Solglasögon ut..
Ut med cyklop och bikini.
I med "ryska på resan" och lusekofta.
Exakt vid den här tiden, för exakt sex år sedan åkte Per och jag in till BB.
Om sex timmar, strax efter 4 på morgonen tog de ut vårt mirakel Johan.
Det känns speciellt att just den dagen, sex år senare, påbörjar vi vår fysiska resa till lillebror.
(Den psykiska resan började ju för länge sedan.)
Vi tycker båda det är rätt så jobbigt att vi ska vara ifrån Johan i fem dagar.
Han kommer att ha det hur bra som helst här med mormor och morfar, men vi kommer nog längta ihjäl oss.
Helgen som var, då vi skulle fira Johans 6-års dag, blev inte riktigt som tänkt.
Per fick magsjuka och allt fick ställas in. Men, tack och lov, så kunde Johan ha sitt barnkalas på söndagen. Utomhus.
Jag är så tacksam att vi kunde göra det för honom.
Lite känslosam har jag varit i helgen. Nära till gråt. Det ligger liksom på ytan av och till.
Tacksamheten för Johan och kärleken till honom blir ibland så mäktig.
All förväntan och längtan till lillebror. Och att vi sen ska lämna honom där i ytterligare månader.
Resan till Varbergs BB för sex år sedan var inte så lång. Men ack så stor!
Resan vi påbörjar i morgon är desto längre. Och obeskrivligt mäktig!
2006
2012
Ni ska veta, våra fina vänner, att ert positiva stöd betyder otroligt mycket! De där tankarna ni sänder, ett litet ord och en kommentar. En kram. Och en tår i ögonvrån. De minns vi och håller kvar inombords.
Jag ska försöka uppdatera bloggen om möjlighet finns. Kanske går det att få ner våra upplevelser svart på vitt, men går det att beskiva det som händer där inne med ord?
Oj, det blev djupt ;) Kram på er!
/Cissi och Per
Känner så mycket värme när du delar med dig av dina tankar, känslor och upplevelser. Förväntan, kärlek, längtan, kanske blandat med känslor av lite oro och rädsla inför en kort separation från er älskade Johan och sedan, en lite längre separation från barnet ni ännu inte känner...men som ni vet i era hjärtan att ni redan älskar...När det blir som svårast...var lite som en yogini/yogi...och betrakta hellre än att gå in för djupt i alla känslor fram och tillbaka...fast man kastas hit och dit som i en storm på havet...För vet ni, allt kommer till slut att ordna sig...och Johan, han kommer att växa när han får vara utan er ett par dagar..Och de kommer att gå fort för honom, för det är mycket annat att tänka på och han har fullt upp.... Han har det bra han,som har kära släktingar runt sig och det är ett viktigt steg i hans utveckling att visa sig lite stor och självständig. Det är viktigt att lära sig längta...att kunna vänta...att vara ok ändå... Något han behöver öva sig i när lillebror väl kommer...Känna trygghet i sig själv, kunna ta ett steg tillbaka...kunna vara generös...lära sig att kärlek är obegränsad till sin natur...det finns överflöd när det gäller oss alla! Många varma kramar och tack för att ni finns...ni kärleksfulla människor...Välkomna på en fika så småningom på verandan, i solen...bara kom upp och koppla av...KRAM och God Färd!
Åh nu gråter jag en skvätt här på morgonen.. ni är så fina! Alla våra tankar är hos er denna veckan. Det kommer att gå så bra! Kramar..
Massa kramar till er alla tre, och snart fyra!!
Många varma tankar och kramar från oss!
Hoppas allt kommer att gå bra - lycka till med er spännande resa till lillebror!
Ni får många kramar och tankar att bära på... här kommer en hög ifrån oss också! Önskar er all lycka!!
Du skriver fantastiskt, Cissi! Tack för att du låter oss vara med och känna er längtan och väntan. Imorgon, Torsdag kommer vi tänka extra mycket på er, när ni ska fysiskt få träffa lillebror för första gången. Hoppas ni får ta bilder ni kan visa oss när ni kommer hem. Kram på er!!
Käraste finaste vänner! Finaste familjen!! Jag önskar er den finaste "ryss-veckan" man kan tänka sig. Massor av fina stunder tillsammans med "lillebror"... Ni är värda detta så oerhört mycket. Ta hand om er och den fina lillkillen. Stor kram!
lycka till på resan till Ryssland!
Om du inte kan skriva på bloggen, så kom ihåg att skriva i en dagbok ner känslor och händelser...
Jag gjorde det för andra och tredje resan, men första resans text var i stil: såg barnet idag. han är perfekt...
Nu, nästan 2 år efter åt, märker jag att fast jag kommer aldrig att glömma då vi träffades första gången, saknar jag lite information vad vi gjorde annors, vart vi åkte före vi såg honom, tankarna då osv...
