Lite oro hit och dit
Hej igen!
En av de bästa stunderna på dagen är på morgonen
när jag hör Johans tassande steg från sitt rum.
Och hans leende när han kommer smygande.
Alltid med ett stort täcke släpande efter sig och sin kudde och panda under armen.
"Gomojjon"
Och så. Swisch!
Så är det kväll igen.
Och fast man kan tänka tillbaka på att man gjort en massa saker
så fattar man ändå inte vart den dagen tog vägen.
Jag tänker nog varje dag
"Idag kanske de ringer".
Jag drömmer mycket på nätterna, hit och dit,
vilket inte är likt mig.
De flesta adoptivländer har väntetid i landet i minst 12-24 månader.
Det är lite på gott och ont att vara pilotfamilj.
Vi vet verkligen inte hur och när och om.
Fast om måste väl ändå bli!
Jag måste erkänna att vårt förtroende för adoptionsbyrån minskat lite
sen vi fick den där skumma efterfrågan på pojken.
Så tidigt, innan vi hunnit förbereda pappren ens.
Inte skickat iväg dem, legaliserat dem, översatt dem.
Enligt byrån skedde "placeringen" i samråd med Ryssland.
Och när jag frågade hur de kunde veta något om oss svarade hon att de hade vår utredning.
På svenska?
Varför ville hon inte berätta att de, på byrån, fått barn från Ryssland att placera och att de valt oss?
Jag kände tydligt att hon inte ville berätta allt.
Det är en liten klump i bröstet när jag tänker på det.
De kanske har samrått att vi ska få vänta nu, när vi valde att inte gå vidare med pojken??
Jag kan se det framför mig, paranoid som jag är:
"De kan allt ta och vänta ett bra tag!"
Det vore synd om vi får åka andra resan i vinter.
Då har vi planerat att Johan ska få åka med.
Vill inte tillbringa värsta vinterveckorna i norra Ryssland! Burr!
En annan starkare oro är kring FAS.
Många barn på barnhemmen i östeuropa har FAS.
Tänk om det inte finns något barn utan FAS??
Det är många saker man kan bekymra sig över,
det handlar om att inte fastna i det.
Utan istället göra som jag gör nu.
Skriva av mig här, till er, sedan gå och lägga mig bredvid min fine man.
Och höra det där underbara tassandet igen i morgon bitti.
God natt vänner!
En av de bästa stunderna på dagen är på morgonen
när jag hör Johans tassande steg från sitt rum.
Och hans leende när han kommer smygande.
Alltid med ett stort täcke släpande efter sig och sin kudde och panda under armen.
"Gomojjon"
Och så. Swisch!
Så är det kväll igen.
Och fast man kan tänka tillbaka på att man gjort en massa saker
så fattar man ändå inte vart den dagen tog vägen.
Jag tänker nog varje dag
"Idag kanske de ringer".
Jag drömmer mycket på nätterna, hit och dit,
vilket inte är likt mig.
De flesta adoptivländer har väntetid i landet i minst 12-24 månader.
Det är lite på gott och ont att vara pilotfamilj.
Vi vet verkligen inte hur och när och om.
Fast om måste väl ändå bli!
Jag måste erkänna att vårt förtroende för adoptionsbyrån minskat lite
sen vi fick den där skumma efterfrågan på pojken.
Så tidigt, innan vi hunnit förbereda pappren ens.
Inte skickat iväg dem, legaliserat dem, översatt dem.
Enligt byrån skedde "placeringen" i samråd med Ryssland.
Och när jag frågade hur de kunde veta något om oss svarade hon att de hade vår utredning.
På svenska?
Varför ville hon inte berätta att de, på byrån, fått barn från Ryssland att placera och att de valt oss?
Jag kände tydligt att hon inte ville berätta allt.
Det är en liten klump i bröstet när jag tänker på det.
De kanske har samrått att vi ska få vänta nu, när vi valde att inte gå vidare med pojken??
Jag kan se det framför mig, paranoid som jag är:
"De kan allt ta och vänta ett bra tag!"
Det vore synd om vi får åka andra resan i vinter.
Då har vi planerat att Johan ska få åka med.
Vill inte tillbringa värsta vinterveckorna i norra Ryssland! Burr!
En annan starkare oro är kring FAS.
Många barn på barnhemmen i östeuropa har FAS.
Tänk om det inte finns något barn utan FAS??
Det är många saker man kan bekymra sig över,
det handlar om att inte fastna i det.
Utan istället göra som jag gör nu.
Skriva av mig här, till er, sedan gå och lägga mig bredvid min fine man.
Och höra det där underbara tassandet igen i morgon bitti.
God natt vänner!
Jag måste erkänna..
att det är extra pirrigt varje gång telefonen ringer eller jag får ett sms.
Jag ska bli dubbelfaster när som helst.
Och så KAN det ju vara adoptionsbyrån.
Fokus har legat ganska mycket på vår källare det sista.
En dröm har blivit uppfylld.
Badkar, fräsch tvättstuga. Det är underbart fint!
Fast det är inte helt klart förrän i augusti.
Invigningsdoppet tog vi igår. Johan hade bestämt att vi skulle skåla i päroncider.
Idag har lillkillen bestämt att hans panda fyller år, så kalas väntar.
Detta från en unge som igår sa: "Mamma, varför får jag aldrig bestämma något?"
Ha en härlig dag!
Det kom ett brev..
"Hej Per och Cecilia,
Första delen av er adoptionsakt har nu skickats till Ryssland. Bifogat översändes kopior av dessa handlingar.
Med detta utskick kommer även faktura för legaliseringskostnader och kostnad av kopior av er akt."
Ja, nu vet jag vad legalisering är i alla fall.
Och Publicus Notarius.
Att kolla att alla dokument är riktiga, alla stämplar och underskrifter.
Och stämpla lite till och signera lite.
För 8135.
Betalas inom tio dagar.
Jahapp.
