minikris och minigris
Har känt mig lite ledsen några dagar.
En bra egenskap jag har är att min omgivning inte alltid behöver märka det så fasligt mycket.
Inte när det är en sån här minikris. Det är mest jag själv som känner och tänker.
(Jag har förresten jagat en minigris genom byn en gång.
men det är en annan historia...)
En rolig sak är att jag fått kontakt med två par
som också är pilotfamiljer för Ryssland, som vi.
Det ena paret fick tidigt barnbesked, som vi.
De kom hem från sin första resa i veckan.
Deras barn visade inga tecken på FAS.
Om vi fått ett icke-FAS-barn från början
hade vi alltså kunnat få resa och hämta det om ca två månader.
Om vi hade fått föda det där första barnet som blev till efter Johan.
Så hade det fyllt 3 år denna månaden.
Jag kan inte vänja mig vid alla dessa motgångar.
I morgon ska någon av oss ringa adoptionsbyrån.
Avslutningsvis, dagens höjdpunkt.
Att känna solen i ansiktet, blunda och bara höra "kluck, kluck"
Kram!
Gumman, förstår att det är svårt! Och det ÄR orättvist. och du får vara ledsen.
Så skönt att du fått kontakt med ett annat par och att de fått ett barn utan FAS! För det har ju varit en oro, tänk om alla barn har FAS?! Det kommer att gå bra det här, det känner jag. Stor kram till er, fina vänner!
