Handlingarna klara
Nu är våra handlingar klara.
I går fick vi intyget från psykologen.
Vi är fullt friska. Pjuh!
I dag hämtade Per alla signerade och stämplade papper som kommunen fixat.
Det är en rejäl bunt. Jag orkar inte räkna dem.
De ska jag kopiera i morgon och skicka rekommenderat.
Tänk om jag spiller ett glas rödvin på dem!!
Nu börjar den där spänningen och lyckan återvända gradvis.
Hoppas inte vi behöver bli knock-outade igen.
Vi faller så lätt.
Helgen bjöd på dop i gammal dansk kyrka med underbar präst.
Gudstjänsten var glädjefyllt och jag blev rörd.
Rörd över lyckan över de barn som finns.
Och faktiskt såg jag (förutom de gravida magarna) även två adopterade barn.
:)
Måste bjuda på världens mest idylliska kort.
Två mirakel.
Johan och hans kusin Ofelia.
Stor kram!
I går fick vi intyget från psykologen.
Vi är fullt friska. Pjuh!
I dag hämtade Per alla signerade och stämplade papper som kommunen fixat.
Det är en rejäl bunt. Jag orkar inte räkna dem.
De ska jag kopiera i morgon och skicka rekommenderat.
Tänk om jag spiller ett glas rödvin på dem!!
Nu börjar den där spänningen och lyckan återvända gradvis.
Hoppas inte vi behöver bli knock-outade igen.
Vi faller så lätt.
Helgen bjöd på dop i gammal dansk kyrka med underbar präst.
Gudstjänsten var glädjefyllt och jag blev rörd.
Rörd över lyckan över de barn som finns.
Och faktiskt såg jag (förutom de gravida magarna) även två adopterade barn.
:)
Måste bjuda på världens mest idylliska kort.
Två mirakel.
Johan och hans kusin Ofelia.
Stor kram!
Hur man tolkar världen
Fick ett svar från vår kontaktperson på adoptionsbyrån idag.
"Vi har kontinuerligt kontakt med Ryssland, men kan inte säga när det dyker upp ett barn som matchar era önskemål och medgivande."
Tolkade jag som kort och otrevligt.
Det gjorde inte Per.
När vi var i stan sist såg jag säkert 30 gravida magar.
Det gjorde inte Per.
Allt tolkas med ens egna glasögon.
Beroende på erfarenheter
inställning
humör.
Känns ändå bättre.
Vi ska till Danmark i morgon, med mina föräldrar och bror med familj.
Ska bli jättemysigt.
Och så ska jag bli faster igen nån gång nästa månadsskifte.
Ser fram emot att hålla den där bebisen
så jag slipper avundas den där magen.
Det är ju så jag funkar, gravida magar gör ont i hjärtat.
Fast nu glömmer jag ju att vi också är gravida Fy skäms på mig!
Ha en härlig helg, alla vänner!
KRAM
Tankar
Inget nytt, inget hört.
Kanske har ni också många frågor?
Var inte rädda att ställa dem.
Till exempel..?
Nej, man kan inte välja adoptivbarn.
Det är inte som i Rasmus på luffen
då barnen står i kö
och de blivande föräldrarna går och granskar.
Tack och lov!
Man kan naturligtvis inte välja biologiskt barn heller.
Men man kan välja bort alkohol under graviditeten.
Och man kan välja trygghet och kärlek från första stund.
För att undvika trauma hos barnet.
Jag har kanske känt mig lite dämpad de senaste dagarna.
Men jag är så himla glad för min familj.
Vårt fina hem.
Det roliga jobbet.
Barnen är verkligen underbara individer.
Samtidigt är det mycket jobb men
inte långt kvar till sommarlov.
Känner mig lite sliten. Psykiskt.
Johan var med mig på jobbet idag.
Det var jättekul.
Och väldigt duktigt av honom.
Han är så blyg och försiktig.
Det är så roligt att studera hans minspel när han kommer i olika situationer.
Tänk att man känner sitt barn så väl att man vet vad han tänker.
Tidigt i säng ikväll.
Kram!
Livet gör tvära kast!
Hit och dit.
Fram och tillbaka.
Upp och ner.
Det går tydligen inte att vänja sig vid det.
Även om man är med om det av och till.
När vi är i de lite mer naiva situationerna kan vi se det som
att vi ska adoptera ett barn.
Åh, så mysigt och trevligt och roligt!