Nu är det verklig väntan på barnbesked.
Börjar faktiskt känna en annan slags längtan nu.
Ibland tänker jag att det barnet vi ska få
har varit meningen hela tiden.
Allt det vi har gått igenom,
förutom att det gett erfarenheter, kunskaper, mognad och möten
har varit meningen att vi ska få det här barnet.
Du, lilla unge!
Hur ser du ut?
Vad gör du nu?
Vem kommer du att bli?
Älskade lilla troll.
Första delen av er adoptionsakt har nu skickats till Ryssland. Bifogat översändes kopior av dessa handlingar.
Med detta utskick kommer även faktura för legaliseringskostnader och kostnad av kopior av er akt."
Ja, nu vet jag vad legalisering är i alla fall.
Och Publicus Notarius.
Att kolla att alla dokument är riktiga, alla stämplar och underskrifter.
Och stämpla lite till och signera lite.
För 8135.
Betalas inom tio dagar.
Jahapp.
Nu är det verklig väntan på barnbesked.
Börjar faktiskt känna en annan slags längtan nu.
Ibland tänker jag att det barnet vi ska få
har varit meningen hela tiden.
Allt det vi har gått igenom,
förutom att det gett erfarenheter, kunskaper, mognad och möten
har varit meningen att vi ska få det här barnet.
Du, lilla unge!
Hur ser du ut?
Vad gör du nu?
Vem kommer du att bli?
Älskade lilla troll.
Sia framtiden
Pratat med adoptionsbyrån nu.
Papprena har kommit åter från Publicus Notarius för legaliseringen.
(Ärligt talat vet jag inte vad det innebär. Vet bara att vi ska betala för det..)
Om allt stämmer nu skickas pappren till Ryssland i veckan.
Hoppas de INTE kommer bort på vägen!!!!
Det är två månader sedan vi började med handlingarna,
så tidsperspektivet stämde ganska bra den här gången.
Johan har en hemsk hosta på kvällen och natten.
Låg lite och funderade under en av morgontimmarna..
På det här med att sia framtiden.
Alla har nog lite dagdrömmar om hur det kommer se ut om si och så lång tid framåt.
Jag har inte det alls mycket numera, men har haft.
Det är alldeles för mycket frågetecken för oss.
Men under min långa period där jag aktivt sökte svar på alla våra missfall
träffade jag ju en hel del människor jag inte skulle träffat annars.
Och blev också siad och spådd några gånger.
Jag kan ge några exempel. Så kan vi sen konstatera att inte mycket stämmer.
1. Mannen som sa att det var skadliga ämnen på min arbetsplats som orsakade missfallen.
(och som därefter gav mig ångest över varje stund jag var tvungen att vara i vårt arbetsrum med hög radonhalt)
2. Healing-kvinnan som två gånger tog bort rester från ett av mina tidigare liv. I det livet var jag fattig och utmärglad och hade många barn. Jag ville inte ha fler barn, vilket alltså var anledningen till att jag inte kunde behålla något i detta livet.
3. Spådamen som klart och tydligt sa att jag skulle föda "en liten söt Agda med blåååa ögon".
4. Ännu en dam som under en behandling sa att jag skulle bli gravid direkt efter behandlingen och få föda barnet. Jag blev gravid efter en månad, men fick inte behålla barnet...
5. Tjejen som såg att jag skulle på "en positiv sjukhusvistelse" när Johan var omkring 5 år. Och skulle längta hem därifrån. Jag minns att jag tänkte då att jag inte ville vänta sååå länge, till Johan var 5!
Det var några av dem.
Men, som jag konstaterat förut:
Allt vi gått igenom har varit utvecklande.
Då, när det var jobbigt, var det så skönt att höra de här sakerna.
Det gav liv i hoppet. Det behövdes säkert.
Det var då.
Kram!
Papprena har kommit åter från Publicus Notarius för legaliseringen.
(Ärligt talat vet jag inte vad det innebär. Vet bara att vi ska betala för det..)
Om allt stämmer nu skickas pappren till Ryssland i veckan.
Hoppas de INTE kommer bort på vägen!!!!
Det är två månader sedan vi började med handlingarna,
så tidsperspektivet stämde ganska bra den här gången.
Johan har en hemsk hosta på kvällen och natten.
Låg lite och funderade under en av morgontimmarna..
På det här med att sia framtiden.
Alla har nog lite dagdrömmar om hur det kommer se ut om si och så lång tid framåt.
Jag har inte det alls mycket numera, men har haft.
Det är alldeles för mycket frågetecken för oss.
Men under min långa period där jag aktivt sökte svar på alla våra missfall
träffade jag ju en hel del människor jag inte skulle träffat annars.
Och blev också siad och spådd några gånger.
Jag kan ge några exempel. Så kan vi sen konstatera att inte mycket stämmer.
1. Mannen som sa att det var skadliga ämnen på min arbetsplats som orsakade missfallen.
(och som därefter gav mig ångest över varje stund jag var tvungen att vara i vårt arbetsrum med hög radonhalt)
2. Healing-kvinnan som två gånger tog bort rester från ett av mina tidigare liv. I det livet var jag fattig och utmärglad och hade många barn. Jag ville inte ha fler barn, vilket alltså var anledningen till att jag inte kunde behålla något i detta livet.
3. Spådamen som klart och tydligt sa att jag skulle föda "en liten söt Agda med blåååa ögon".
4. Ännu en dam som under en behandling sa att jag skulle bli gravid direkt efter behandlingen och få föda barnet. Jag blev gravid efter en månad, men fick inte behålla barnet...
5. Tjejen som såg att jag skulle på "en positiv sjukhusvistelse" när Johan var omkring 5 år. Och skulle längta hem därifrån. Jag minns att jag tänkte då att jag inte ville vänta sååå länge, till Johan var 5!
Det var några av dem.
Men, som jag konstaterat förut:
Allt vi gått igenom har varit utvecklande.
