nigi

Tusen tack http://varvagtilldig.blogg.se för nomineringen! Jag känner mig ärad :)

 

Oskar sitter just nu och leker med lera. Titt som tätt går han ut och pekar upp mot vår lerlåda. Han kavlar och grejar. Det gillar han verkligen.

Nu är han helt och fullt vår lille kille känslomässigt. Nu känner jag att jag vet vad han tänker och vad han vill, ibland innan han ber om det själv. Han är väldigt duktig på att förstå nu så det går inte att ha några hemligheter eller prata om något man inte tror att han ska förstå längre. Han är också väldigt bestämd och vet vad han vill. Han förmedlar det så man förstår otroligt skickligt. 

 

Helgen gjorde oss gott. Vi åkte till Jönköping, sov på hotell och badade på äventyrsbad, åt på restaurang och bara var vi fyra utan måsten.

 

Vi har fått instruktionerna på den första återrapporteringen till Ryssland. Det ska göras fyra stycken inom de första tre åren. Som vanligt har de bestämt exakt hur det ska se ut. Tack och lov behöver vi inte skriva, det gör socialsekreteraren. Däremot ska vi ta kort. Och där finns en massa instruktioner kring hur de ska vara. Så nu får vi sätta igång och "arrangera" Oskar i olika sammanhang och med olika personer. För det är ju så det blir.. arrangerat :)

 

Snö är roligt, tycker Oskar. Pulkan framför allt. Men vantarna är inte kul. På morgonen de senaste dagarna har Oskar åkt pulkan, inbäddad i fäll och pläd, när vi följt Johan till bussen. Snön gnistrar vit och där går jag med våra båda pojkar i det vackra vinterlandskapet. Då kan man inte annat än känna tacksamhet. På vägen hem satt en liten kille och sjöng brandbilssången. "Tut-tut tut-tut ii-ii-åå" (Tut tut tut tut säger den)

 

Nu har Oskar tröttnat på leran och vill leka med tågbanan.

Kram till er alla