Och det kommer det ju att bli också.
Vi kan också sitta och prata om
hur jobbigt det kommer att vara.
Som hos psykologen i torsdags.
(parentes: 1,5 h = 3600 kr)
Vi kan berätta om att vi är förberedda på
att barnet kan vara arga på oss
spotta oss i ansiktet
skrika efter barnhemspersonalen
att anknytningstiden kan bli jättejobbig.
Och vi kan berätta om hur vi är förberedda
och hur vi tänker hantera det.
Och att det kommer bli jobbigt.
Med våra naiva ögon.
Och aldrig hade jag kunnat föreställa mig
att vi skulle förlora ännu ett barn.
Så snabbt, så abrupt.
Vi har gjort det, faktiskt.
Det har nog inte kommit ikapp mig förrän idag.
Tror jag.
I onsdags, dagen efter "vår glada familj" inlägg
ringde de från vår adoptionsbyrå.
De hade matchat oss med en pojke på 1,5 år.
Chock! Lycka! Förväntan!
Vi fattar inte hur det kan ha gått så fort.
Vi har inte ens skickat in våra papper än.
Första delbetalningen har inte dragits än.
Men det blev inte så bra ändå.
Mycket tydde på att pojken hade FAS (fetala alkoholskador)
att mamman var alkoholist och druckit under graviditeten.
På fasforeningen.nu går att läsa:
"En god miljö botar inga alkoholskador
Personer med alkoholskador behöver mycket och specialanpassad hjälp eftersom de ofta saknar förutsättningar att själva skapa och leva ett självständigt liv. Utan sådan hjälp kommer en stor del av de alkoholskadade barnen att växa upp till en framtid i missbruk, kriminalitet och social misär. Detta gäller även de barn som familjehemsplacerats tidigt och därmed fått en förhållandevis bra uppväxtmiljö."
Om inte Johan funnits hade vi nog inte tvekat en sekund.
Vi har ett extra ansvar för att vi har Johan
att inte förstöra hans uppväxt.
Vi kan inte, med hänsyn till honom, ta emot ett barn där vi riskerar att få ägna den mesta kraft, energi och tid på syskonet.
Koncentrationssvårigheter, sömnrubbningar, svårigheter med inlärning och liknande kan vi nog hjälpa på många sätt!
Men inte beteendestörningar. Det är där vi måste dra gränsen.
Och det jobbiga har varit att man inte kunde veta med den här pojken.
Det här är en av de svåraste sakerna jag varit med om hittills!
Vi har tvingats att särskilja på känslor och förnuft.
Vilket jag inte trodde gick.
Det har inte gått att lyssna på sitt hjärta.
Det känns för jävligt, rent ut sagt.
Men vi valde att inte gå vidare med adoptionen.
Nu vet vi inte vad som händer. Vi får vänta vidare.
Och nu märker jag hur skör jag är trots allt.
Hur lätt den här känslan av orättvisa kommer tillbaka.
För nu känns allt så där orättvist igen!
Så orättvist att inte vi kan få barn som alla andra!
Att vi måste betala hundratusentals kronor!
Och gå igenom allt som vi tvingas göra!
Skit!
Just nu!
Men det blir bättre!
Fram och tillbaka.
Upp och ner.
Det går tydligen inte att vänja sig vid det.
Även om man är med om det av och till.
När vi är i de lite mer naiva situationerna kan vi se det som
att vi ska adoptera ett barn.
Åh, så mysigt och trevligt och roligt!
Och det kommer det ju att bli också.
Vi kan också sitta och prata om
hur jobbigt det kommer att vara.
Som hos psykologen i torsdags.
(parentes: 1,5 h = 3600 kr)
Vi kan berätta om att vi är förberedda på
att barnet kan vara arga på oss
spotta oss i ansiktet
skrika efter barnhemspersonalen
att anknytningstiden kan bli jättejobbig.
Och vi kan berätta om hur vi är förberedda
och hur vi tänker hantera det.
Och att det kommer bli jobbigt.
Med våra naiva ögon.
Och aldrig hade jag kunnat föreställa mig
att vi skulle förlora ännu ett barn.
Så snabbt, så abrupt.
Vi har gjort det, faktiskt.
Det har nog inte kommit ikapp mig förrän idag.
Tror jag.
I onsdags, dagen efter "vår glada familj" inlägg
ringde de från vår adoptionsbyrå.