Då, när det var jobbigt, var det så skönt att höra de här sakerna.
Det gav liv i hoppet. Det behövdes säkert.
Det var då.
Kram!
We're back!
Vilken intensiv sommarlovsstart! Men bara roliga grejer!
Stockholm och sen direkt till Legoland. Efter det midsommar och pang till Danmark.
Underbart!
Tur att man har fina vänner.
Kväll vid hamnen
Underbara Alfons (notera blöjan och hjälmen!)
Och så var det det där med yoga.. (Tilde och Johan)
Gillar det här kortet som Johan tog när vi spelar badminton ;)
Per jobbar igen och det har varit första "ensam-semester-dagen" på riktigt.
Fast tyvärr kantas vardagen av lite små irritationsmoment som vi måste ta tag i först.
In o byta bilens däck, som tydligen är vrålslitna och olagliga.
Leta fram vårt lilla stormkök eftersom spishällen har kraschat igen!! (Köp INTE Husqvarna!!)
Jaga folk för att reda ut ett fel kring en faktura som tydligen gått till inkasso.
Samtidigt händer saker i vår källare!
Vita väggar
svart-vitt rutigt golv
Wow!
Har inte fått någon bekräftelse från adoptionsbyrån om de fått de senaste dokumenten eller inte.
Försökte ringa idag, men telefontiden var slut.
Försöker igen i morgon.
Vore skönt att få höra att allt är ok.
Kram på er!
Stockholm och sen direkt till Legoland. Efter det midsommar och pang till Danmark.
Underbart!
Tur att man har fina vänner.
Kväll vid hamnen
Underbara Alfons (notera blöjan och hjälmen!)
Och så var det det där med yoga.. (Tilde och Johan)
Gillar det här kortet som Johan tog när vi spelar badminton ;)
Per jobbar igen och det har varit första "ensam-semester-dagen" på riktigt.
Fast tyvärr kantas vardagen av lite små irritationsmoment som vi måste ta tag i först.
In o byta bilens däck, som tydligen är vrålslitna och olagliga.
Leta fram vårt lilla stormkök eftersom spishällen har kraschat igen!! (Köp INTE Husqvarna!!)
Jaga folk för att reda ut ett fel kring en faktura som tydligen gått till inkasso.
Samtidigt händer saker i vår källare!
Vita väggar
svart-vitt rutigt golv
Wow!
Har inte fått någon bekräftelse från adoptionsbyrån om de fått de senaste dokumenten eller inte.
Försökte ringa idag, men telefontiden var slut.
Försöker igen i morgon.
Vore skönt att få höra att allt är ok.
Kram på er!
Tidig midsommardag
Tidig morgon och sommarregn.
Jag vaknade så där knasigt tidigt och gjorde det dumma valet att slå på TV:n.
Och fastnade framför filmen om Octomum.
Osmakligt nog.
Är nog det sämsta man kan titta på om man är ofrivilligt barnlös.
Hon har sex barn redan. Och får åttlingar!
Och ska ta hand om dem själv.
Ja, med en massa nannies också, förstås..
Tankar och känslor är alltid annorlunda på natten, i alla fall för mig.
Oro har lättare att infinna sig och saker jag inte undrar över i vanliga fall kan jag fundera på då.
Och sånt som behöver göras. Och inte glömmas.
Så nu satte jag mig här istället. För att rensa lite i skallen.
Många frågar om vi hört något nytt om adoptionen.
Vad händer? Vad säger dem? Vet ni något?
Det är fantastiskt att så många bryr sig. Det känns speciellt.
När vi kom hem från vår lilla semester låg de nya pappren där från kommunen.
Med RÄTT datum.
Hoppas vi.
Så nu är de sista pappren till den första omgången handlingar klara.
Hoppas vi.
Så nu kan de skickas iväg till legalisering och översättning.
Hoppas vi.
Men nu kommer väl semestrar och sånt i vägen.
Det gör oss inget att det tar tid nu.
Vi njuter av nuet.
Kanske är den sista sommaren som tre i familjen, vem vet..
Och det känns spännande.
Och skrämmande också.
Vi har haft en otroligt mysig resa i Danmark några dagar.
Legoland en av dem. Otroligt populärt!
På vägen hem besökte vi ett slott med en stor aktivitetspark.
Läskigt att åka in i tunnlarna!
Barnsliga mamman!
En dag när jag var på dagis och hälsade på under samlingen tränade barnen på yoga, att sitta i skräddarställning, ta yogagrepp (tumme o långfinger) och sitta knäpp tysta. Fascinerande nog blev det också det.
När vi besökte slottet gick Per och jag och pratade. Och får se Johan, helt spontant, sitta i yogaställning mitt på gräsmattan. Det var magiskt.
Även små barn kan stanna upp i nuet.
Snart blir det packa igen för Danmarkstur, till stugan.
Blir underbart att åka dit med nära vänner. Och så spås det sol.
Kram på er!
Jag vaknade så där knasigt tidigt och gjorde det dumma valet att slå på TV:n.
Och fastnade framför filmen om Octomum.
Osmakligt nog.
Är nog det sämsta man kan titta på om man är ofrivilligt barnlös.
Hon har sex barn redan. Och får åttlingar!
Och ska ta hand om dem själv.
Ja, med en massa nannies också, förstås..
Tankar och känslor är alltid annorlunda på natten, i alla fall för mig.
Oro har lättare att infinna sig och saker jag inte undrar över i vanliga fall kan jag fundera på då.
Och sånt som behöver göras. Och inte glömmas.
Så nu satte jag mig här istället. För att rensa lite i skallen.
Många frågar om vi hört något nytt om adoptionen.
Vad händer? Vad säger dem? Vet ni något?
Det är fantastiskt att så många bryr sig. Det känns speciellt.
När vi kom hem från vår lilla semester låg de nya pappren där från kommunen.
Med RÄTT datum.
Hoppas vi.
Så nu är de sista pappren till den första omgången handlingar klara.
