nigi

Livets tankar, funderingar, frustration, väntan och längtan! Efter ett biologiskt barn och 12 upprepade missfall är vi nu inne i den långa adoptionsprocessen.

En stillsam förväntan

Hej alla vänner!

 

Efter en härlig vecka med fina vänner i Danmark, vårt smultronställe, är det nu mer vardag här hemma.

ark

 

När vi var på semester var det inte lika många tankar på Oskar. Men här hemma uppfylls jag av dem hela tiden. Jag är glad över att vi har ett stort hus och en stor trädgård. Det är inte svårt att hitta projekt.

 

Nu har jag tillåtit mig att förbereda också inför lillebror. Jag har ju hela tiden hållt tillbaka och tänkt att det kan vi göra efter domstolen. Men det är ju nu jag vill. Och det är nu jag är ledig och har tid och lust.

Vi har köpt lite saker. Allt från tandborste till trappgrindar. Vi har ju inte bott i detta huset med ett litet barn.

Det var känslosamt att leta fram spjälsängen. Mamma påminde mig om när jag stod med magen i vädret och tittade på den tomma sängen. "Jag vill inte ha en tom säng" sa jag då. Och den känslan är än starkare nu!

 

Johan har hela tiden pratat mycket om gungkossan som han ville ta fram till lillebror. Den fick han själv av min bror och svägerska när han fyllde 1 år och den har, på nåt symboliskt sätt, blivit hans förberedelse. I går plockade vi fram den.

 

 

5 1/2 år tidigare.

 

Det är känslosamt att leta i Johans kläder och gamla saker. Han sa själv mina egna tankar "Tänk att jag har blivit så stor"

Samtidigt som jag blir upprymd och förväntansfylld och lycklig känner jag ett sting av ledsamhet att låta lådan märkt "storlek 50-74" stå. Inte just över att ha en bebis, det sörjer jag inte så mycket. Men över att ha missat så mycket av Oskars första tid.

Längtan efter honom kan jag inte beskriva här, inte i ord. Och tyvärr kämpar jag för tillfället över lite bittra tankar, sån där orättvisa som jag upplever av och till. Och jag vågar fortfarande inte släppa till den där lyckan helt. Jag vågar inte lita på det helt. En tillbakahållen stillsam förväntan..

 

Kram Cissi

 

 

Roligt att få läsa om era förberedelser!
Jag tycker det känns jättemärkligt att köpa kläder och grejer till vår son. Men det är väl ett bra sätt att intala sig att det faktiskt ska bli verklighet :)
Hoppas ni får hämta er Oskar snart!