Nytt år
"Då kanske jag är gravid.."
Och varje jul, nyår, midsommar, födelsedag osv. har jag inte varit det.
Men ändå har jag fortsatt att tänka likadant.
Det senaste har jag inte tänkt så.
Det känns jätteskönt.
Året som kommer startar upp intensivt. Vi har fem möten inplanerade i januari.
Under våren kommer politikerna förhoppningsvis godkänna oss för adoption.
Det känns lite konstigt. Nu är det intensivt och mycket som snurrar i huvudet.
Sen ska vi vänta i tre år. Passivt.
Hur kommer det att bli?
Det är klart att vi kan läsa mer, lära oss mer om landet och kanske resa dit.
Men resten av tiden då?
Jag läste en liten tänkvärd nyårsdikt häromdagen:
När nyårsklockor ringer det gamla året ut
då har jag redan tagit en hel del nya beslut
För jag ska inte stressa, jag ska inte vara lat
utan jag ska motionera och äta mindre mat.
Jag måste ha en hobby, jag måste komma igång
jag får nog ta och leta efter någon sorts shi gong.
Jag ska börja dansa och svänga mina ben
Men stopp nu är jag tillbaka i stressen om igen.
Nej när nyårsklockor ringer det nya året in
då gläntar man på dörren med nyfikenhet i sinn
Man ser en ny värld öppnas utan måsten och besvär
Man tittar och man lovar fullt på allvar – och man svär
Att jag ska fånga dagen som bara dyker upp
ta vara på det som kommer i stort men även smått
den underbara kramen av barnet som jag får
Den underbara sången som som kommer varje vår
Jag ska njuta utav barnen och glädjen som det ger
jag ska också börja dansa och leva lite mer.
Jag ska prova att bara vara och ta emot det som jag får
och jag önskar alla andra ett riktigt Gott Nytt År!
Copyright Susanne Bergstedt
Stor kram
För att vara lycklig krävs det tre ting:
Något att älska.
Något att hoppas på.
Inspiration, Swärdgruppen
Tack!
Underbara härliga älskade vänner!
Tack för allt stöd och de underbara orden!
Ni ska veta att jag suger in vartenda ett, lagrar dem och smackar på dem ofta.
Nån har uttryckt att det inte varit lätt att förstå vad vi gått igenom.
Det hade jag garanterat inte heller förstått om jag varit ni. Jag vet inte ens om jag förstår nu.
Det är som en suddig dröm.
Sen är vi ju alla individer med olika reaktioner. Kanske går man igenom ungefär samma stadier fast i olika ordning och intensitet.
Det vi har råkat ut för, upprepade missfall eller habituella aborter, är mycket ovanligt.
Ibland tänker jag att allt vi gått igenom ändå har en mening.
Så måste det vara!
Jag har satt in de andra böckerna bredvid röda pärmen nu. Titlar som "Is your body baby-friendlish?" och "Optimum nutrition before, during and after pregnancy" påminner om frustrationen att försöka hitta orsaker.
Och alla dessa timmar vid Internet..
Oj, oj, vad många orsaker man kan hitta om man försöker!
Orsaker som ger ånger, dåligt samvete och oro.
Det bästa med det är att jag känner att det är över nu.
Jag vill inte söka mer.
Nu vill jag bara fortsätta på vägen rakt fram mot nästa mål.
Vår läkare har sagt att vi kan prova en IVF-behandling till om vi vill.
Denna gången sätta in två befruktade ägg och medicinera samtidigt. På så sätt kan det bli missfall på ett ägg och det andra ev. leva vidare.
Jag vet inte nu om jag kommer orka det. Just nu känns det inte så.
Att göra provrörsbefruktning var det tuffaste av allt vi gått igenom hittills.
Just nu vill jag bara njuta av lyckan.
Sorgen som har funnits som en skugga över mig i flera år är inte där nu.
Befrielse!
Jag har skrivit klart min livsåskådning nu.
Det blev en A4-sida med lite ordbajs och andra små tankar om livet.
Det var inte så svårt när jag väl började.
Nu väntar fler mysiga lovdagar och jul med nya leksaker att ägna tid åt.
Johan har faktiskt aldrig frågat eller bett om ett syskon. Det ser jag som positivt.
Han är så tillfreds och nöjd med att leka med Per eller mig. Eller sina egenpåhittade tokigheter.
Jag hoppas ni alla får härliga och underbara juldagar!
Stor kram till er!
Cissi
Papper, papper, papper
Inga krav, inga planer, hela familjen ledig.
Ligga kvar i sängen och läsa bok.
Äta brunch med plättar.
Leka med lego med Johan.
Bara göra det vi känner för just nu.
Idag har jag ställt min röda "missfalls-pärm" längst in i bokhyllan.
Hoppas jag aldrig behöver ta fram den igen! Bara av att se den får jag kramp i magen.
Den är full av papper med provsvar, anteckningar, utskrifter, cykel-scheman, blä, blä blä!
Det gällde verkligen att vara alert för att få komma någon vart. Och oj, oj, vad vi ställt frågor till läkarna. Och alltid samma svar: Det finns inga vetenskapliga belägg! Urk!
Nu förbereder jag nästa pärm.
För redan nu är vi överösta med papper. Papper, papper! Och mer kommer det att bli..
Fast det är skillnad den här gången!
Denna pärmen ger hopp. Den nya, svarta, ger istället lyckopirr.