De hade matchat oss med en pojke på 1,5 år.
Chock! Lycka! Förväntan!
Vi fattar inte hur det kan ha gått så fort.
Vi har inte ens skickat in våra papper än.
Första delbetalningen har inte dragits än.
Men det blev inte så bra ändå.
Mycket tydde på att pojken hade FAS (fetala alkoholskador)
att mamman var alkoholist och druckit under graviditeten.
På fasforeningen.nu går att läsa:
"En god miljö botar inga alkoholskador
Personer med alkoholskador behöver mycket och specialanpassad hjälp eftersom de ofta saknar förutsättningar att själva skapa och leva ett självständigt liv. Utan sådan hjälp kommer en stor del av de alkoholskadade barnen att växa upp till en framtid i missbruk, kriminalitet och social misär. Detta gäller även de barn som familjehemsplacerats tidigt och därmed fått en förhållandevis bra uppväxtmiljö."
Om inte Johan funnits hade vi nog inte tvekat en sekund.
Vi har ett extra ansvar för att vi har Johan
att inte förstöra hans uppväxt.
Vi kan inte, med hänsyn till honom, ta emot ett barn där vi riskerar att få ägna den mesta kraft, energi och tid på syskonet.
Koncentrationssvårigheter, sömnrubbningar, svårigheter med inlärning och liknande kan vi nog hjälpa på många sätt!
Men inte beteendestörningar. Det är där vi måste dra gränsen.
Och det jobbiga har varit att man inte kunde veta med den här pojken.
Det här är en av de svåraste sakerna jag varit med om hittills!
Vi har tvingats att särskilja på känslor och förnuft.
Vilket jag inte trodde gick.
Det har inte gått att lyssna på sitt hjärta.
Det känns för jävligt, rent ut sagt.
Men vi valde att inte gå vidare med adoptionen.
Nu vet vi inte vad som händer. Vi får vänta vidare.
Och nu märker jag hur skör jag är trots allt.
Hur lätt den här känslan av orättvisa kommer tillbaka.
För nu känns allt så där orättvist igen!
Så orättvist att inte vi kan få barn som alla andra!
Att vi måste betala hundratusentals kronor!
Och gå igenom allt som vi tvingas göra!
Skit!
Just nu!
Men det blir bättre!
Glad familj söker barn!
Barn sökes!
Under föregående inlägg var nyligen en annons med texten
"fri leverans över hela världen"
Om så ändå vore..
Korten klara nu.
Efter cirka 100 omtagningar,
en tappad kruka,
en fingerklämning i dörren
och några klädombyten.
Men de blev inte så bra som utskrivna
så vi får beställa och väntar några fler dagar.
Det ska ju vara perfekt!
Om man äger en kostym
så kan man ta hand om ett barn.
Visste ni det?
Under föregående inlägg var nyligen en annons med texten
"fri leverans över hela världen"
Om så ändå vore..
Korten klara nu.
Efter cirka 100 omtagningar,
en tappad kruka,
en fingerklämning i dörren
och några klädombyten.
Men de blev inte så bra som utskrivna
så vi får beställa och väntar några fler dagar.
Det ska ju vara perfekt!
Om man äger en kostym
så kan man ta hand om ett barn.
Visste ni det?
beställning
"mindre korrigerbara medicinska problem accepteras"
ska vi skriva.
Så kan man önska
kön
ålder
utseende
ögonfärg
hårfärg.
såklart skriver vi "spelar ingen roll".
Det rekommenderar adoptionsbyrån också.
Fast på ålder önskar vi 0-3 år.
Situationen är helt absurd!
Som att beställa ett barn.
ska vi skriva.
Så kan man önska
kön
ålder
utseende
ögonfärg
hårfärg.
såklart skriver vi "spelar ingen roll".
Det rekommenderar adoptionsbyrån också.
Fast på ålder önskar vi 0-3 år.
Situationen är helt absurd!
Som att beställa ett barn.
Helg!
Skönt med fredag!
Johan har varit annorlunda mammig senaste veckan och jag tror det kan vara en liten reaktion.
Det är klart att han också funderar och märker att vi har tankarna på annat ibland.
Han är ju en riktig tänkare!
Han har svårt för separationer vilket har gjort dagislämningarna jobbiga.
Han får ont i magen varje morgon.
En förmiddag blev han jätteledsen och fick flera snälla fröknar som tröstade och pratade med honom för att han tyckte att jag glömt att ge honom puss och kram på morgonen.
