cells" i livmodern.
Någonstans har jag läst att det är 55% risk för missfall efter tre upprepade missfall.
Då borde jag väl ligga på någonstans kring 90-100%

9 april är datumet tas vårt ärende upp inför socialnämnden.
Sen kan vi äntligen gå vidare och kontakta adoptionsbyrån.

Fram tills dess är det att försöka glädjas åt alla små vardagsstunder.
Johan byggde en äkta lådbil i solskenet igår. Av ett gammalt bord med hjul och en kartong.
Vi åt lunch ute.
Vi har köpt ett nytt skåp. Jättefint!
Våren är på väg!

Kram Cissi