Samtalet med stort S
Inte en tanke på att de skulle ringa den närmsta tiden eftersom kontaktpersonen i Ryssland var på semester, ju.
Efter avslutad lektion får jag ett samtal på jobbtelefonen.
Sätter mig i soffan och pratar.
Då ringer det på min mobil i fickan. Men inte min vanliga signal. Vad är detta?
Tittar på displaysen. Där står BFA och vår konaktpersons namn. Va?
"Ehh.. öhr.. jag får ett annat samtal jag måste ta. Kan jag ringa upp dig igen?"
14:24 ringde hon. Väldigt försiktigt inledde hon samtalet.
"Jag ville höra lite hur ni tänkt det sista med tanke på er rädsla för FAS och så.."
Jag blev iskall. Och darrade lite. Tänkte att de nog skulle be oss dra oss ur Ryssland.
Ställa oss i kö i ett annat land. Börja om från början. Jag hann tänka att det nog inte finns något barn till oss.
Men det fanns det.
Först fick vi, på torsdagen, papper och beskrivning på pojken.
Vi läste, läste, diskuterade, ringde läkare och moster som jobbar på neonatal.
Dagen efter fick vi se bilder.
Han är helt underbar!
Född ca vecka 32, 1500 gr. Han var tvilling men hans syskon dog i magen.
Han fick en tuff start på livet.
Nu är han, som det verkar, en ganska frisk kille. Liten förstås. Och de ryska diagnoserna finns där (hjärnskada, motoriska sjukdomar osv.) men de finns hos alla barn. Han skelar och har lite annorlunda form på huvudet.
Men det kan växa bort. Och han får nog ligga mycket på barnhemmet.
En underbar liten kämpe!
Och han kan bli vår blivande son.
Dagarna det senaste har varit lite röriga. Vi är lite mer distraherade än vanligt. Lite mer tankspridda.
Vi längtar ju redan. Och vill ha honom här. Men måste ha is i sinne och hjärta.
Det är så mycket som ska gås igenom. Det är mycket som kan gå fel fortfarande. Det finns inga garantier.
Så därför försöker vi vara lite känslokalla och lugna.
Men vi är samtidigt lättade och lyckliga i smyg.
Vad händer nu?
I veckan som kommer ska vi planera första resan då vi kommer få träffa honom. Den kommer bli efter Thailand, troligtvis vecka 12. Inför det ska det bokas, ordnas visum och planeras.
Om allt går vägen därefter, men så långt vågar vi inte riktigt hoppas än, har vi en lång väg framför oss.
Vi försöker ta en sak i taget, för att behålla sansen och inte börja oroa oss för mycket.
"En sak i taget" är vårt nya motto.
♥ Kram ♥
Följer din blogg med spänning! Stort grattis till det efterlängtade samtalet!
Jag har inte så stor koll på adoptioner i ryssland, ska man resa tvån gånger när man adopterar där. Först en gång för att hälsa på? Och sen en gång för att hämta eller hur går det till. Hur lång tid brukar det ta mellan första besöket och till man får hem barnet. Det låter som "er" (är ju inte er än så länge) kommer vara väldigt ung när ni får hämta honom? Åh så spännande, gläds verkligen med er!
Cissi, jag blir så glad!!! Varför sa du inget sist så jag kunde kramat om dig och gratulerat?!:) Så himla glad för er skull. Förstår om ni inte vågar tro och hoppas för mycket än efter så många besvikelser, men denna gången går det bra, det tror jag. Väntar med spänning på att få höra mer! Kram och lycka till vännen!
Åh det är så härligt!! Jag har en bra känsla i magen. Kram på er!!
Åh så roligt! Gratulerar till en fin liten pojke! hoppas nu innerligt att allt går vägen och att det går snabbt mellan resa 1 och 2! Lycka till!
STORT grattis! Håller tummarna att allt flyter på som det ska från och med nu!
Stort grattis!! Tänk att det där samtalet kommer förr eller senare ändå. Lycka till!
Plötsligt så händer det..........
Åhhh vad glada vi blir! En liten lillebror! Äntligen är det er tur, det är ni såååå värda! Nu håller vi alla tummar på snabb resa och er första träff med varandra!
Många många många kramar
Nä men grattis!!! Så underbart att läsa, tänk det händer!!!!! Lycka till nu och håll oss uppdaterade;) /Linda
Stort grattis till er lilla pojk:)Har nog aldrig kommenterat på din blogg..men är inne och läser.Hoppas allt går fort och smidig!
Kramar från en mormor med en liten prins från Colombia
Grattis!!! och Lycka till!
