Alltså..
..jag skriver ju här när jag känner.
Vet ni det där experimentet? Jag tror det är ärtor man lägger i ett glas coca cola.
Så kan man se hur de åker upp. Och sjunker igen. Och så upp igen. Och ner.
Så, ungefär, är det med mig.
Det blir ju en del saknad
sorg
bitterhet
men jag hoppas att allt det andra också lyser igenom.
glädje
tacksamhet
kärlek
lycka
För det finns en hel del sånt också!
En av kvinnorna i TV-serien jag följt pratade om en "oops-bebis".
Hon ville få en sådan, alltså en "som bara blev till.." Oops!
Oj, vilken dröm!!
Fast det i adoptionsväntan är lycka och förväntan
så brottas jag ju också med sorgen över att det inte blev som jag tänkt mig.
I går när jag kom hem från jobbet var hela hallen full med barnkläder och skor.
Per hade "tagit med" två extrabarn hem från dagis.
"Det var ju så här jag hade tänkt mig det" slog det mig.
Många barn i ett stort hus. Eller, i alla fall flera.
Fast Johan är underbar och fin bara han också.
Såklart.
Kram!
Vet ni det där experimentet? Jag tror det är ärtor man lägger i ett glas coca cola.
Så kan man se hur de åker upp. Och sjunker igen. Och så upp igen. Och ner.
Så, ungefär, är det med mig.
Det blir ju en del saknad
sorg
bitterhet
men jag hoppas att allt det andra också lyser igenom.
glädje
tacksamhet
kärlek
lycka
För det finns en hel del sånt också!
En av kvinnorna i TV-serien jag följt pratade om en "oops-bebis".
Hon ville få en sådan, alltså en "som bara blev till.." Oops!
Oj, vilken dröm!!
Fast det i adoptionsväntan är lycka och förväntan
så brottas jag ju också med sorgen över att det inte blev som jag tänkt mig.
I går när jag kom hem från jobbet var hela hallen full med barnkläder och skor.
Per hade "tagit med" två extrabarn hem från dagis.
"Det var ju så här jag hade tänkt mig det" slog det mig.
Många barn i ett stort hus. Eller, i alla fall flera.
Fast Johan är underbar och fin bara han också.
Såklart.
Kram!
Ännu en vecka...
Har sett sista avsnittet av "Drömmen om ett barn" på TV3.
Fint! Känslosamt!
Men det gör sååå ont att se när andra föder barn.
Att få upp den där lille på magen
och se känslostormarna.
Avundsjuka!
Och så många som kämpar!
Jag känner mig som en av dem.
All denna sorg. Huu!
Jag har gjort en IVF. Det var riktigt jobbigt.
Och andra går igenom det kanske 6-7-8-9 gånger.
Så mycket styrka det finns där ute!
Men så har vi ju haft alla dessa j-a missfall.
Jag hatar dem! Och jag hatar mitt immunsystem!
Varje morgon den här veckan när jag stått i duschen
har jag känt förväntan och hopp.
Men ännu en vecka utan besked.
Men nu - en rolig helg att se fram emot!
Kram till er!
Fint! Känslosamt!
Men det gör sååå ont att se när andra föder barn.
Att få upp den där lille på magen
och se känslostormarna.
Avundsjuka!
Och så många som kämpar!
Jag känner mig som en av dem.
All denna sorg. Huu!
Jag har gjort en IVF. Det var riktigt jobbigt.
Och andra går igenom det kanske 6-7-8-9 gånger.
Så mycket styrka det finns där ute!
Men så har vi ju haft alla dessa j-a missfall.
Jag hatar dem! Och jag hatar mitt immunsystem!
Varje morgon den här veckan när jag stått i duschen
har jag känt förväntan och hopp.
Men ännu en vecka utan besked.
Men nu - en rolig helg att se fram emot!
Kram till er!
Tecken
Från adoptionsbyråns nyhetsbrev:
"Sammanlagt har 17 familjer sina handlingar i Ryssland och av dem har elva fått barnbesked."
Det har varit så mycket kring Ryssland det sista.
Ni vet, så där som man är om man tänker på något speciellt.
Tänker man på graviditet så ser man gravida överallt.
Tänker man på cancer så har alla möjliga runt omkring sjukdomen.
Och en massa andra exempel.
Det har varit mycket på TV, framför allt.
Dokument inifrån igår.
I tidningen i helgen.
På tisdag kl. 22 en dokumentär om några kvinnor i Ryssland.
För mig känns det som ett tecken.
Bara önsketänkande förstås, men vadå??
Kram
Hur kan man vänja sig??
På något konstigt sätt så kan man faktiskt vänja sig även vid jobbiga saker.
(till och med att få missfall)
Den här väntan och längtan har blivit en slags del av vår vardag.
Imorse åkte jag ifrån mobilen och var utan den i 10 minuter.
Nästan lite panik.
Och spännande!
Tänk om de ringt nu, de här minuterna medans jag inte hörde?
Precis som om de skulle ringa kl 7 på morgonen???
Det känns lite overkligt av och till.
Vi ska bli adoptionsfamilj.
Lite konstigt. Och annorlunda.
Men självklart finns VÅRT barn där någonstans. Det känner vi.
Jag har börjat tänka på missfallen igen. Och på min kropp.
Jag måste erkänna att hoppet ändå finns där och gror längst inne.
Naivt nog tror jag nog fortfarande att jag kan föda ett barn igen.
Och jag måste nog bearbeta att det är naivt av mig.
