nigi

För över ett år sedan gjorde min mamma en ögonoperation.
Efter det har hon av och till lite jobbigt med synen, att hon ser små saker som inte ska finnas där, som små gruskorn. Och ibland ser hon dubbelt. Det är såklart jobbigt de dagarna det är så men hon tycker inte det är alltför allvarligt.

Jag känner mig lite likadan. Inte att jag ser konstigt eller dubbelt eller så.
Men det känns som om det finns små gruskorn där som stör mitt sinne.
Barnen har sommarlov och jag jobbar sista veckan.
Jag har massvis med underbara människor och händelser som förgyller livet.
I helgen, till exempel, blev vi bjudna på lunch på Hofsnäs herrgård, i solskenet. Vi har umgåtts med min bror och hans familj och extra med min fina brorsdotter.
Jag kan slappna av på jobbet, rensa ur och har en hel sommar att se fram emot då jag kan hitta på massa kul med Johan.
Jag har börjat jogga igen och knät känns faktiskt helt ok.
Ser ni, det finns en massa saker att känna glädje och tillförsikt inför.

Men. Den där lättnadskänslan och lyckopirret vill inte riktigt finnas där. Det grusas.
Denna veckan trodde vi att vi skulle vara i Ryssland. Men icke.
Och det enda som vi har inplanerat i sommar, dagar i Danmark med våra närmsta vänner, blir alltmer hotat.
En dag i taget.