nigi

Vi kom ytterligare ett steg närmare målet igår när vi flög till St. Petersburg. Oskar klarar allting bra. Han somnade både i bilen och på flyget. Dagarna känns långa nu, det känns som om vi mest väntar på att få åka hem. Samtidigt återupplever vi det som hör småbarnlivet till.

Att få säga ”aj, aj” åt samma sak hundra gånger i rad. (Just nu skrattar Oskar åt mig när jag säger ”nej” eller ”njet” men nu har vi lärt oss att säga aj-aj på ryska ”njelsa” och det funkar lite bättre.)

Konsten att torka bajs som kletat ända upp på ryggen.

Konsten att äta sin mat i skift för att den andra ska kunna underhålla en liten.

Konsten att hålla allting i en radie runt de långa små armarna. (Första dagen höll Oskar på att få en skål varm soppa rakt över sig när han grabbade tag i servitrisens bricka)

Att upptäcka alla små charmigheter hos en liten 1-åring och hur hjärtat smälter av slängpussar och glädjen när han får syn på oss. Och att inse hur fort det går för honom att lära sig nya saker.

Det är också en ny konst att försöka hålla Oskar ifrån de sakerna som Johan leker med. Johan har en liten affär här på vårt hotellrum där han radat upp alla saker han säljer, små sockerpåsar och kaffepulver osv. Man betalar med toalettpapper

Storebror är fantastisk. Som vanligt upphör han aldrig att förvåna oss. Han får vara lugn och tyst när lillebror ska nattas i samma rum och klagar inte. Han pussar på Oskar och leker titt-ut.

Och fast jag varit lite hängig idag så har vi många lyckostunder. Jag är otroligt glad att Oskar trivs och slappnar av på bärselen på min mage. Där somnar han tryggt. Att natta honom liggande på sin egen mage är också något alldeles extra. På dagarna tultar han runt på hotellrummet och plockar grejer fram och tillbaka. Allt som ligger på golvet tar han upp. Ibland kommer han med en av våra skor. "Tack, tack"

Idag tog vi en liten utflykt mellan regnskurarna. Tunnelbanan lååångt ner under marken tog oss till centrum där vi bland annat visade Johan "karamellkyrkan". Så fick vi ytterligare några timmar att gå.

Imorgon bitti ska Per åka till svenska konsulatet och ordna hemresa för Oskar. Vi andra tre behöver inte följa med. Sen, i övermorgon, är det äntligen hemresa. Det ser vi fram emot.

Stor varm kram och än en gång tack för alla era fina ord och lyckönskningar!