Jag gav honom pussar och kramar, men han gick aldrig tillbaka och gav mig det själv som han gjort de senaste morgnarna.
En av fröknarna hjälpte honom att skriva två stora lappar till mig där det stod "Puss och kram från mamma!!!!"
Till mig som påminnelse att inte glömma.
Lille plutt!
Igår fick vi (äntligen) alla blanketter som ska fyllas i.
Och fakturan på halva beloppet. (Urk)
Vi har tagit kort på alla rum nu
och Per ska klippa sig idag så vi kan ta porträttbilder också.
Och jag har skickat iväg pappren som kommunen ska fylla i.
Kan kryssa för några fler "att göra".
Ändå är det här bara första omgången handlingar.
Det kommer mera...!
Trevlig härlig underbar helg!
Kram
Johan har varit annorlunda mammig senaste veckan och jag tror det kan vara en liten reaktion.
Det är klart att han också funderar och märker att vi har tankarna på annat ibland.
Han är ju en riktig tänkare!
Han har svårt för separationer vilket har gjort dagislämningarna jobbiga.
Han får ont i magen varje morgon.
En förmiddag blev han jätteledsen och fick flera snälla fröknar som tröstade och pratade med honom för att han tyckte att jag glömt att ge honom puss och kram på morgonen.
Jag gav honom pussar och kramar, men han gick aldrig tillbaka och gav mig det själv som han gjort de senaste morgnarna.
En av fröknarna hjälpte honom att skriva två stora lappar till mig där det stod "Puss och kram från mamma!!!!"
Till mig som påminnelse att inte glömma.
Lille plutt!
Igår fick vi (äntligen) alla blanketter som ska fyllas i.
Och fakturan på halva beloppet. (Urk)
Vi har tagit kort på alla rum nu
och Per ska klippa sig idag så vi kan ta porträttbilder också.
Och jag har skickat iväg pappren som kommunen ska fylla i.
Kan kryssa för några fler "att göra".
Ändå är det här bara första omgången handlingar.
Det kommer mera...!
Trevlig härlig underbar helg!
Kram
Hjärngröt!
Något mer disträ än vanligt.
Lite fler saker att tänka på än vanligt.
Har betat av två punkter av 15 på checklistan.
Nästa torsdag har vi beställt tid hos psykologen.
I helgen har vi tagit lite kort på huset, i alla fall på nedervåningens rum.
Det är inte så enkelt som det låter när man vill ha det perfekt.
Minns ni hur knäppa vi var inför hembesöket?
Nu är vi ungefär 100 gånger knäppare än så..
Ständigt denna undran: hur tänker de i Ryssland?
Det är nog bra om kaminen är med på bilden..
Kanske vi ska köra fram bilen?
Syns gungstolen?
Oj, vad alla våra fördomar slinker igenom.
I ren okunskap.
För vi kan ju ingenting om Ryssland.
Och vi vill så gärna att allt blir rätt från början. Och bra.
Alla bilderna ska bekräftas av vår socialsekreterare.
Som är mammaledig.
Lite krångligare, men det ska nog lösa sig.
Funderar på om vi ska ha med kortet på källaren?
Charmigt, va?
Kram till er alla!
Lite fler saker att tänka på än vanligt.
Har betat av två punkter av 15 på checklistan.
Nästa torsdag har vi beställt tid hos psykologen.
I helgen har vi tagit lite kort på huset, i alla fall på nedervåningens rum.
Det är inte så enkelt som det låter när man vill ha det perfekt.
Minns ni hur knäppa vi var inför hembesöket?
Nu är vi ungefär 100 gånger knäppare än så..
Ständigt denna undran: hur tänker de i Ryssland?
Det är nog bra om kaminen är med på bilden..
Kanske vi ska köra fram bilen?
Syns gungstolen?
Oj, vad alla våra fördomar slinker igenom.
I ren okunskap.
För vi kan ju ingenting om Ryssland.
Och vi vill så gärna att allt blir rätt från början. Och bra.
Alla bilderna ska bekräftas av vår socialsekreterare.
Som är mammaledig.
Lite krångligare, men det ska nog lösa sig.
Funderar på om vi ska ha med kortet på källaren?
Charmigt, va?
Kram till er alla!
Vi är "gravida"!
Oj, oj, vet knappt var jag ska börja..
