nigi

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva måndagens djupintervju.
Vända ut och in på sig själv.
Så beskrivs det nog bäst.

Två timmar ägnades åt att bara prata om mig och min uppväxt, mina relationer genom uppväxten och hur de har utvecklats tills nu. Per fick sitta tyst bredvid och lyssna.
Två timmar. Ändå har vi inte ens kommit in på nutiden.
Därför får jag fortsätta att prata på måndag och sedan är det Pers tur.

Jag har inte upplevt det så jobbigt, för jag har ganska lätt att formulera mig.
Per som satt bredvid kallar det för "grillning". Han har blivit lite nervös.

Det jag får påminna mig om om och om igen är syftet med hela processen.
De här två kvinnorna är viktiga för oss.
De är viktiga för vårt blivande barn för de representerar henne/honom.
Det är inte de som ska ta beslutet (det gör socialnämnden) men de ska presentera oss genom sin utredning.
Utredningen skickas till ansökslandet. Det är klart att vi vill att den ska vara så bra som möjligt.

Det finns en mall att följa.
Jag kan inte hjälpa att det ibland känns absurt att följa den mallen. Vi har ju Johan.
Vi har Johan som är trygg, mysig, go och underbar! Om vi inte skulle passa in som adoptivföräldrar skulle de väl inte anse att Johan är trygg här heller. Tankar som smakar surt att uttala.

Vi har också hunnit med att ta HIV-test i veckan. När vi startade fertilitetsutredningen 2008 var det ett standardtest, men det behövde tydligen förnyas. Ännu en "måste-göras"punkt att pricka av.

Det snurrar mycket i våra huvuden nu.
Allt vi gör här hemma får oss att tänka på onsdag då de kommer på hembesök.
"Där kan ju inte den stå på onsdag"
"Oj, det hörnet måste jag städa före onsdag"
"Hoppas vår toalett blir klar till på onsdag"
Vi skrattar åt oss själva emellanåt.

Det är väl klart att de här två kvinnorna inte bryr sig om en renoverad toalett eller en dammtuss här och där.
Jag antar att syftet med deras besök är att se om vi verkar ha ett tryggt, barnsäkert och tillräckligt stort hem för ytterligare ett barn. Jag har hört om par som fått byta upp sig till större boende efter socialens besök. Såg också på TV om ett par i USA som fick följa en pricklista i sitt hem där det bland annat stod exakt var alla brandposter skulle stå. Såklart behöver inte vi oroa oss. Egentligen borde det göras liknande koller även när ett biologiskt barn ska komma till världen. Även om ett adoptivbarn kanske behöver extra trygghet och förberedda föräldrar är väl även ett biologiskt barn värt lika mycket?

I alla fall, jag hoppas jag hinner hem i tid så Johan och jag hinner baka en sockerkaka på onsdag ;)

Kram!