Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
Foto: © UNICEF/Asselin
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg)
Hade hoppats
att vi hade kommit till nästa steg tills idag.
Men icke.
Tydligen är det två olika personer på två olika platser som ska legalisera våra papper.
Den ene är klar. Men inte den andre.
Till och med barnen på mitt jobb börjar fråga nu när Oskar ska komma hem.
Hem.
Hihi.
Jo, jag har väl inte sagt det förut kanske?
Att det är vår lille Oskar.
♥
Kram och trevlig helg!
Bara väntan..
Vi väntar på att få mail om att de är klara.
Hoppas. Vänta.
Finns inget vi kan göra för att påverka.
Tänker mycket på de adoptivföräldrarna som vi mötte på hemresan från Ryssland.
De hade varit på sin andra resa, i domstolen. Och blivit godkända.
Ett par som skulle adoptera ett syskonpar. Och en ensamstående tjej som skulle adoptera en flicka.
Nu är de tillbaka i Ryssland för att hämta sina barn.
Jag tänker starkt på dem. Varje dag.
Ett annat par kom hem med sin pojke idag. Han kommer från samma barnhem som våran lille.
Nu börjar deras nya liv.
Emelie och Anders är ett par jag beundar mycket.
http://emilieanders.blogspot.se/
Åh vad de har väntat länge! Varje dag under flera år har de väntat på det där magiska telefonsamtalet.
Helt ofattbart vad man kan orka gå igenom!
En härlig vårkväll önskar jag er!
Nu har jag insett..
att det alltid kommer att vara orättvist.
Ledsamheten och sorgen kommer fortsätta flamma upp då och då.
Att lillebror faktiskt finns där. Och att vi väntar på honom.
Det är förväntan och glädje.
Men det är en helt annan sak.
Även om lyckan för honom finns kommer det ändå vara orättvist.
Alltid.
Och runt omkring oss finns hundratals barnlösa par som går igenom samma sak.
Åh vad de är starka.
Det finns mängder av bloggar av kvinnor (främst) som öser ur sin avundsjuka och bitterhet.
För man kan ju inte vara stark jämt.
Trevlig lördag!
Kram
Prickar och jobb
Är lika med mycket på jobbet.
Det är inga problem att jobba 9-10 timmar utan paus med 100 saker i huvudet att göra.
Och sen kanske fortsätta lite till när man kommer hem.
Det gör inget. Jag gillar det.
Det gör att tiden flyter, strilar, tickar iväg. En dag är ingenting.
Just nu kollar jag inte på bilder från vårt möte. Inga filmer.
Jag försöker faktiskt att inte tänka så mycket på vår pojke där borta.
Det är en skyddsmekanism. Det gör för ont.
Det gör ont att han växer och utvecklas. Utan oss.
Jag har drömt att vi träffar honom igen. Och han är helt annorlunda.
Min mamma drömde också, fast att vi fick ett annat mycket större barn istället.
Vår lille Johan har fått vattkoppor. Många sådana.
Men han är himla duktig som vanligt. Nu har det kommit några i munnen, och det är jobbigt förstås.
Vårkram från oss
Wohoo!
Först kom ett litet krångel, ett sånt där man är rädd för och som kan stanna upp processen ett par veckor eller så.
Migrationsverket hade skrivit fel ort på sin beviljan om uppehållstillstånd. Suck!
Men idag kom beskedet. Ryssland godkänner det tydligen ändå och pappren har skickats för legalisering idag.
Wohoo!
Det tar troligtvis ett par veckor att kolla igenom och stämpla alla handlingarna.
Sen ska de skickas för översättning.
Ytterligare ett steg närmre lillebror.
Nu är det kvar:
1) legalisering i Sverige
2) pappren skickas till Ryssland
3) översättning
4) legalisering i Ryssland
5) domaren läser dokumenten
6) domaren godkänner (?) alt. komplettering av papper
7) vi får tid till domstol i Arkhangelsk
8) resa 2: besöka lillebror i Kotlas och upp i domstolen
9) vänta här hemma...
10) resebesked 3: åka och hämta lillebror i Arkhangelsk
11) hemresa via svenska konsulatet i S:t Petersburg
12) Vårt nya liv börjar ♥
Trevlig fredag!
Livets bilder
Men ibland gör det för ont att göra det.
Har haft en liten minnesstund med gamla och nya fotografier.