Så mycket som det har hänt de senaste dagarna har jag aldrig tidigare varit med om.
Måndag och tisdag har jag ju redan nämnt.
Tisdag kväll fick vi så ännu ett mail om att de skickar handlingar om Ryssland för att vara pilotfamilj.
BFA, adoptionsbyrån, ska alltså starta upp ett nytt samarbete med Ryssland och behöver familjer som får vara med från start.
Vi fick information på posten (en tjock bunt med papper som skulle signeras) om vad det innebär, vilka krav och åtaganden som förväntas av oss mm. Naturligtvis fick vi en massa frågor.
I torsdags ringde jag. Från jobbet, på lunchrasten.
Det var som vi anade: vi behöver inte stå i kö!
!
Sen kunde jag inte sluta le.
De andra undrade vad det var med mig..
Det finns barn som väntar!
Vi behöver inte vänta i 1-2-3 år ytterligare..
Det har varit så intensiva dagar och kvällar.
Sent arbete, mycket i huvudet, och så detta som snurrar hela tiden.
Vi ska få ett barn!
Inte om ett år, utan snart, kanske redan i höst!
Det är overkligt, omvälvande.
Chockande.
Fantastiskt roligt.
Små rosa moln.
Lite pirrigt.
Det första som vi ska göra nu är att vi ska följa en 8 sidor lång beskrivning av olika handlingar som vi ska göra iordning. Det kommer ta cirka en månad. Vi ska bland annat träffa psykolog 2 ggr och få intyg därifrån. Ta kort på olika ställen i huset, bl.a. toaletten. Förbereda papper hit och dit och allt är jättenoga att det blir exakt som de beskrivit. Femton olika områden att följa.
De kommer att skickas till Ryssland sen och översättas.
Därefter följer en andra omgång av handlingar. Puh!
Så småningom väljer de ut ett barn åt oss och vi får barnbesked.
Barnet bor på ett barnhem i Arkangelsk.
Majoriteten är pojkar.
De är från 1 år och uppåt.
Om vi ville kunde vi få tre syskon på 3, 5 och 8 år direkt.
Njae, sa jag, det blir nog lite mycket ;)
Vi måste göra två resor dit.
Första resan för att se barnet och tacka ja eller nej.
Andra resan två månader därefter för att få godkännandet i domstol. Den resan kommer ta cirka 2 veckor.
Tror de.
Eftersom vi är pilotfamiljer kan de inte veta något om tidsperspektivet egentligen.
Det kan gå fortare, eller ta längre tid.
Då får vi hälsa på vårt barn på barnhemmet varje dag, men inte ta det därifrån innan domstolen gjort sitt.
Det är så mycket information just nu så vi försöker ta en sak i taget.
Men allt bara snurrar.
Vet inte vilket ord som är bäst som beskrivning..
Häftigt?
Omvälvande?
Stort?
Så mycket som det har hänt de senaste dagarna har jag aldrig tidigare varit med om.
Måndag och tisdag har jag ju redan nämnt.
Tisdag kväll fick vi så ännu ett mail om att de skickar handlingar om Ryssland för att vara pilotfamilj.
BFA, adoptionsbyrån, ska alltså starta upp ett nytt samarbete med Ryssland och behöver familjer som får vara med från start.
Vi fick information på posten (en tjock bunt med papper som skulle signeras) om vad det innebär, vilka krav och åtaganden som förväntas av oss mm. Naturligtvis fick vi en massa frågor.
I torsdags ringde jag. Från jobbet, på lunchrasten.
Det var som vi anade: vi behöver inte stå i kö!
!
Sen kunde jag inte sluta le.
De andra undrade vad det var med mig..
Det finns barn som väntar!
Vi behöver inte vänta i 1-2-3 år ytterligare..
Det har varit så intensiva dagar och kvällar.
Sent arbete, mycket i huvudet, och så detta som snurrar hela tiden.
Vi ska få ett barn!
Inte om ett år, utan snart, kanske redan i höst!
Det är overkligt, omvälvande.
Chockande.
Fantastiskt roligt.
Små rosa moln.
Lite pirrigt.
Det första som vi ska göra nu är att vi ska följa en 8 sidor lång beskrivning av olika handlingar som vi ska göra iordning. Det kommer ta cirka en månad. Vi ska bland annat träffa psykolog 2 ggr och få intyg därifrån. Ta kort på olika ställen i huset, bl.a. toaletten. Förbereda papper hit och dit och allt är jättenoga att det blir exakt som de beskrivit. Femton olika områden att följa.