Hoppas vi.
Så nu kan de skickas iväg till legalisering och översättning.
Hoppas vi.
Men nu kommer väl semestrar och sånt i vägen.
Det gör oss inget att det tar tid nu.
Vi njuter av nuet.
Kanske är den sista sommaren som tre i familjen, vem vet..
Och det känns spännande.
Och skrämmande också.
Vi har haft en otroligt mysig resa i Danmark några dagar.
Legoland en av dem. Otroligt populärt!
På vägen hem besökte vi ett slott med en stor aktivitetspark.
Läskigt att åka in i tunnlarna!
Barnsliga mamman!
En dag när jag var på dagis och hälsade på under samlingen tränade barnen på yoga, att sitta i skräddarställning, ta yogagrepp (tumme o långfinger) och sitta knäpp tysta. Fascinerande nog blev det också det.
När vi besökte slottet gick Per och jag och pratade. Och får se Johan, helt spontant, sitta i yogaställning mitt på gräsmattan. Det var magiskt.
Även små barn kan stanna upp i nuet.
Snart blir det packa igen för Danmarkstur, till stugan.
Blir underbart att åka dit med nära vänner. Och så spås det sol.
Kram på er!
Ännu en suck..
och säkert inte den sista heller!
Det är ju en hel del kvar framför oss som kan krångla och som säkert kommer göra det.
Jag är inte pessimist, bara realist.
Adoptionsbyrån var inte nöjda med pappren som vi skickade in sist från kommunen.
Datumet på protokollet stämde inte med datumet för godkännandet.
Suck.
Så vi får be dem om papper igen.
Johan och jag har haft en toppenmysig helg i stockholm med mommo och boffa hos underbara Matz och Lillian.
Och vi har hälsat på min moster som bor på ett gruppboende.
Inte ett gnäll från Johans sida.
Ibland får jag nypa mig i armen för att inse hur go han är, vår unge ♥
Nu väntar legoland och midsommar och bara roliga grejer.
Stor kram
Det är ju en hel del kvar framför oss som kan krångla och som säkert kommer göra det.
Jag är inte pessimist, bara realist.
Adoptionsbyrån var inte nöjda med pappren som vi skickade in sist från kommunen.
Datumet på protokollet stämde inte med datumet för godkännandet.
Suck.
Så vi får be dem om papper igen.
Johan och jag har haft en toppenmysig helg i stockholm med mommo och boffa hos underbara Matz och Lillian.
Och vi har hälsat på min moster som bor på ett gruppboende.
Inte ett gnäll från Johans sida.
Ibland får jag nypa mig i armen för att inse hur go han är, vår unge ♥
Nu väntar legoland och midsommar och bara roliga grejer.
Stor kram
Full fart...
...mot sommaren!
att stå i kläm
I perioder av livet kan man känna att det är mycket på gång samtidigt.
Så känns det just nu.
Men om några dagar är det semester :)
Vi har fått ett mail från adoptionsbyrån att de har tittat på våra handlingar nu.
Och att socialnämnden behövde ordna tre originalprotokoll från nämndemötet där vi blev godkända adoptivföräldrar. Med signatur från socialsekreteraren.
Jag ringde kommunen.
Och hon satte igång:
att det egentligen inte är socialnämndens arbete att göra mer än att genomföra utredningen, att det inte går att ha mer än ett original, att de inte kan hålla på att jaga socialsekreteraren för att hon råkar vara mammaledig, bla bla. Att det egentligen är adoptionsbyrån som ska göra iordning handlingarna, inte de.
Och mitt svar blev:
"Och de som hamnar i kläm där emellan, det är vi."
Då blev hon tyst.
Vi har inte gjort det här förut och vet inte hur det brukar gå till, hur det ska gå till eller vem, vilka, var, när, hur som ska göra jobbet. Ibland vet vi knappt varför.
Vi gör bara vårt bästa och följer de instruktioner vi får. Det är allt vi kan göra.
Så jag behöver inte höra sånt paragraf-gagg.
Nu är jag hård. Men jag tycker det var oproffsigt.
Idag var dödsannonsen i tidningen över ängeln.
Usch vad jag grät.
Åter igen en påminnelse om att värna om det man har.
Ha en bra dag vänner!
Så känns det just nu.
Men om några dagar är det semester :)
Vi har fått ett mail från adoptionsbyrån att de har tittat på våra handlingar nu.
Och att socialnämnden behövde ordna tre originalprotokoll från nämndemötet där vi blev godkända adoptivföräldrar. Med signatur från socialsekreteraren.
Jag ringde kommunen.
Och hon satte igång:
att det egentligen inte är socialnämndens arbete att göra mer än att genomföra utredningen, att det inte går att ha mer än ett original, att de inte kan hålla på att jaga socialsekreteraren för att hon råkar vara mammaledig, bla bla. Att det egentligen är adoptionsbyrån som ska göra iordning handlingarna, inte de.
Och mitt svar blev:
"Och de som hamnar i kläm där emellan, det är vi."
Då blev hon tyst.
Vi har inte gjort det här förut och vet inte hur det brukar gå till, hur det ska gå till eller vem, vilka, var, när, hur som ska göra jobbet. Ibland vet vi knappt varför.
Vi gör bara vårt bästa och följer de instruktioner vi får. Det är allt vi kan göra.
Så jag behöver inte höra sånt paragraf-gagg.
Nu är jag hård. Men jag tycker det var oproffsigt.
Idag var dödsannonsen i tidningen över ängeln.
Usch vad jag grät.
Åter igen en påminnelse om att värna om det man har.
Ha en bra dag vänner!
Sommarlov
Jag har skrivit en liten dikt till skolavslutningen i morgon.
Helt amatörmässigt, såklart ;)
Många är timmarna i skolan varje dag
och mer och mer kunskap får både ni och jag.
Ibland kan det kännas som det jobbigt är
Men vänner, det är faktiskt så här
att det ni kanske ibland tar för givet
ger er faktiskt lärdom för livet.
