vända och vrida på ämnet
De här programmen som går om barnlöshet. Måndagar och torsdagar.
Det finns många filosofiska aspekt att vända och vrida kring ämnet.
Egoism eller inte? Rättighet eller inte?
Framför allt, hur långt kan man gå?
Ofta känner jag att jag har svårt att känna igen mig i de andras situation.
Jag tror det är mest för att jag blir gravid.
Jag har inte väntat på det där pluset. Det är det som gett mig klump i magen.
Ibland har jag faktiskt avundats de där som vet att de inte kan få barn.
På nåt sätt inbillar jag mig att det hade känts lättare att veta vilken väg man ska gå, direkt.
Ändå kan jag konstatera att vi hunnit långt i vår bearbetning.
Åh, så jobbigt de har det, de där paren. Behandlingar och uppoffringar.
"Ett stort hål i hjärtat och ett annat i plånboken" beskrev nån. Bra beskrivet.
Varför ska egentligen de som får kämpa för barn ifrågasättas?
De som får barnen naturligt, plopp, utan att ens tänka på det.
För dem är det naturligt. Inget att fundera över direkt, eller analysera.
Det känns mer positivt igen. Just nu orkar jag inte älta och välta och deppa.
Bara framåt :)
Kram
Ingen rättighet att få barn och känner jag mig själv så är det TOTALT egoistiskt...och visst kan man gå nästan hur långt som helst....
Vi känner igen det där med plusset.... själva plusset i sig är blandat med skräck och enorm rädsla och oro. Våra barn kommer kanske aldrig att fullt ut förstå hur totalt efterlängtade de varit och hur mycket oro och extrem skräck vi gått igenom. Men ett är säkert...de är älskade över allt och det kommer att spegla hela deras liv. Stor kram
