Att blogga
när man är låg är skönt. Att få ur sig de jobbiga tankarna lindrar oron. Men efteråt känner jag ibland att jag låter lite dramatisk.
Såklart vi orkar! Vi väntar ju på världens finaste kille! Det som är klumpen i magen nu är att jag inte riktigt litar på att det ska funka denna planerade resa heller. Jag kan inte slappna av från den tanken.
En bild på Oskar hänger på kylskåpet. Det gör skönt-ont att längta. Fast mer ont än skönt just nu. Hans skor står kvar på skohyllan. Det dröjer ju längre än vi trodde innan de blir använda. Men det ska de bannemej bli! Har ägnat dagarna runt midsommar till att boka resa och visumstid och alla olika hotell.
Nu väntar dagar med fina vänner och semester. Det känns lite som en paus från orostankarna.
Varm kram
Såklart vi orkar! Vi väntar ju på världens finaste kille! Det som är klumpen i magen nu är att jag inte riktigt litar på att det ska funka denna planerade resa heller. Jag kan inte slappna av från den tanken.
En bild på Oskar hänger på kylskåpet. Det gör skönt-ont att längta. Fast mer ont än skönt just nu. Hans skor står kvar på skohyllan. Det dröjer ju längre än vi trodde innan de blir använda. Men det ska de bannemej bli! Har ägnat dagarna runt midsommar till att boka resa och visumstid och alla olika hotell.
Nu väntar dagar med fina vänner och semester. Det känns lite som en paus från orostankarna.
Varm kram
Suck och jippi!
Jag fick än en gång frågan "Hur orkar ni?"
Hur jag svarar är helt beroende på humör och dagsform. Ibland blir det bara "jag vet inte" och någon annan gång "vi har varandra".
Igår funderade jag en del på frågan i efterhand. Hur orkar man egentligen? När kommer den där gränsen?
Uppenbarligen var det ett delsteg mot den där gränsen för mig igår. När jag väl börjat gråta kunde jag liksom inte sluta. Så blir det ibland.
Man krisar av och till. För mig handlar det oftast bara om en dag eller två. Sen tar man tag i det igen.
Och en viktig bit är att man tar en bit i taget.
Vi var i tisdags och ansökte om visum. (Vi skulle ju få domstolstid runt 6 juli). Bara det är en process i sig.
För att ansöka om visum måste man ha ordnat tre dokument: en ifylld blankett med ett färgat passfoto, ett intyg från vårt försäkringsbolag med stämplar som bevis att vi är försäkrade samt en inbjudan från Ryssland. Alla namn och siffror och stavningar måste stämma på pricka. Det gick smidigt igår och vi betalade 1100 kr.
Dagen efter ringer adoptionsbyrån och säger att jag måste ringa och stoppa visumsansökan för vi måste flytta fram resan. 27 juli kan vi komma till domstolen. Då brast det liksom.
Inte blev de glada på konsulatet att vi inte skulle använda visumet. Inga pengar får vi tillbaka.
Många jobbiga saker snurrar i mitt huvud. Men jag försöker träna mig på att tänka positivt.
Vi fick reda på senare under dagen att datumet är spikat den här gången. SKÖNT!
Vi kommer åka 19 juli, först till St. Petersburg för läkarbesök, och därefter för att träffa lillebror. Det sista vi gör innan hemfärd är domstolen. Det känns fantastiskt att äntligen ha ett datum.
Andra saker som känns mindre fantastiskt är att jag egentligen ska börja jobba 7 augusti. Vi kommer inte kunna hämta hem lillebror förrän i slutet av augusti. Men jag tänker nog ta tjänstledigt.
Mycket snurrar och jag väntar på att resebolaget ska ringa upp så vi kan spika resan. (Har väntat i 1 1/2 dagar på att de ska ringa) Åh, jag önskar verkligen att det var 28 juli redan så att allt var klart nu och vi äntligen kan vara lyckliga föräldrar till ännu en liten kille. Nu får inget mer krångla. Orkar jag det i så fall?
GLAD MIDSOMMAR!
Kram Cissi
Bästa medicinen
är vänner och omtanke.
Det känns bättre.
Tack för kommentarer och omtanke!
Tack fina underbara Hanna för blomman och kramarna!
Tack fantastiska kollegor för mysiga dagar!
Nu väntar släktbesök i Stockholm för Johan och mig. Vi gör det bästa med dagarna en i taget.
Nu är det att vänta på besluten och vi kan ju inte påverka något.