Många roliga stunder har vi haft.
Nu firar vi sommarlov med tårta och saft!
Glad sommar!
Det har varit tunga dagar det sista.
En tidigare elev, den största kämpen
blev en ängel igår.
Vi har haft fina minnesstunder idag.
Kram
Postat!
Nu är det postat och klart.
Första handlingarna.
1071 gram papper.
Trevlig långhelg till er alla!
♥
Första handlingarna.
1071 gram papper.
Trevlig långhelg till er alla!
♥
Handlingarna klara
Nu är våra handlingar klara.
I går fick vi intyget från psykologen.
Vi är fullt friska. Pjuh!
I dag hämtade Per alla signerade och stämplade papper som kommunen fixat.
Det är en rejäl bunt. Jag orkar inte räkna dem.
De ska jag kopiera i morgon och skicka rekommenderat.
Tänk om jag spiller ett glas rödvin på dem!!
Nu börjar den där spänningen och lyckan återvända gradvis.
Hoppas inte vi behöver bli knock-outade igen.
Vi faller så lätt.
Helgen bjöd på dop i gammal dansk kyrka med underbar präst.
Gudstjänsten var glädjefyllt och jag blev rörd.
Rörd över lyckan över de barn som finns.
Och faktiskt såg jag (förutom de gravida magarna) även två adopterade barn.
:)
Måste bjuda på världens mest idylliska kort.
Två mirakel.
Johan och hans kusin Ofelia.
Stor kram!
I går fick vi intyget från psykologen.
Vi är fullt friska. Pjuh!
I dag hämtade Per alla signerade och stämplade papper som kommunen fixat.
Det är en rejäl bunt. Jag orkar inte räkna dem.
De ska jag kopiera i morgon och skicka rekommenderat.
Tänk om jag spiller ett glas rödvin på dem!!
Nu börjar den där spänningen och lyckan återvända gradvis.
Hoppas inte vi behöver bli knock-outade igen.
Vi faller så lätt.
Helgen bjöd på dop i gammal dansk kyrka med underbar präst.
Gudstjänsten var glädjefyllt och jag blev rörd.
Rörd över lyckan över de barn som finns.
Och faktiskt såg jag (förutom de gravida magarna) även två adopterade barn.
:)
Måste bjuda på världens mest idylliska kort.
Två mirakel.
Johan och hans kusin Ofelia.
Stor kram!
Hur man tolkar världen
Fick ett svar från vår kontaktperson på adoptionsbyrån idag.
"Vi har kontinuerligt kontakt med Ryssland, men kan inte säga när det dyker upp ett barn som matchar era önskemål och medgivande."
Tolkade jag som kort och otrevligt.
Det gjorde inte Per.
När vi var i stan sist såg jag säkert 30 gravida magar.
Det gjorde inte Per.
Allt tolkas med ens egna glasögon.
Beroende på erfarenheter
inställning
humör.
Känns ändå bättre.
Vi ska till Danmark i morgon, med mina föräldrar och bror med familj.
Ska bli jättemysigt.
Och så ska jag bli faster igen nån gång nästa månadsskifte.
Ser fram emot att hålla den där bebisen
så jag slipper avundas den där magen.
Det är ju så jag funkar, gravida magar gör ont i hjärtat.
Fast nu glömmer jag ju att vi också är gravida Fy skäms på mig!
Ha en härlig helg, alla vänner!
KRAM
Tankar
Inget nytt, inget hört.
Kanske har ni också många frågor?
Var inte rädda att ställa dem.
Till exempel..?
Nej, man kan inte välja adoptivbarn.
Det är inte som i Rasmus på luffen
då barnen står i kö
och de blivande föräldrarna går och granskar.
Tack och lov!
Man kan naturligtvis inte välja biologiskt barn heller.
Men man kan välja bort alkohol under graviditeten.
Och man kan välja trygghet och kärlek från första stund.
För att undvika trauma hos barnet.
Jag har kanske känt mig lite dämpad de senaste dagarna.
Men jag är så himla glad för min familj.
Vårt fina hem.
Det roliga jobbet.
Barnen är verkligen underbara individer.
Samtidigt är det mycket jobb men
inte långt kvar till sommarlov.
Känner mig lite sliten. Psykiskt.
Johan var med mig på jobbet idag.
Det var jättekul.
Och väldigt duktigt av honom.
Han är så blyg och försiktig.
Det är så roligt att studera hans minspel när han kommer i olika situationer.
Tänk att man känner sitt barn så väl att man vet vad han tänker.
Tidigt i säng ikväll.
Kram!
Livet gör tvära kast!
Hit och dit.
Fram och tillbaka.
Upp och ner.
Det går tydligen inte att vänja sig vid det.
Även om man är med om det av och till.
När vi är i de lite mer naiva situationerna kan vi se det som
att vi ska adoptera ett barn.
Åh, så mysigt och trevligt och roligt!
Och det kommer det ju att bli också.
Vi kan också sitta och prata om
hur jobbigt det kommer att vara.
Som hos psykologen i torsdags.
(parentes: 1,5 h = 3600 kr)
Vi kan berätta om att vi är förberedda på
att barnet kan vara arga på oss
spotta oss i ansiktet
skrika efter barnhemspersonalen
att anknytningstiden kan bli jättejobbig.
Och vi kan berätta om hur vi är förberedda
och hur vi tänker hantera det.
Och att det kommer bli jobbigt.
Med våra naiva ögon.
Och aldrig hade jag kunnat föreställa mig
att vi skulle förlora ännu ett barn.
Så snabbt, så abrupt.
Vi har gjort det, faktiskt.
Det har nog inte kommit ikapp mig förrän idag.
Tror jag.
I onsdags, dagen efter "vår glada familj" inlägg
ringde de från vår adoptionsbyrå.
De hade matchat oss med en pojke på 1,5 år.
