nigi

Måndag morgon. Fredag kväll.
Känns som det är måndag och fredag hela tiden.
Och varje vecka känns som ett litet nederlag.
Risk finns ju att jag kommer att upprepa detta många gånger
innan det händer något..

Gäller att försöka fånga alla fina stunder i höstsolen för att orka.
Jag har fått mycket positiv energi idag.
Sol. Underbar cykeltur. Familjeutflykt med picknick. Myskväll.

Mamma läste en dansk adoptionsbok på sin semester som hon tog med hem till mig.
"Vi ses en dag" heter den.
Det känns värdefullt att de som är nära oss intresserar sig. Och berörs.
Det är mycket starka känslor i en adoption. Det är nog inte alltid lätt att sätta sig in i.
Inte ens för oss.

I morgon ska vi träffa två par från vår adoptionsutbildning.
De har båda fått biologiska mirakelbarn efter att vi utbildade oss.
Det blir mysigt att träffas. De har ju varit inne i samma sväng som vi.
Vi var ju många par men vi vet inte så mycket om de andra.

En tanke som återkommer dagligen den sista tiden är
att väntan vi har nu, den är i och för sig jobbig. Skitjobbig ibland.
Men den tiden vi hade då.
Missfallstiden.
Den var minst 1000 gånger jobbigare.
Se de positiva sakerna var det väl??

Kram