Varm kram till er alla och ha en härlig helg!
Cissi
Det känns bättre.
Tack för kommentarer och omtanke!
Tack fina underbara Hanna för blomman och kramarna!
Tack fantastiska kollegor för mysiga dagar!
Nu väntar släktbesök i Stockholm för Johan och mig. Vi gör det bästa med dagarna en i taget.
Nu är det att vänta på besluten och vi kan ju inte påverka något.
Varm kram till er alla och ha en härlig helg!
Cissi
Min magkänsla stämde
Jag hade onda aningar. De var sanna.
Var på jobbet i eftermiddags, hade precis plockat ihop och ställt iordning inför sommaren.
Packade ut de grejer jag skulle ha med mig och skulle precis stänga dörren.
Då ringde jobbtelefonen.
Det var från adoptionsbyrån.
Det har ju varit val i Ryssland och vi vet att reglerna kommer att bli strängare för adoption i landet.
Nu har de genomfört den första nya regeln.
Alla blivande adoptionföräldrar ska göra en omfattande läkarundersökning i Ryssland.
Sisådär 15-20000 kronor kanske.
Dessutom är våra papper fortfarande ett år gamla och de är inte nöjda med kompletteringarna.
Vi måste göra om flera papper. Vilka vet vi inte ännu.
Ironiskt nog var det det första som händer på min ledighet.
Jag ska erkänna att de första tre sommarlovsorden jag sa inte var vackra.
På vägen hem på semestern hade jag gråten nära och en stor klump i bröstet.
Oskar ska fortfarande bli vår. Inom en snar framtid förhoppningsvis.
Och de ska ansöka om domstolstid 6 juli.
Men jag vågar inte hoppas på det datumet för fem öre.
Nu har de bråda dagar att få ihop våra papper, som än en gång ska kopieras, vidimeras, sändas till legalisering
och översättas. Och sen ska de ordna alla läkarbesök för oss. Det är första gången för dem.
Kommer det att flyta på?
Knappast! Inte med vår otur..
Jo, jag är ledsen, deppig och bitter.
Och rädd.
Var på jobbet i eftermiddags, hade precis plockat ihop och ställt iordning inför sommaren.
Packade ut de grejer jag skulle ha med mig och skulle precis stänga dörren.
Då ringde jobbtelefonen.
Det var från adoptionsbyrån.
Det har ju varit val i Ryssland och vi vet att reglerna kommer att bli strängare för adoption i landet.
Nu har de genomfört den första nya regeln.
Alla blivande adoptionföräldrar ska göra en omfattande läkarundersökning i Ryssland.
Sisådär 15-20000 kronor kanske.
Dessutom är våra papper fortfarande ett år gamla och de är inte nöjda med kompletteringarna.
Vi måste göra om flera papper. Vilka vet vi inte ännu.
Ironiskt nog var det det första som händer på min ledighet.
Jag ska erkänna att de första tre sommarlovsorden jag sa inte var vackra.
På vägen hem på semestern hade jag gråten nära och en stor klump i bröstet.
Oskar ska fortfarande bli vår. Inom en snar framtid förhoppningsvis.
Och de ska ansöka om domstolstid 6 juli.
Men jag vågar inte hoppas på det datumet för fem öre.
Nu har de bråda dagar att få ihop våra papper, som än en gång ska kopieras, vidimeras, sändas till legalisering
och översättas. Och sen ska de ordna alla läkarbesök för oss. Det är första gången för dem.
Kommer det att flyta på?
Knappast! Inte med vår otur..
Jo, jag är ledsen, deppig och bitter.
Och rädd.
"Gud vad det gör ont
när nåt så nära är så långt bort"
Håkan Hellström citat som jag haft i huvudet hela dagen.
Varje dag och egentligen timme innan vi hör något är ett nederlag.
Har börjat få en krypande ångest-rädsla som ålar runt därinne.
Tänk om något är fel!
Skickade ett mail igår men vi har inte fått svar.
Kanske för att de väntar till i morgon för att komma med besked?
Eller..?
Håkan Hellström citat som jag haft i huvudet hela dagen.
Varje dag och egentligen timme innan vi hör något är ett nederlag.
Har börjat få en krypande ångest-rädsla som ålar runt därinne.
Tänk om något är fel!
Skickade ett mail igår men vi har inte fått svar.
Kanske för att de väntar till i morgon för att komma med besked?
Eller..?
Små gruskorn
För över ett år sedan gjorde min mamma en ögonoperation.
