Suck och jippi!
Jag fick än en gång frågan "Hur orkar ni?"
Hur jag svarar är helt beroende på humör och dagsform. Ibland blir det bara "jag vet inte" och någon annan gång "vi har varandra".
Igår funderade jag en del på frågan i efterhand. Hur orkar man egentligen? När kommer den där gränsen?
Uppenbarligen var det ett delsteg mot den där gränsen för mig igår. När jag väl börjat gråta kunde jag liksom inte sluta. Så blir det ibland.
Man krisar av och till. För mig handlar det oftast bara om en dag eller två. Sen tar man tag i det igen.
Och en viktig bit är att man tar en bit i taget.
Vi var i tisdags och ansökte om visum. (Vi skulle ju få domstolstid runt 6 juli). Bara det är en process i sig.
För att ansöka om visum måste man ha ordnat tre dokument: en ifylld blankett med ett färgat passfoto, ett intyg från vårt försäkringsbolag med stämplar som bevis att vi är försäkrade samt en inbjudan från Ryssland. Alla namn och siffror och stavningar måste stämma på pricka. Det gick smidigt igår och vi betalade 1100 kr.
Dagen efter ringer adoptionsbyrån och säger att jag måste ringa och stoppa visumsansökan för vi måste flytta fram resan. 27 juli kan vi komma till domstolen. Då brast det liksom.
Inte blev de glada på konsulatet att vi inte skulle använda visumet. Inga pengar får vi tillbaka.
Många jobbiga saker snurrar i mitt huvud. Men jag försöker träna mig på att tänka positivt.
Vi fick reda på senare under dagen att datumet är spikat den här gången. SKÖNT!
Vi kommer åka 19 juli, först till St. Petersburg för läkarbesök, och därefter för att träffa lillebror. Det sista vi gör innan hemfärd är domstolen. Det känns fantastiskt att äntligen ha ett datum.
Andra saker som känns mindre fantastiskt är att jag egentligen ska börja jobba 7 augusti. Vi kommer inte kunna hämta hem lillebror förrän i slutet av augusti. Men jag tänker nog ta tjänstledigt.
Mycket snurrar och jag väntar på att resebolaget ska ringa upp så vi kan spika resan. (Har väntat i 1 1/2 dagar på att de ska ringa) Åh, jag önskar verkligen att det var 28 juli redan så att allt var klart nu och vi äntligen kan vara lyckliga föräldrar till ännu en liten kille. Nu får inget mer krångla. Orkar jag det i så fall?
GLAD MIDSOMMAR!
Kram Cissi
Kommentarer
Postat av: Annika.L
Du lär orka... man klarar mer än vad man tror... och just att låta sig "falla" är en styrka i sig. Sänder en stor lyckokram så inget mer krångel kommer. Ha en skön midsommarhelg!
Postat av: Berit
Oh Cissi, jag hoppas alla tankar från vänner runt er kommer att ge er kraft att orka. Bamsekramar från oss båda
Postat av: Gittan
Ja vad säger man. Suck!!! Du hade ju det på känn... Men ett sommarlov går fort. Det vet vi ju. Snart är allt i hamn. Men du IQ testet som du har här ovan måste ju vara ett skämt. 26 får jag det till... Men jag är ju inte så smart, eller så vill dom inte att någon ska ha rätt och vinna.
Kram Gittan
Trackback
