nigi

När saknaden blir större än vanligt kollar vi på bilder och filmer på lillebror.
Men ibland gör det för ont att göra det.

Har haft en liten minnesstund med gamla och nya fotografier.
En annan sak som gör ont är att se bilder och filmer från när Johan var bebis.
Jag har inte riktigt lokaliserat eller kommit underfund med mig själv om varför jag tycker det är jobbigt.
Är det för att han blivit stor så fort?
Eller för att jag sörjer han icke-existerande syskon?
Ärligt talat så vet jag det inte.

I påsk har vi haft det superlugnt.
En dag var vi i Varberg på bio och gick vid fästningen och havet i sol och blåst.
Det största är att vi varit på dop av den minsta av mina två gudomliga brorsdöttrar.
Framför mig i kyrkan satt tre små prinsessor med korkskruvar.


En annan bild jag gillar

Alla är uppslukade av det som händer i kyrkan: en liten tjej som var så bedårande duktig trots att det blev långdraget och till slut satt och plaskade i dopfunten. Men när man är 6 år och har suttit fokuserad i över en timme orkar man inte längre..

Jag kan bli så himla nyfiken på vad Johan kommer att jobba med när han blir stor. Det känns som om han kommer att vara intresserad av vetenskap och matematik, men det kan ju förändras såklart. I alla fall gillar han experiment. Härom dagen ägnade han en timme åt att försöka bygga en flotte som kunde flyta trots många mynt som last.


Johan och jag har haft ett eget experiment över vintern. I somras samlade vi kålfjärilslarver som vi matade tills de blev puppor. Sedan har vi haft dem i vårt kallförråd hela vintern. Nu har vi tagit fram dem och idag kröp den första vackra fjärilen ut. Nu går vi i väntans tider på de nästa sju..

puppor

 
blev en fjäril

Kram till er alla!