Tänker mycket..
Just nu tänker jag också mycket på vad Oskar tvingas utsättas för. Han kommer att lyftas bort från den enda platsen, de enda människorna och det enda språket han känner till. Och hamna i händerna på oss, tre nästan helt okända människor. Till en ny plats, nya dofter, nytt språk.
Samtidigt: varma famnar, pussar, kramar, leksaker, lekstimulans, stora ytor och gröna mossmattor.
Och några som älskar honom evinnerligt.
Nu är det nära Cissi, er födsel av en liten busig kille tillika lillebror till Johan! Det är super spännande tycker jag
Kära vänner...så spännande allting...och det är klart att det är en enorm omställning för honom att lämna det han är van vid...fast jag tror att han väldigt snart kommer att komma in i det nya livet i er varma kärleksfulla familj, alla nya intryck kommer att ta över känslor av saknad när han är så liten fortfarande...jag tror att allt kommer att bli så bra...varmaste kramarna till er alla!
Det är en stor ändring åt alla, inte minst åt Oskar. Jag funderade just med mannen att, var vi valde att adoptera vår son, vi väntade i flera månader för att få se honom, träffade honom, åkte hem, träffade igen och åkte ännu en gång hem. Först tredje träffen var när vi inte lämnade barnhemmet utan honom. Vi viste ju vad som skulle hända, vi viste att vi skulle föra papper och göra det och det innan vi fick honom hem, det kändes svårt för oss, men hur svårt var det för en 4 åring... Det kommer 2 människor och ger presenter, saft och banan. Det här är din mamma och pappa. Sen försvinner dom. Kommer tillbacka igen, samma sak händer, vi tar honom på utflykt, leker och kramar, och så lämnar vi honom igen.
Vår apa kommer väldigt bra ihåg att vi har lämnat honom 2 gånger på babyhemmet. Och än i denna dagen förstår han inte varför, fast vi har försökt förklara det....
Efter att han hade varit hemma en 6 mån så gick han mycket igenom det här, mamma, papa kom, så lämnade ni mig, varför gjorde ni så? Berätta, förklara.
Allt var ju så nytt åt honom, och ännu också så är många saker nya. Både i gott och ont.
Jag tror ändå att barnena har det mycket bättre hemma i en familj, fast det är allt så nytt och skrämmande.
