nigi

Vårtider.
Är lika med mycket på jobbet.
Det är inga problem att jobba 9-10 timmar utan paus med 100 saker i huvudet att göra.
Och sen kanske fortsätta lite till när man kommer hem.
Det gör inget. Jag gillar det.
Det gör att tiden flyter, strilar, tickar iväg. En dag är ingenting.

Just nu kollar jag inte på bilder från vårt möte. Inga filmer.
Jag försöker faktiskt att inte tänka så mycket på vår pojke där borta.
Det är en skyddsmekanism. Det gör för ont.

Det gör ont att han växer och utvecklas. Utan oss.
Jag har drömt att vi träffar honom igen. Och han är helt annorlunda.
Min mamma drömde också, fast att vi fick ett annat mycket större barn istället.

Vår lille Johan har fått vattkoppor. Många sådana.
Men han är himla duktig som vanligt. Nu har det kommit några i munnen, och det är jobbigt förstås.



Vårkram från oss