nigi

Åh vad jag tycker det är jobbigt när jag känner sådär
obeskrivligt
vet inte riktigt vad det är för känsla.
Oro?
Någonting gnager.
Men inte är det väl oro?
Förväntan?
Näe, något annat är det..
Rädsla? Nä, väl?
Vad är det då?

Sände iväg ett litet mail, ett kort ett, vid 15:56.
16:24 kom ett svar.
Vi är bara registrerade i den regionen vi stått i från början.
Den regionala representanten är på semester.
Återkommer andra veckan i februari.
Vår handledare har frågat hur det går för oss.
Och de ska försöka fixa en barnmatchning när hon är tillbaka.

Jaha.
Och detta innebär?
Lite funderingar. Även några förbjudna.
Varför berättade hon för oss att de skulle starta upp samarbete med andra regioner?
För att ge oss förhoppningar? Falska sådana?
Vilka barn är det som är kvar? De "sista"?
Nä, så kan man ju inte tänka..
Klart att vårt barn finns där, just den där lille godingen.

Och så var vi tillbaka där igen.
Där det slutar varje gång.
Kast mellan hopp.
Och förtvivlan.
Eller?

/Cissi