De kommer att skickas till Ryssland sen och översättas.
Därefter följer en andra omgång av handlingar. Puh!
Så småningom väljer de ut ett barn åt oss och vi får barnbesked.
Barnet bor på ett barnhem i Arkangelsk.
Majoriteten är pojkar.
De är från 1 år och uppåt.
Om vi ville kunde vi få tre syskon på 3, 5 och 8 år direkt.
Njae, sa jag, det blir nog lite mycket ;)
Vi måste göra två resor dit.
Första resan för att se barnet och tacka ja eller nej.
Andra resan två månader därefter för att få godkännandet i domstol. Den resan kommer ta cirka 2 veckor.
Tror de.
Eftersom vi är pilotfamiljer kan de inte veta något om tidsperspektivet egentligen.
Det kan gå fortare, eller ta längre tid.
Då får vi hälsa på vårt barn på barnhemmet varje dag, men inte ta det därifrån innan domstolen gjort sitt.
Det är så mycket information just nu så vi försöker ta en sak i taget.
Men allt bara snurrar.
Vet inte vilket ord som är bäst som beskrivning..
Häftigt?
Omvälvande?
Stort?
Klart!
I måndags kom pappren. Per postade kopior till BFA (barnen framför allt, adoptionsbyrån)
Intygen från försäkringskassan, polisregistret, kronofogden, sjukintygen, hälsodeklaration, HIV-test mm.
Plus en kopia från socialnämndens arbetsutskott 20 april:
"Medgivande enligt 6 kap. 12 § SoL avseende Cecilia och Per , för att få ta emot ett utländskt barn för adoption. Arbetsutskottets beslut. Cecilia och Per beviljas om medgivande att ta emot ett utländskt barn för adoption."
Igår fick vi också "intyg om medgivande"
Jaha, skulle vi få ett sånt också?
Otroligt mycket papper!
Redan igår fick vi så ett mail från BFA:
"Er ansökan är nu komplett för vidare handläggning och jag har idag expedierat ett beslut om adoptionshjälp för Ryssland till er. Vi har fått barn för placering och någon av våra handläggare för Ryssland kommer att kontakta er inom det snaraste."
Wow! Vilken effektivitet!
Ryssland är helt nytt land för BFA och därför behöver de omedelbara pilotfamiljer.
Kanske en chans att kunna komma långt fram i kön?
Sitter just nu hemma i soffan och funderar på om Johans magont är substitut för "trött och ledsen, vill hellre vara hemma" eller om det är på riktigt? Inte lätt att veta, därför avvaktar vi lite..
Det är mycket omkring mig just nu, känns det som.
Tänker mycket på en vän som har det jobbigt.
Ska bli intervjuad av skolinspektionen idag.
Utvecklingssamtalstider.
Ha en bra onsdag, vänner!
Intygen från försäkringskassan, polisregistret, kronofogden, sjukintygen, hälsodeklaration, HIV-test mm.
Plus en kopia från socialnämndens arbetsutskott 20 april:
"Medgivande enligt 6 kap. 12 § SoL avseende Cecilia och Per , för att få ta emot ett utländskt barn för adoption. Arbetsutskottets beslut. Cecilia och Per beviljas om medgivande att ta emot ett utländskt barn för adoption."
Igår fick vi också "intyg om medgivande"
Jaha, skulle vi få ett sånt också?
Otroligt mycket papper!
Redan igår fick vi så ett mail från BFA:
"Er ansökan är nu komplett för vidare handläggning och jag har idag expedierat ett beslut om adoptionshjälp för Ryssland till er. Vi har fått barn för placering och någon av våra handläggare för Ryssland kommer att kontakta er inom det snaraste."
Wow! Vilken effektivitet!
Ryssland är helt nytt land för BFA och därför behöver de omedelbara pilotfamiljer.
Kanske en chans att kunna komma långt fram i kön?
Sitter just nu hemma i soffan och funderar på om Johans magont är substitut för "trött och ledsen, vill hellre vara hemma" eller om det är på riktigt? Inte lätt att veta, därför avvaktar vi lite..
Det är mycket omkring mig just nu, känns det som.
Tänker mycket på en vän som har det jobbigt.
Ska bli intervjuad av skolinspektionen idag.
Utvecklingssamtalstider.
Ha en bra onsdag, vänner!
