nigi

Johan blir ledsen när vi pratar om att han ska till dagis på måndag.
Inte för att han inte trivs där, det gör han.
Han blir mammagris på loven. Men det är mitt fel, för jag blir en Johangris :)
"Mamma, du sa ju att vi skulle vara lediga många dagar!"
Ja, visst gjorde jag det. I början av lovet.
Men det går ju så himla fort.
Ibland tror man ju att det är för att vi vuxna fyller dagarna med så mycket aktiviteter, tankar, måsten.
Att vi hela tiden ligger ett steg före.
Men nu, när även ens barn upplever samma sak.
Är det inte då så att tiden verkligen går fortare??

Det här med att selektera vilken information man orkar ta till sig.
Jag håller med dig i din kommentar, Jonna, att man ofta tar för givet att allt kommer gå bra.
Jag gjorde det med graviditeten, förlossningen och amningen. Jag hade inte tagit till mig någonting om urakuta snitt. Och visst var det självklart att jag skulle amma.
Men samtidigt har jag lärt något om det nu i efterhand. Det är nog därför jag vågar tänka negativa tankar.
Jag förstod det redan när vi gick föräldrautbildningen inför adoptionen. Många av paren tyckte den var negativ i sin utvärdering. Jag tyckte det var toppen att de tog upp även de sidorna! Kanske blir man mindre naiv då..
Fast selektiv är man nog alltid i olika mått mätt kring saker som ligger i framtiden.

Nu börjar en ny skoltermin. Och jag hade nog egentligen inte trott jag skulle jobba hela läsåret. Men även där var jag ju naiv. Fast jag ser fram emot det ändå. Mycket.
Kram