Chock! Lycka! Förväntan!
Vi fattar inte hur det kan ha gått så fort.
Vi har inte ens skickat in våra papper än.
Första delbetalningen har inte dragits än.
Men det blev inte så bra ändå.
Mycket tydde på att pojken hade FAS (fetala alkoholskador)
att mamman var alkoholist och druckit under graviditeten.
På fasforeningen.nu går att läsa:
"En god miljö botar inga alkoholskador
Personer med alkoholskador behöver mycket och specialanpassad hjälp eftersom de ofta saknar förutsättningar att själva skapa och leva ett självständigt liv. Utan sådan hjälp kommer en stor del av de alkoholskadade barnen att växa upp till en framtid i missbruk, kriminalitet och social misär. Detta gäller även de barn som familjehemsplacerats tidigt och därmed fått en förhållandevis bra uppväxtmiljö."
Om inte Johan funnits hade vi nog inte tvekat en sekund.
Vi har ett extra ansvar för att vi har Johan
att inte förstöra hans uppväxt.
Vi kan inte, med hänsyn till honom, ta emot ett barn där vi riskerar att få ägna den mesta kraft, energi och tid på syskonet.
Koncentrationssvårigheter, sömnrubbningar, svårigheter med inlärning och liknande kan vi nog hjälpa på många sätt!
Men inte beteendestörningar. Det är där vi måste dra gränsen.
Och det jobbiga har varit att man inte kunde veta med den här pojken.
Det här är en av de svåraste sakerna jag varit med om hittills!
Vi har tvingats att särskilja på känslor och förnuft.
Vilket jag inte trodde gick.
Det har inte gått att lyssna på sitt hjärta.
Det känns för jävligt, rent ut sagt.
Men vi valde att inte gå vidare med adoptionen.
Nu vet vi inte vad som händer. Vi får vänta vidare.
Och nu märker jag hur skör jag är trots allt.
Hur lätt den här känslan av orättvisa kommer tillbaka.
För nu känns allt så där orättvist igen!
Så orättvist att inte vi kan få barn som alla andra!
Att vi måste betala hundratusentals kronor!
Och gå igenom allt som vi tvingas göra!
Skit!
Just nu!
Men det blir bättre!
Fram och tillbaka.
Upp och ner.
Det går tydligen inte att vänja sig vid det.
Även om man är med om det av och till.
När vi är i de lite mer naiva situationerna kan vi se det som
att vi ska adoptera ett barn.
Åh, så mysigt och trevligt och roligt!
Och det kommer det ju att bli också.
Vi kan också sitta och prata om
hur jobbigt det kommer att vara.
Som hos psykologen i torsdags.
(parentes: 1,5 h = 3600 kr)
Vi kan berätta om att vi är förberedda på
att barnet kan vara arga på oss
spotta oss i ansiktet
skrika efter barnhemspersonalen
att anknytningstiden kan bli jättejobbig.
Och vi kan berätta om hur vi är förberedda
och hur vi tänker hantera det.
Och att det kommer bli jobbigt.
Med våra naiva ögon.
Och aldrig hade jag kunnat föreställa mig
att vi skulle förlora ännu ett barn.
Så snabbt, så abrupt.
Vi har gjort det, faktiskt.
Det har nog inte kommit ikapp mig förrän idag.
Tror jag.
I onsdags, dagen efter "vår glada familj" inlägg
ringde de från vår adoptionsbyrå.
De hade matchat oss med en pojke på 1,5 år.
Chock! Lycka! Förväntan!
Vi fattar inte hur det kan ha gått så fort.
Vi har inte ens skickat in våra papper än.
Första delbetalningen har inte dragits än.
Men det blev inte så bra ändå.
Mycket tydde på att pojken hade FAS (fetala alkoholskador)
att mamman var alkoholist och druckit under graviditeten.
På fasforeningen.nu går att läsa:
"En god miljö botar inga alkoholskador
Personer med alkoholskador behöver mycket och specialanpassad hjälp eftersom de ofta saknar förutsättningar att själva skapa och leva ett självständigt liv. Utan sådan hjälp kommer en stor del av de alkoholskadade barnen att växa upp till en framtid i missbruk, kriminalitet och social misär. Detta gäller även de barn som familjehemsplacerats tidigt och därmed fått en förhållandevis bra uppväxtmiljö."
Om inte Johan funnits hade vi nog inte tvekat en sekund.
Vi har ett extra ansvar för att vi har Johan
att inte förstöra hans uppväxt.
Vi kan inte, med hänsyn till honom, ta emot ett barn där vi riskerar att få ägna den mesta kraft, energi och tid på syskonet.
Koncentrationssvårigheter, sömnrubbningar, svårigheter med inlärning och liknande kan vi nog hjälpa på många sätt!
Men inte beteendestörningar. Det är där vi måste dra gränsen.
Och det jobbiga har varit att man inte kunde veta med den här pojken.
Det här är en av de svåraste sakerna jag varit med om hittills!
Vi har tvingats att särskilja på känslor och förnuft.
Vilket jag inte trodde gick.
Det har inte gått att lyssna på sitt hjärta.
Det känns för jävligt, rent ut sagt.
Men vi valde att inte gå vidare med adoptionen.
Nu vet vi inte vad som händer. Vi får vänta vidare.
Och nu märker jag hur skör jag är trots allt.
Hur lätt den här känslan av orättvisa kommer tillbaka.
För nu känns allt så där orättvist igen!
Så orättvist att inte vi kan få barn som alla andra!
Att vi måste betala hundratusentals kronor!
Och gå igenom allt som vi tvingas göra!
Skit!
Just nu!
Men det blir bättre!
Glad familj söker barn!
Barn sökes!
Under föregående inlägg var nyligen en annons med texten
"fri leverans över hela världen"
Om så ändå vore..
Korten klara nu.
Efter cirka 100 omtagningar,
en tappad kruka,
en fingerklämning i dörren
och några klädombyten.
