nigi -

Första julen

Nu är Oskar vår son. På riktigt. Alltså, även juridiskt.

Veckorna före jul fick vi ett brev från Tingsrätten att adoptionen gått igenom även i svensk tingsrätt. Fram till dess var Oskar vår fosterson rent juridiskt. Men det var ingenting vi tänkte på.

Ändå känns det skönt att det inte kommer vara fler turer kring detta nu. Och inte lika mycket papper som ska skickas hit och dit.

Nu väntar vi istället på första rapporteringen som ska äga rum nu i januari. Som vanligt när vi har uppdrag att utföra kretsar det i huvudet hela tiden. Just nu är det bara kort som ska tas, men ändå tänker jag mycket på det. De har ju så många restriktioner och de påpekar hela tiden hur viktigt det är att allt blir rätt och att vi följer instruktionerna eftersom det ev. kan påverka framtida adoptioner.

Rent familjemässigt tänker vi i stort sett aldrig på att Oskar är adopterad. Han har varit här hela tiden och är vår älskade son. Helt enkelt. :) Och jag kommer ibland på mig själv med att tänka och säga kommentarer som "Det har han ärvt av sin pappa.." Och så kommer jag på mig själv..

Julen har varit fantastisk. Lugn och skön. Lugn är ett ord som beskriver vår tillvaro när den är som bäst.

Oskar fick en dammsugare, så nu hjälps vi åt med varsin maskin istället för att han ska försöka ta den stora dammsugaren ifrån mig. Sen fick han också Teletubbies-film (såklart), böcker, kassaapparat och en verktygslåda. Johan fick en massa roligt han också. Populärast var nog legos guldgruva, legospel och en konstig sopbil som kan sopa upp små gummifigurer.

Det har varit många fina stunder att minnas. Lek med kusinerna, bus med mormor, morfar och farmor. God mat, såklart, utelek och spelande.

Åter igen. Tacksamhet är det stora ordet.