Vi var på läkarbesök för att få intyg på vår friskhet i onsdags. Vi gillar den läkaren! Han hade närvaro nog att förstå att det är mycket formaliteter. På adoptionsutbildningen nämnde de att man får betala flera tusen för en liknande utredning i Landvetter (som var den mottagningen de rekommenderade). Vi betalade en tiondel. Återstår att se om vi behöver göra fler tester.
Egentligen, som kloka Hanna sade till mig igår, varför kollar de inte av Johan för att se om han är trygg och har det bra? Och intervjuar oss om vår syn på uppfostran.. Det borde vara bevis nog på om vi är lämpliga föräldrar eller inte. Det hade varit lättare om de kunde utgå från att vi har ett barn redan.
Hmm.. jag klurar fortfarande på hur min livsåskådning ser ut.. Där fastnade jag i det pappret!
/Cissi
Psycho-Cissi
Tankarna de snurrar runt och runt. Ofta samma konstaterande om och om igen. Och ofta med en jobbig melodi i bakgrunden. I går var det en discolåt från Bolibompa som Johan och jag dansat till. Idag var det Mössens julafton "När nätterna blir långa och kölden knäpper in. Tar mamma mus och samlar hela barnaskaran sin..."
Vi har börjat skriva på en basintervju som vi ska grunda mötena i januari på.
"Beskriv hur din livsåskådning ser ut" Hmm..
Och så kan vi inte låta bli att skämta om allt som skulle vara ytterst opassande att skriva. Ha ha ha!
När vi städar så tänker vi på hembesöket. Kommer de att dra med fingrarna längs dammet på fönsterbrädan? Ha ha ha! Och tänk om vi svarar så här... Ha ha ha!
Det är nog inte så dumt att av och till formulera ens liv i ord. Det ger en närvaro i vardagens lunk.
När jag ser på mig själv just nu känner jag mig lugnare och tillfreds inombords än på ett bra tag. Visst kan jag ibland känna att det är fruktansvärt orättvist! Det kommer alltid att vara orättvist. Fast jag har inte längre behov av att älta och förstärka den där bitterheten. Det är skönt!
Det räcker med en titt på de här finaste killarna i världen för att bli påmind om hur bra jag har det..
Sekundär barnlöshet
"Eftersom upplevelsen av ofrivillig barnlöshet är individuell kan man periodvis känna sig ensam i sin relation. Kvinnor och män har ofta olika strategier för att hantera barnlösheten. Det är vanligt att kvinnan går in i sin sorg och längtan efter barn, medan mannen är mer upptagen av kvinnans känslor och tar rollen som tröstare."
Att bli förälder till ett barn som redan finns
Socialstyrelsen 2008
Granskning under lupp
Igår hängde Per och jag i korridoren utanför socialkontoret. Ovan känsla!
Jag är så himla glad att jag höll mig frisk med tanke på att jag tog hand om Johans magsjuka i måndags natt. Mötet blev redan framflyttat en gång eftersom en av handledarna blev sjuk.
Två trevliga tjejer var det.
Nu blir det granskning under lupp.
Djupintervjuer, reflektioner, tankar, hembesök
koll med Johans förskola
referenter
ekonomisk granskning
boende
relationer
hälsokontroll
uppväxt
vänner
uppfostran
anknytning
psykisk hälsa
Vi väntar barn, kan man säga. Fast inte om nio månader - kanske en si så där två, tre år ungefär..
Jag var med Johan på dagis en stund idag. Helt plötsligt när han sitter och tuggar på en smörgås säger han till två andra barn mittemot: "Vi ska adoptera ett barn!"
När jag senare bad honom förklara vad adoptera var svarade han:
"Det är när man får ett barn från ett annat land som inte kommer från mamma och pappas mage."
Vår kloka kille!
Flickorna mittemot reflekterade dock inte nåt vidare över detta eftersom hon trodde att han sa "Vi ska till biblioteket idag."
Kram
/Cissi
På torsdag börjar det..
Så här i efterhand kan jag ofta känna att det är tur att man inte kan veta i förväg vad som kommer att hända. Hoppet fanns så länge på ett andra biologiskt barn.
Jag startade denna bloggen för att dokumentera alla missfallen.
Jag hann till 3. När jag läser texterna nu märker jag hur bitterheten fräter igenom..
Idag är de raderade!
Och jag kan tydligt konstatera att det hade varit tråkigt att läsa om alla 11!
Det låter kanske som en klyscha, men jag står fullt för att även onda erfarenheter kan ge något gott med sig! (Jag vet också att det finns undantag för det!)
Jag har utvecklats så mycket. Jag är inte densamma som i augusti 2007 när jag naivt tittade på det där plusset och trodde att det var på riktigt.
Jag har träffat så många människor jag inte hade träffat annars.
Jag har också fått en del kommentarer jag inte hade fått annars.
Jag har också märkt vilka som är ens vänner när det verkligen gäller.
Vi har också förstått, Per och jag, vilket mirakel vår Johan är! Fast vi redan kände att han var det största miraklet kunde vi inte ana från början. Vår kärlek till honom har bara blivit djupare.
Det händer att jag tänker på vårt nya barn. Jag undrar om du är född ännu?
Kanske ligger du i din mammas mage och sprattlar..
Kanske är du inte ens en liten cell.
Men påtänkt är du!
Och efterlängtad!
Och älskad!
