nigi

Först blev jag lättad och glad.

"Kan meddela att vi har för närvarande 6 familjer som har blivit godkända i domstolen i Ryssland. En familj har fått hem sitt barn och flera är på gång. VI har även några familjer till som är på väg till domstolen. Vi har för närvarande 25 pilotfamiljer för Ryssland och några till är på gång. Arbetet flyter på, med stora och små problem att lösa då detta är nytt för både oss och Ryssland och de kräver väldigt mycket handlingar och olika former av kompletteringar och intyg från diverse myndigheter. Har tyvärr inget tidsperspektiv att ge er. Vet att ni finns med i deras tankar och matchningar, men det är ju en hel del som ska stämma vid en matchning. Kan tänka mig att de är lite oroliga att matcha er igen med ett barn med flera diagnoser och med biologiska föräldrar med missbruk i historien. Alla barn ifrån Ryssland har olika former av diagnoser, vilket de automatiskt får så snart de hamnar på barnhem."

Sen började jag tänka lite.

De första som fick barnbesked, i maj sådär, har fått sitt barn nu.
Sju månader senare.
De där 2-3 månaderna emellan resa ett och två har alltså blivit 7.

Och så tänkte jag lite till.

Och så insåg jag att det kommer att dröja ett eller två år kanske. Ytterligare.

Och så fick jag en svacka.

Och nu letar jag semesterresa till nästa år.

Det måste hända något! Positivt! Jag behöver det!

Tänk om man bara kunde njuta av det som är nu istället. Jag är trött på den där längtan just nu. Jag är trött på att vänta på något som ska hända, längta och hoppas. På något sätt skulle jag bara vilja glömma allt annat för stunden. Bara vara. Skönt att det snart är jullov!

För att pina mig lite extra har jag haft så jobbiga drömmar det senaste.
En natt i förra veckan hade jag magont och födde ett barn.
I natt adopterade vi en pojke. Han var SN-barn och hade bulor i huvudet. Men han var underbar.

Hoppas ni alla har det bra och hade en fin tredje advent! Kram till er.