Det kommer inte gå!
Men det kommer bli tufft. För jag känner att jag vill ha kvar det där hoppet.
Lite till, bara...
Jag har läst lite igen. Varför vet jag inte.
Min kropp har för tufft immunförsvar.
Det går att få hjälp, men inte i Sverige. De har inte accepterat immunologiska problem kring missfall än.
Men i USA går det. I England. Och i Grekland.
Suck. Det orkar vi inte.
Och har inte råd.
Får tänka på vårt barn som faktist finns istället.
Och krama mobilen.
Hårt.
(till och med att få missfall)
Den här väntan och längtan har blivit en slags del av vår vardag.
Imorse åkte jag ifrån mobilen och var utan den i 10 minuter.
Nästan lite panik.
Och spännande!
Tänk om de ringt nu, de här minuterna medans jag inte hörde?
Precis som om de skulle ringa kl 7 på morgonen???
Det känns lite overkligt av och till.
Vi ska bli adoptionsfamilj.
Lite konstigt. Och annorlunda.
Men självklart finns VÅRT barn där någonstans. Det känner vi.
Jag har börjat tänka på missfallen igen. Och på min kropp.
Jag måste erkänna att hoppet ändå finns där och gror längst inne.
Naivt nog tror jag nog fortfarande att jag kan föda ett barn igen.
Och jag måste nog bearbeta att det är naivt av mig.
Det kommer inte gå!
Men det kommer bli tufft. För jag känner att jag vill ha kvar det där hoppet.
Lite till, bara...
Jag har läst lite igen. Varför vet jag inte.
Min kropp har för tufft immunförsvar.
Det går att få hjälp, men inte i Sverige. De har inte accepterat immunologiska problem kring missfall än.
Men i USA går det. I England. Och i Grekland.
Suck. Det orkar vi inte.
Och har inte råd.
Får tänka på vårt barn som faktist finns istället.
Och krama mobilen.
Hårt.
Från adoptionsbyråns hemsida
Nu har första barnet från Ryssland kommit hem
2011-11-02
Välkommen hem önskar vi till den familj som kom hem igår med sitt barn från Ryssland.
Äntligen!
Det har nog krånglat mycket för familjerna.
Mycket mer än två månader från första besöket som först var sagt.
Vilken superstark längtan det måste vara att ha träffat sitt barn och bara vänta på att alla formaliteter ska bli klara.
Väntan utan att kunna påverka.
Men rubriken är underbar!
Kommer följa sidan nu och hoppas beskedet kommer tätt framöver :)
kram
Meningen med livet?
Ja, här kommer svaren som ni alla funderar över!!!
Nä, skämt åsido - men det är en fantastisk fråga att slänga ut så där
helt apropå :)
En fråga som många grubblar över.
Människor som har det tungt och som undrar om livet är värt att leva.
Eller andra som har det väldigt bra
och som upptäcker vad man kan fylla livet med.
Helt individuellt kan man helt säker fylla listan med många saker.
Är barn meningen med livet?
Det kan ju också vrida och vändas fram och tillbaka, vilket ju har gjorts även i TV det sista.
Är barn en rättighet?
En av besökarna i SVTs "Barn till varje pris" hävdade att vi det var ett inlärt beteende att vi ska fylla vårt liv med barn.
Vad vet jag?
Det som jag tycker är viktigt är att ta allas barnönskan på allvar.
Och visst kan barn fylla tomrom större än man någonsin kan föreställa sig,
framkalla glädje
sprida energi
uppmuntra fantasi och idérikedom
få det att spritta i både sinne och kropp
uppfylla kärlek bortom alla gränser.
Vi har en smultrunställe som jag uppskattar mer och mer.
Med ro, lugn, rätt sällskap, naturupplevelserna. Och god mat.
Här är det inte svårt att fundera över de bra sakerna som man kan fylla livet med.
Önskar att fler hade den möjligheten.
Egen spindelmans-uppfinnings-abrovinsch
Min älskade mamma och jag i Danmark.
Kram och tack för fina kommentarer ♥
Nä, skämt åsido - men det är en fantastisk fråga att slänga ut så där
helt apropå :)
En fråga som många grubblar över.
Människor som har det tungt och som undrar om livet är värt att leva.
Eller andra som har det väldigt bra
och som upptäcker vad man kan fylla livet med.
Helt individuellt kan man helt säker fylla listan med många saker.
Är barn meningen med livet?
Det kan ju också vrida och vändas fram och tillbaka, vilket ju har gjorts även i TV det sista.
Är barn en rättighet?
En av besökarna i SVTs "Barn till varje pris" hävdade att vi det var ett inlärt beteende att vi ska fylla vårt liv med barn.
Vad vet jag?
Det som jag tycker är viktigt är att ta allas barnönskan på allvar.
Och visst kan barn fylla tomrom större än man någonsin kan föreställa sig,
framkalla glädje
sprida energi
uppmuntra fantasi och idérikedom
få det att spritta i både sinne och kropp
uppfylla kärlek bortom alla gränser.
Vi har en smultrunställe som jag uppskattar mer och mer.
Med ro, lugn, rätt sällskap, naturupplevelserna. Och god mat.
Här är det inte svårt att fundera över de bra sakerna som man kan fylla livet med.
Önskar att fler hade den möjligheten.
Egen spindelmans-uppfinnings-abrovinsch
Min älskade mamma och jag i Danmark.
Kram och tack för fina kommentarer ♥