Men de blev inte så bra som utskrivna
så vi får beställa och väntar några fler dagar.
Det ska ju vara perfekt!
Om man äger en kostym
så kan man ta hand om ett barn.
Visste ni det?
Under föregående inlägg var nyligen en annons med texten
"fri leverans över hela världen"
Om så ändå vore..
Korten klara nu.
Efter cirka 100 omtagningar,
en tappad kruka,
en fingerklämning i dörren
och några klädombyten.
Men de blev inte så bra som utskrivna
så vi får beställa och väntar några fler dagar.
Det ska ju vara perfekt!
Om man äger en kostym
så kan man ta hand om ett barn.
Visste ni det?
beställning
"mindre korrigerbara medicinska problem accepteras"
ska vi skriva.
Så kan man önska
kön
ålder
utseende
ögonfärg
hårfärg.
såklart skriver vi "spelar ingen roll".
Det rekommenderar adoptionsbyrån också.
Fast på ålder önskar vi 0-3 år.
Situationen är helt absurd!
Som att beställa ett barn.
ska vi skriva.
Så kan man önska
kön
ålder
utseende
ögonfärg
hårfärg.
såklart skriver vi "spelar ingen roll".
Det rekommenderar adoptionsbyrån också.
Fast på ålder önskar vi 0-3 år.
Situationen är helt absurd!
Som att beställa ett barn.
Helg!
Skönt med fredag!
Johan har varit annorlunda mammig senaste veckan och jag tror det kan vara en liten reaktion.
Det är klart att han också funderar och märker att vi har tankarna på annat ibland.
Han är ju en riktig tänkare!
Han har svårt för separationer vilket har gjort dagislämningarna jobbiga.
Han får ont i magen varje morgon.
En förmiddag blev han jätteledsen och fick flera snälla fröknar som tröstade och pratade med honom för att han tyckte att jag glömt att ge honom puss och kram på morgonen.
Jag gav honom pussar och kramar, men han gick aldrig tillbaka och gav mig det själv som han gjort de senaste morgnarna.
En av fröknarna hjälpte honom att skriva två stora lappar till mig där det stod "Puss och kram från mamma!!!!"
Till mig som påminnelse att inte glömma.
Lille plutt!
Igår fick vi (äntligen) alla blanketter som ska fyllas i.
Och fakturan på halva beloppet. (Urk)
Vi har tagit kort på alla rum nu
och Per ska klippa sig idag så vi kan ta porträttbilder också.
Och jag har skickat iväg pappren som kommunen ska fylla i.
Kan kryssa för några fler "att göra".
Ändå är det här bara första omgången handlingar.
Det kommer mera...!
Trevlig härlig underbar helg!
Kram
Johan har varit annorlunda mammig senaste veckan och jag tror det kan vara en liten reaktion.
Det är klart att han också funderar och märker att vi har tankarna på annat ibland.
Han är ju en riktig tänkare!
Han har svårt för separationer vilket har gjort dagislämningarna jobbiga.
Han får ont i magen varje morgon.
En förmiddag blev han jätteledsen och fick flera snälla fröknar som tröstade och pratade med honom för att han tyckte att jag glömt att ge honom puss och kram på morgonen.
Jag gav honom pussar och kramar, men han gick aldrig tillbaka och gav mig det själv som han gjort de senaste morgnarna.
En av fröknarna hjälpte honom att skriva två stora lappar till mig där det stod "Puss och kram från mamma!!!!"
Till mig som påminnelse att inte glömma.
Lille plutt!
Igår fick vi (äntligen) alla blanketter som ska fyllas i.
Och fakturan på halva beloppet. (Urk)
Vi har tagit kort på alla rum nu
och Per ska klippa sig idag så vi kan ta porträttbilder också.
Och jag har skickat iväg pappren som kommunen ska fylla i.
Kan kryssa för några fler "att göra".
Ändå är det här bara första omgången handlingar.
Det kommer mera...!
Trevlig härlig underbar helg!
Kram
Hjärngröt!
Något mer disträ än vanligt.
Lite fler saker att tänka på än vanligt.
Har betat av två punkter av 15 på checklistan.
Nästa torsdag har vi beställt tid hos psykologen.
I helgen har vi tagit lite kort på huset, i alla fall på nedervåningens rum.
Det är inte så enkelt som det låter när man vill ha det perfekt.
Minns ni hur knäppa vi var inför hembesöket?
Nu är vi ungefär 100 gånger knäppare än så..
Ständigt denna undran: hur tänker de i Ryssland?
Det är nog bra om kaminen är med på bilden..
Kanske vi ska köra fram bilen?
Syns gungstolen?
Oj, vad alla våra fördomar slinker igenom.
I ren okunskap.
För vi kan ju ingenting om Ryssland.
Och vi vill så gärna att allt blir rätt från början. Och bra.
Alla bilderna ska bekräftas av vår socialsekreterare.
Som är mammaledig.
Lite krångligare, men det ska nog lösa sig.
Funderar på om vi ska ha med kortet på källaren?
Charmigt, va?
Kram till er alla!
Lite fler saker att tänka på än vanligt.
Har betat av två punkter av 15 på checklistan.
Nästa torsdag har vi beställt tid hos psykologen.
I helgen har vi tagit lite kort på huset, i alla fall på nedervåningens rum.
Det är inte så enkelt som det låter när man vill ha det perfekt.
Minns ni hur knäppa vi var inför hembesöket?
Nu är vi ungefär 100 gånger knäppare än så..
Ständigt denna undran: hur tänker de i Ryssland?
Det är nog bra om kaminen är med på bilden..
Kanske vi ska köra fram bilen?
Syns gungstolen?
Oj, vad alla våra fördomar slinker igenom.
I ren okunskap.
För vi kan ju ingenting om Ryssland.
Och vi vill så gärna att allt blir rätt från början. Och bra.
Alla bilderna ska bekräftas av vår socialsekreterare.
