nigi

Livets tankar, funderingar, frustration, väntan och längtan! Efter ett biologiskt barn och 12 upprepade missfall är vi nu inne i den långa adoptionsprocessen.

Liten stadstur

Ha ha, jag låter mitt syftesfel i förra inlägget vara kvar för jag tyckte det var roligt. För er som undrar: nej, det var inte den uppstoppade björnen som ställde frågor till oss, utan psykiatriken :)

 

St. Petersburg är grundat av Peter den store som hade Holland som favoritland.

Därför är staden uppbygd som Amsterdam, med kanaler runt om i staden och minst sagt mäktig arkitektur, nästan lite overklig. Husen är överösta med snirkliga utsmyckningar och inte sällan höga kupoler och pelare, både i gotisk och dorisk stil (lärde jag mig på latinlektionerna i gymnasiet..) De har säkert en massa andra stilar också, men jag nämner bara de två för det är de enda jag kommer ihåg..

 

I alla fall, det är mäktiga hus och vackert vart man än vänder huvudet. Vi har gått fram och tillbaka på huvudgatan Nevsky Prospect. Det är mycket människor, butiker av olika slag och många filer med bilar som kör som det vore ett race rakt genom stan. Vi har också fått uppleva St. Petersburgs växlande väder idag. Vi bokade en båttur på kanalerna och lagom till det kom det in riktiga regnmoln snabbt som tusan. Det höll i sig till vi var klara ungefär. Då var himlen blå igen. Rätt var det var, på eftermiddagen, så återkom riktiga skyfall.

 

Idag har vi inte känt oss lika pigga som vanligt. Vi har varit mycket på rummet och slöat, läst och kollat på dokumentärer. Det är ju helt enkelt så att vi inte valt att vara här. Vi vill egentligen vara någon annanstans och då blir entusiasmen inte så stor.

 

Vi vet i alla fall att vårt minihotell (som det kallas) har ett fungerande brandlarm. När vi var på rummet började en kvinnoröst prata ryska ur en högtalare på väggen. Inte för att vi fattade något såklart, men vi förstod ändå att det var ett larm. Per tänkte väldigt rationellt: Adoptionspappren! Passen! Datorn! Han berättade efteråt att han även tänkte på domstolskläderna men de lät han naturligtvis vara. Väl nere i receptionen kom receptionisten och förklarade att någon troligtvis rökt på rummet och att det inte var någon fara. Jag som brukar vara lugn i liknande situationer kände på väg ner för trappan att jag var gråtfärdig. Så cool var jag..

 

Avslutningsvis, några bilder från staden. Gillar man museum och vacker arkitektur rekommenderas en resa hit starkt. Det går också bra om man gillar pannkakor och sushi :)

 

"Vår kyrka" som jag kallar den för att vi bor in på den gatan. Egentligen heter den Cazankatedralen. Väldigt mäktig! Och så stor så vi har inte ens lyckats få med hela på bild..

 

"Kristi uppståndelsekyrka av spillt blod". Finast av alla.

En del av vinterpalatset genom ett regnigt båtfönster. Numera ett av världens största nationalmuseum.

Till den här delen av staden kanske vi går i morgon. Om vädret tillåter.

 

Varma hälsningar från Per och Cissi

 

 

 

 

 

Vi tänker på er, även om vi är dåliga på och höra av oss ! Hoppas vi kan ses framåt hösten! saknar er. Kram o lycka till med allt. /

Hej kära vänner...så bra med lite rapporter...du skriver verkligen bra...så bra att det är nästan lätt att känna dina/era känslor i de där olika situationerna ni befinner er i. Och en del låter nästan overkligt, som psykologtestet....mmm...det är otroligt mycket ni måste göra, genomleva, utstå, uppleva...lära på vägen....som tur är - är målet i sikte...kramar till tusen!<3

Kristi uppståndelsekyrka var verkligen underbart vacker!

Kristi uppståndelsekyrka var verkligen underbart vacker!