Min magkänsla stämde
Var på jobbet i eftermiddags, hade precis plockat ihop och ställt iordning inför sommaren.
Packade ut de grejer jag skulle ha med mig och skulle precis stänga dörren.
Då ringde jobbtelefonen.
Det var från adoptionsbyrån.
Det har ju varit val i Ryssland och vi vet att reglerna kommer att bli strängare för adoption i landet.
Nu har de genomfört den första nya regeln.
Alla blivande adoptionföräldrar ska göra en omfattande läkarundersökning i Ryssland.
Sisådär 15-20000 kronor kanske.
Dessutom är våra papper fortfarande ett år gamla och de är inte nöjda med kompletteringarna.
Vi måste göra om flera papper. Vilka vet vi inte ännu.
Ironiskt nog var det det första som händer på min ledighet.
Jag ska erkänna att de första tre sommarlovsorden jag sa inte var vackra.
På vägen hem på semestern hade jag gråten nära och en stor klump i bröstet.
Oskar ska fortfarande bli vår. Inom en snar framtid förhoppningsvis.
Och de ska ansöka om domstolstid 6 juli.
Men jag vågar inte hoppas på det datumet för fem öre.
Nu har de bråda dagar att få ihop våra papper, som än en gång ska kopieras, vidimeras, sändas till legalisering
och översättas. Och sen ska de ordna alla läkarbesök för oss. Det är första gången för dem.
Kommer det att flyta på?
Knappast! Inte med vår otur..
Jo, jag är ledsen, deppig och bitter.
Och rädd.
Nu är jag också rädd, ledsen och bitter. Varför måste det vara så svårt? Vi vill ju bara få hem våra barn och älska dem för evigt.
Tappa inte sugen lilla gumman. Livet är fullt ab tappade sugar. Kämpa för lille Oscar. Kram
När vi var efter vår poike 2010, gick vi igenom 8 spesialister i St. Petersburg, det var absolut ingeting... De tog under 2timmar, längsta var psykologen, han interjuvade oss båda två, tog en 30min.
Pengar kostar det ju jätte mycket (1500€)...
Och vi hade samma problem med papprena, måst göra en updatering på vårt hemutredan, de fixa sig med ett telefon samtal, var jag och vår sosial arbetare talade om, hur många gånger vi har träffat barnet, och vad vi tyckte om honom. Annars hade inget ändrat på ett år.
När vi hade gjort det så fick vi datumet till rättegången på 3dagar, men det beror ju på hur länge det tar att skicka paprena till Ryssland och översätta dom.
Men jag vet att det känns tyngt med nya saker man igen en gång måste göra (vi fick reda på att hamna söka kriminal bevis från min mans hemland, normala vägar skulle det ta över 6mån, vi hade tid 2 veckor... Som tur kände min mans far poliserna bra i hans hemstad, och så tog han en extra resa på 3h up till huvudstaden för att få den laglig... tillslut fick vi paperet på 10dagar...)
Ånej Cissi! Så fruktansvärt tråkigt att höra! Men ni klarar även denna motgång, det vet jag! Kram på er!!
Lider med er! Vad himla orättvist. Varför kunde det inte bara flyta på?! Håller med Lina, vet att ni fixar även detta fast att det känns oerhört tungt. Tänker på er! Stora kramar!