Efter det har hon av och till lite jobbigt med synen, att hon ser små saker som inte ska finnas där, som små gruskorn. Och ibland ser hon dubbelt. Det är såklart jobbigt de dagarna det är så men hon tycker inte det är alltför allvarligt.
Jag känner mig lite likadan. Inte att jag ser konstigt eller dubbelt eller så.
Men det känns som om det finns små gruskorn där som stör mitt sinne.
Barnen har sommarlov och jag jobbar sista veckan.
Jag har massvis med underbara människor och händelser som förgyller livet.
I helgen, till exempel, blev vi bjudna på lunch på Hofsnäs herrgård, i solskenet. Vi har umgåtts med min bror och hans familj och extra med min fina brorsdotter.
Jag kan slappna av på jobbet, rensa ur och har en hel sommar att se fram emot då jag kan hitta på massa kul med Johan.
Jag har börjat jogga igen och knät känns faktiskt helt ok.
Ser ni, det finns en massa saker att känna glädje och tillförsikt inför.
Men. Den där lättnadskänslan och lyckopirret vill inte riktigt finnas där. Det grusas.
Denna veckan trodde vi att vi skulle vara i Ryssland. Men icke.
Och det enda som vi har inplanerat i sommar, dagar i Danmark med våra närmsta vänner, blir alltmer hotat.
En dag i taget.
Efter det har hon av och till lite jobbigt med synen, att hon ser små saker som inte ska finnas där, som små gruskorn. Och ibland ser hon dubbelt. Det är såklart jobbigt de dagarna det är så men hon tycker inte det är alltför allvarligt.
Jag känner mig lite likadan. Inte att jag ser konstigt eller dubbelt eller så.
Men det känns som om det finns små gruskorn där som stör mitt sinne.
Barnen har sommarlov och jag jobbar sista veckan.
Jag har massvis med underbara människor och händelser som förgyller livet.
I helgen, till exempel, blev vi bjudna på lunch på Hofsnäs herrgård, i solskenet. Vi har umgåtts med min bror och hans familj och extra med min fina brorsdotter.
Jag kan slappna av på jobbet, rensa ur och har en hel sommar att se fram emot då jag kan hitta på massa kul med Johan.
Jag har börjat jogga igen och knät känns faktiskt helt ok.
Ser ni, det finns en massa saker att känna glädje och tillförsikt inför.
Men. Den där lättnadskänslan och lyckopirret vill inte riktigt finnas där. Det grusas.
Denna veckan trodde vi att vi skulle vara i Ryssland. Men icke.
Och det enda som vi har inplanerat i sommar, dagar i Danmark med våra närmsta vänner, blir alltmer hotat.
En dag i taget.
Skolavslutning
Förväntan. Musik. Blommiga klänningar och nya skor.
Björkris och jordgubbstårta.
Och många kramar. Det är skolavslutning.
Idag har det varit känslosamt för mig. Bland annat för att jag med kluvna känslor lämnar min fiina klass och den bästa arbetsplats jag kan tänka mig.
Jag stod och tittade på alla barnen när de sjöng. De är verkligen unika och fantastiska!
På Rysslandfronten inget nytt.
Suck.
Fastän jag vet att vi är närmare än någonsin och det handlar om veckor så dämpas den där förväntan och lyckan av väntan, längtan och oro. För han är inte vår på riktigt innan domstolsförhandlingarna är över. Det kan fortfarande hända nåt som gör att han inte blir vår.
Åh, vi väntar.
Kram till er!
Björkris och jordgubbstårta.
Och många kramar. Det är skolavslutning.
Idag har det varit känslosamt för mig. Bland annat för att jag med kluvna känslor lämnar min fiina klass och den bästa arbetsplats jag kan tänka mig.
Jag stod och tittade på alla barnen när de sjöng. De är verkligen unika och fantastiska!
På Rysslandfronten inget nytt.
Suck.
Fastän jag vet att vi är närmare än någonsin och det handlar om veckor så dämpas den där förväntan och lyckan av väntan, längtan och oro. För han är inte vår på riktigt innan domstolsförhandlingarna är över. Det kan fortfarande hända nåt som gör att han inte blir vår.
Åh, vi väntar.
Kram till er!
Det handlar om dagar..
Jag upplever det jobbigt just nu, att inte veta när nästa resa blir av.
Åter igen är det så att inget går att planera. Och sommaren börjar ju snart.
Men nu fick jag ett svar på mailen. Det handlar om dagar.
Hoppas i morgon!
Kram
