nigi

..jag skriver ju här när jag känner.
Vet ni det där experimentet? Jag tror det är ärtor man lägger i ett glas coca cola.
Så kan man se hur de åker upp. Och sjunker igen. Och så upp igen. Och ner.
Så, ungefär, är det med mig.

Det blir ju en del saknad
sorg
bitterhet
men jag hoppas att allt det andra också lyser igenom.
glädje
tacksamhet
kärlek
lycka
För det finns en hel del sånt också!

En av kvinnorna i TV-serien jag följt pratade om en "oops-bebis".
Hon ville få en sådan, alltså en "som bara blev till.." Oops!
Oj, vilken dröm!!
Fast det i adoptionsväntan är lycka och förväntan
så brottas jag ju också med sorgen över att det inte blev som jag tänkt mig.
I går när jag kom hem från jobbet var hela hallen full med barnkläder och skor.
Per hade "tagit med" två extrabarn hem från dagis.
"Det var ju så här jag hade tänkt mig det" slog det mig.
Många barn i ett stort hus. Eller, i alla fall flera.
Fast Johan är underbar och fin bara han också.
Såklart.

Kram!