nigi

är så klok och go. Har jag sagt det förut? ;)
Han pratar ofta om lillebror. "Mamma, vi måste köpa en sån stol till lillebror" eller "När lillebror kommer..."
Emellanåt säger jag "Det är ju inte säkert att det blir en lillebror, det kan ju bli en lillasyster också"
Men egentligen tänker jag mig en pojke, mest hela tiden.
Det är ju mestadels pojkar på barnhemmet i den ryska regionen vi väntar i. Och en pojke till vore kul.
En tjej också, såklart.
En kort period var jag lite ledsen att jag kanske aldrig kommer bli mormor. Men det har gått över nu. Tror jag. I alla fall för nu.

Johan tränar sitt syskonskap med vår katt Tussan ibland. Det är så himla roligt att lyssna på.
"Buhuuuää!! Mamma!!! Tussan tog min maaaat!" eller "Tussan reetar mig!"
Emellanåt skrattas det och busas med henne. Hon är himla snäll, vår Tussan och går med på det mesta.
Ända sedan vi kom hem från BB med Johan har hon gillat honom.

I övrigt känns det lite så där pirrigt igen. Att de kan ringa snart, inom några månader eller så.
Och det är roligt att ha börjat jobba igen. Fast med förkylning och kråkhesröst blir kvällarna inte speciellt långa.. Men å andra sidan, då går ju dagarna rätt så fort mot målet.

/Cissi