En annan sak som gör ont är att se bilder och filmer från när Johan var bebis.
Jag har inte riktigt lokaliserat eller kommit underfund med mig själv om varför jag tycker det är jobbigt.
Är det för att han blivit stor så fort?
Eller för att jag sörjer han icke-existerande syskon?
Ärligt talat så vet jag det inte.
I påsk har vi haft det superlugnt.
En dag var vi i Varberg på bio och gick vid fästningen och havet i sol och blåst.
Det största är att vi varit på dop av den minsta av mina två gudomliga brorsdöttrar.
Framför mig i kyrkan satt tre små prinsessor med korkskruvar.
En annan bild jag gillar
Alla är uppslukade av det som händer i kyrkan: en liten tjej som var så bedårande duktig trots att det blev långdraget och till slut satt och plaskade i dopfunten. Men när man är 6 år och har suttit fokuserad i över en timme orkar man inte längre..
Jag kan bli så himla nyfiken på vad Johan kommer att jobba med när han blir stor. Det känns som om han kommer att vara intresserad av vetenskap och matematik, men det kan ju förändras såklart. I alla fall gillar han experiment. Härom dagen ägnade han en timme åt att försöka bygga en flotte som kunde flyta trots många mynt som last.
Johan och jag har haft ett eget experiment över vintern. I somras samlade vi kålfjärilslarver som vi matade tills de blev puppor. Sedan har vi haft dem i vårt kallförråd hela vintern. Nu har vi tagit fram dem och idag kröp den första vackra fjärilen ut. Nu går vi i väntans tider på de nästa sju..
puppor
blev en fjäril
Kram till er alla!
Tankeställare
Sängläge igår med feber och magont.
Då hinner man se TV-program jag inte ser i vanliga fall.
Dokumentären om mammor som kämpar för sina autistiska barn.
Om de två små flickorna med föråldringssjukdomen Progreria.
Sjukhuset.
Om miljonären som engagerar sig i volontärarbete.
SOS på liv och död.
Det finns så många människor som kämpar.
En mamma som mist sin son fick frågan hur man klarar det.
"Det gör man inte" blev svaret. "Men med tiden blir det lättare."
Och så blir man påmind om hur bra man har det.
Tacksamheten är där igen.
Om man tänker på den tid det varit sedan första missfallet
och sedan vi bestämde oss för att adoptera för över 3 år sedan.
Tänk så lite tid det är kvar för oss nu.
I onsdags postade vi ju pappren. I torsdags fick vi bekräftat att de fått dem.
Sen har det varit helgdagar. Men idag börjar de jobba igen.
Spännande.
/Cissi
Rekord?
Pust!
Efter dagens lektioner inklusive genrep för skolans revy (som var kaosartad och intensiv) hämtade jag Johan & Per och vi tog en sväng till socialkontoret för att samla in lite papper som vår snälla socialsekreterare fixat.
Sen direkt till läkaren som också var snäll och vänlig och skrev under och stämplade sammanlagt 12 papper.
Vet ni vad vi gjorde sen??
Postade.
Rekommenderat.
Det sades att det tar 4-6 veckor att samla pappren.
Vi har gjort det på en vecka.
Ja, vi är ivriga. Ibland till och med lite för ivriga då vi nästan ändrat om och skapat egna problem som egentligen inte fanns..
Ja, det har varit intensivt.
Men det känns fantastiskt nu.
Så nu är det att vänta, en månad eller så, och se om domaren godkänner.
Det skulle till exempel kunna vara den där stämpeln som revisorn inte hade..?
Efter postningen tillbaka till jobbet för att genomföra barnens revy.
Det är fantastiskt att jobba med barn!
Jag är stolt över dem som om jag vore deras mamma :)
(Och jag har haft mycket extra att vara stolt över denna terminen eftersom de blev näst bästa västsvenska klassen i "vi i femman") parentes..
Säga vad man vill om vardag. Det kan vara tråkigt.
Men det är också en stor trygghet. Skönt när allt flyter på.
Det har inte varit flyta-på-vardag hos oss det senaste. Det ser jag fram emot att få igen.
Magsjukor, papperssamlande och att ligga efter på jobbet har liksom rört runt det lite.
Vi har inte träffat våra vänner sen före Thailandsresan.
Ska bli skönt med lite mer vardag och socialt liv.
Glad påsk till er alla!
