motgång och medgång
Jag kollade på filmerna från vårt möte med Oskar.
Det var länge sedan jag såg på dem. Men den här gången var det skönt.
Det lindrade lite.
Sen skickade jag ett mail till adoptionsbyrån för att höra hur han mår.
Kan vi möjligtvis få höra hur han mår och utvecklas??
I måndags ringde de. Men inte för att svara på frågorna.
Men det gör inget, för vårt "fall" har i alla fall aktualiserats.
Våra första papper har blivit ett år gamla.
Och nu är de för gamla, och ogiltiga.
!
Suck!
Först få det att sjunka in.
Sedan känslan av "Det är bara att göra! Vi måste göra allt de säger!"
Och det var inte så farligt ändå.
Det är åtta olika dokument som ska göras om.
Tre som vi ska fylla i, tre som kommunen ska fixa, ett som adoptionsbyrån fixar och så psykologintyget.
Det sista kändes minst roligt med tanke på den tid och den kostnad det var sist.
Men, som tur var, hade vi en mänsklig och bra psykolog som hjälper oss genom att aktualisera utan att behöva göra om utredningen.
De hoppas att kunna lämna pappren om ett par veckor för att ansöka om domstolstid.
Om allt, möjligtvis, kanske, förhoppningsvis, möjligen, kan hända, skulle klaffa, fungera, flyta på och gå i lås...
...så kommer de ansöka om domstolstid i juni. 8:e, 12:e eller 15:e.
Men det känns alltför positivt, så det vågar vi inte ens hoppas på.
Jag tänker mig slutet av juni istället. Det känns bättre att inte vara naiv.
Men nu kan jag i alla fall äntligen säga med säkerhet till min chef att jag inte kommer jobba till hösten.
Det har ju varit så osäkert hela tiden.
Och så kan vi börja räkna neråt.
Om en månad, cirka, får vi träffa plutten igen.
Obeskrivbart.
Oj, en månad! Det är ju ingenting, tänker jag. Men jag förstår att det känns som en evighet för dig. Men nu vet du ju i alla fall hur länge du måste vänta. För bara några månader sedan hade du ingen aning, eller hur?
Hej kära vänner, det var ett tag sedan jag skrev fast ni är i mina tankar varje dag. När jag ser dig Cissy, så positiv och vacker, så ber jag till Gud och alla era änglar att allt kommer att lösa sig under sommaren, trots all mycket tröttsam byråkratin som ni måste tampas med. När du skriver tänker jag på tidsaspekten...när man väntar på något gott väntar man alldeles för länge...och det stämmer väl i detta fall..Lita på att Oskar mår så bra som beskrivs...det ska bli helt underbart även för oss vänner att få möta honom och er tillsammans. Blir rörd till tårar bara jag tänker på få ser er alla fyra! Och jag som tror att vi påverkar andra genom våra energier, även om vi har en världsdel emellan oss,så tror jag att lille Oskar känner er kärlek och omsorg även nu...Mellan hjärtan finns inga avstånd.
Sänder som alltid de varmaste kramarna till er!<3
