nigi

För länge sedan har jag ju förstått att det går upp och ner,
som så mycket annat.
Den senaste tiden har varit tung, tycker jag.
Jag har sett mycket med negativa ögon.
Bara tyckt att det tar lång tid och att längtan är så jobbig.
Det stör mig att det snart tagit tre veckor att legalisera pappren.

Jag har faktiskt vaknat upp lite, och det börjar kännas lättare.
Inte sådär att man vaknar upp en dag och är jättelycklig och bara känner glädje,
men det kommer krypande långsamt.
Jag tror att det är tack vare att mina vänner har sagt till mig
"Tänk så nära ni är nu! Nu är det ju inte långt kvar.."

Och sakta har insikten kommit till mig.
Oskar ska bli vår pojke
och det är faktiskt ganska snart.
:)

Vi har målat en byrå som vi ställt in i hans rum.
Jag har inte vågat fylla lådorna med hans leksaker än.
Inte heller bära in hans kläder.
Jag har hållt tillbaka mig själv. Men jag har velat!!


Och idag, när vi varit ute i trädgården och grejat, har jag kommit på mig själv med att stanna upp.
Se bilden framför mig av Oskar på gräset. I lekstugan. I gungan.
En ny gunga var det första vi köpte efter att vi varit i Ryssland.
Den står på uteplatsen och väntar, fortfarande inpackad.
Små små förberedelser.

Johan är förväntansfull och stundtals också ivrig. Han ser mest fram emot att ta fram gungkossan vi har i förrådet. För vi har berättat att lillebror gillar att gunga.

Avslutningsvis en liten bild på vår blivande konstnär (?)


Glad valborg till er alla!