Som är mammaledig.
Lite krångligare, men det ska nog lösa sig.
Funderar på om vi ska ha med kortet på källaren?
Charmigt, va?
Kram till er alla!
Vi är "gravida"!
Oj, oj, vet knappt var jag ska börja..
Så mycket som det har hänt de senaste dagarna har jag aldrig tidigare varit med om.
Måndag och tisdag har jag ju redan nämnt.
Tisdag kväll fick vi så ännu ett mail om att de skickar handlingar om Ryssland för att vara pilotfamilj.
BFA, adoptionsbyrån, ska alltså starta upp ett nytt samarbete med Ryssland och behöver familjer som får vara med från start.
Vi fick information på posten (en tjock bunt med papper som skulle signeras) om vad det innebär, vilka krav och åtaganden som förväntas av oss mm. Naturligtvis fick vi en massa frågor.
I torsdags ringde jag. Från jobbet, på lunchrasten.
Det var som vi anade: vi behöver inte stå i kö!
!
Sen kunde jag inte sluta le.
De andra undrade vad det var med mig..
Det finns barn som väntar!
Vi behöver inte vänta i 1-2-3 år ytterligare..
Det har varit så intensiva dagar och kvällar.
Sent arbete, mycket i huvudet, och så detta som snurrar hela tiden.
Vi ska få ett barn!
Inte om ett år, utan snart, kanske redan i höst!
Det är overkligt, omvälvande.
Chockande.
Fantastiskt roligt.
Små rosa moln.
Lite pirrigt.
Det första som vi ska göra nu är att vi ska följa en 8 sidor lång beskrivning av olika handlingar som vi ska göra iordning. Det kommer ta cirka en månad. Vi ska bland annat träffa psykolog 2 ggr och få intyg därifrån. Ta kort på olika ställen i huset, bl.a. toaletten. Förbereda papper hit och dit och allt är jättenoga att det blir exakt som de beskrivit. Femton olika områden att följa.
De kommer att skickas till Ryssland sen och översättas.
Därefter följer en andra omgång av handlingar. Puh!
Så småningom väljer de ut ett barn åt oss och vi får barnbesked.
Barnet bor på ett barnhem i Arkangelsk.
Majoriteten är pojkar.
De är från 1 år och uppåt.
Om vi ville kunde vi få tre syskon på 3, 5 och 8 år direkt.
Njae, sa jag, det blir nog lite mycket ;)
Vi måste göra två resor dit.
Första resan för att se barnet och tacka ja eller nej.
Andra resan två månader därefter för att få godkännandet i domstol. Den resan kommer ta cirka 2 veckor.
Tror de.
Eftersom vi är pilotfamiljer kan de inte veta något om tidsperspektivet egentligen.
Det kan gå fortare, eller ta längre tid.
Då får vi hälsa på vårt barn på barnhemmet varje dag, men inte ta det därifrån innan domstolen gjort sitt.
Det är så mycket information just nu så vi försöker ta en sak i taget.
Men allt bara snurrar.
Vet inte vilket ord som är bäst som beskrivning..
Häftigt?
Omvälvande?
Stort?
Så mycket som det har hänt de senaste dagarna har jag aldrig tidigare varit med om.
Måndag och tisdag har jag ju redan nämnt.
Tisdag kväll fick vi så ännu ett mail om att de skickar handlingar om Ryssland för att vara pilotfamilj.
BFA, adoptionsbyrån, ska alltså starta upp ett nytt samarbete med Ryssland och behöver familjer som får vara med från start.
Vi fick information på posten (en tjock bunt med papper som skulle signeras) om vad det innebär, vilka krav och åtaganden som förväntas av oss mm. Naturligtvis fick vi en massa frågor.
I torsdags ringde jag. Från jobbet, på lunchrasten.
Det var som vi anade: vi behöver inte stå i kö!
!
Sen kunde jag inte sluta le.
De andra undrade vad det var med mig..
Det finns barn som väntar!
Vi behöver inte vänta i 1-2-3 år ytterligare..
Det har varit så intensiva dagar och kvällar.
Sent arbete, mycket i huvudet, och så detta som snurrar hela tiden.
Vi ska få ett barn!
Inte om ett år, utan snart, kanske redan i höst!
Det är overkligt, omvälvande.
Chockande.
Fantastiskt roligt.
Små rosa moln.
Lite pirrigt.
Det första som vi ska göra nu är att vi ska följa en 8 sidor lång beskrivning av olika handlingar som vi ska göra iordning. Det kommer ta cirka en månad. Vi ska bland annat träffa psykolog 2 ggr och få intyg därifrån. Ta kort på olika ställen i huset, bl.a. toaletten. Förbereda papper hit och dit och allt är jättenoga att det blir exakt som de beskrivit. Femton olika områden att följa.
De kommer att skickas till Ryssland sen och översättas.
Därefter följer en andra omgång av handlingar. Puh!
Så småningom väljer de ut ett barn åt oss och vi får barnbesked.
Barnet bor på ett barnhem i Arkangelsk.
Majoriteten är pojkar.
De är från 1 år och uppåt.
Om vi ville kunde vi få tre syskon på 3, 5 och 8 år direkt.
Njae, sa jag, det blir nog lite mycket ;)
Vi måste göra två resor dit.
Första resan för att se barnet och tacka ja eller nej.
Andra resan två månader därefter för att få godkännandet i domstol. Den resan kommer ta cirka 2 veckor.
Tror de.
Eftersom vi är pilotfamiljer kan de inte veta något om tidsperspektivet egentligen.
Det kan gå fortare, eller ta längre tid.
Då får vi hälsa på vårt barn på barnhemmet varje dag, men inte ta det därifrån innan domstolen gjort sitt.
Det är så mycket information just nu så vi försöker ta en sak i taget.
Men allt bara snurrar.
Vet inte vilket ord som är bäst som beskrivning..
Häftigt?
Omvälvande?
Stort?
