Då var det dags..
Och hur känns det nu att ÄNTLIGEN få åka?
Ärligt talat.. inget vidare. Jo, vi längtar ihjäl oss efter att få träffa Oskar igen, såklart. Vi saknar honom och längtar tills vi får träffa honom igen.
Men, allt det andra är inget vi ser fram emot.
Läkarbesöket. En helg i St. Petersburg. Flygresor hit och dit. Domstolen.
Och framför allt.
Tio dagar från Johan.
Och det här med Oskar. När vi så äntligen får träffa honom igen. Hålla honom, pussa honom, leka, gosa, busa, sjunga, skoja.
Då ska vi lämna honom igen. En hel månad.
Omänskligt.
Förhoppningsvis kommer wifi fungera bra under resan. Och då tänker jag uppdatera här. Det går också bra att maila oss :)
Vill också passa på att tacka för alla som hjälpt oss med kläder till barnhemmet. Vi kunde tyvärr inte ta med allt men det vi fick sålla ut hamnar i goda händer till Vitryssland.
Tack alla fina vänner för allt stöd! Vi hörs snart igen,
stor kram
Ärligt talat.. inget vidare. Jo, vi längtar ihjäl oss efter att få träffa Oskar igen, såklart. Vi saknar honom och längtar tills vi får träffa honom igen.
Men, allt det andra är inget vi ser fram emot.
Läkarbesöket. En helg i St. Petersburg. Flygresor hit och dit. Domstolen.
Och framför allt.
Tio dagar från Johan.
Och det här med Oskar. När vi så äntligen får träffa honom igen. Hålla honom, pussa honom, leka, gosa, busa, sjunga, skoja.
Då ska vi lämna honom igen. En hel månad.
Omänskligt.
Förhoppningsvis kommer wifi fungera bra under resan. Och då tänker jag uppdatera här. Det går också bra att maila oss :)
Vill också passa på att tacka för alla som hjälpt oss med kläder till barnhemmet. Vi kunde tyvärr inte ta med allt men det vi fick sålla ut hamnar i goda händer till Vitryssland.
Tack alla fina vänner för allt stöd! Vi hörs snart igen,
stor kram
byråkrati och krångel
Vi möts ofta av frågor kring varför det ska vara så fruktansvärd byråkratiskt och krångligt att adoptera från Ryssland.
Här är en av anledningarna.
http://www.expressen.se/nyheter/miljonboter-for-adoptivmamma/
Att vi omedvetet valde det kanske mest byråkratiska och dyraste landet att adoptera från övervägs av bilden som hänger på vårt kylskåp. Han är verkligen bedårande fin! Längtar otroligt!
Räknar ner dagarna..
Här är en av anledningarna.
http://www.expressen.se/nyheter/miljonboter-for-adoptivmamma/
Att vi omedvetet valde det kanske mest byråkratiska och dyraste landet att adoptera från övervägs av bilden som hänger på vårt kylskåp. Han är verkligen bedårande fin! Längtar otroligt!
Räknar ner dagarna..
"Det är en klok kvinna"
sa Per.
Har ni, som jag, missat Klara Zimmergrens sommarprat? Snälla, ta er en timme.
Makalöst känslosamt. För oss. Det var jag inte riktigt beredd på...
http://sverigesradio.se/sida/ljud/4015443
Kram
Har ni, som jag, missat Klara Zimmergrens sommarprat? Snälla, ta er en timme.
Makalöst känslosamt. För oss. Det var jag inte riktigt beredd på...
http://sverigesradio.se/sida/ljud/4015443
Kram
Vi fick ett mail..
Colliander's baby :)
och vilka storlekar lillebror har. Vi ska nämligen ta med oss kläder till honom.
Jämförde med Johan. Han är lika lång och har samma huvudomfång som Johan hade när han var 1 år.
Men han väger 2200 gram mindre!!
♥ Kram
och vilka storlekar lillebror har. Vi ska nämligen ta med oss kläder till honom.
Jämförde med Johan. Han är lika lång och har samma huvudomfång som Johan hade när han var 1 år.
Men han väger 2200 gram mindre!!
♥ Kram
Tio dagar kvar till avresa..
Nu räknar vi nedåt till resan.
Det är ju skit bara att det inte är den tredje resan vi ska göra, vilket ju var meningen!!
Det blev ju inte som tänkt ändå, med jobb och så. Jag kommer att börja jobba 7 augusti. Jag ska vara mentor i ett par veckor. Det känns ganska ok ändå. Och jag kommer inte jobba varje dag, för jag vill ju bland annat följa med Johan till förskoleklassen hans första dag. Vi har inte heller fritids till honom så vi får pussla med våra jobb och ha mormor och morfar till hjälp.
Dagarna det senaste har jag njutit av att vara ledig. Vi pysslar här hemma, Johan och jag, när Per jobbar. Jag har plockat, rensat, tvättat och lagat gamla kläder och leksaker. Bara detta att flytta upp Johans lego (Han har MYCKET lego!!!) blev ett halvdagsprojekt.
Däremellan har vi såklart cyklat en del. Till vår fina camping. Till vår fina badplats. Till mormor och morfar. Jag njuter av varje stund med honom och familjen.
I fredags var vi i Göteborg igen och ansökte om visum. Vi börjar kunna detta nu. Vilka papper vi ska ha och hur de ska fyllas i.
Adoptionsbyrån behövde nya kopior på Pers pass (Ryssland har nämligen bestämt att så fort stämplarna är mer än 6 månader gamla så gäller de inte längre..) som ska till Notarius Publicus.
Efter besök på konsulatet åkte vi till adoptionsbyrån i Kungsbacka och lämnade pappren i handen.
Det var kul att träffa dem man pratat så mycket i telefon med, och mailat med fram och tillbaka. De lugnade oss lite också. De tror inte att läkarundersökningarna kommer att vara så allvarliga. Och ingen har hittills blivit nekade adoption i den domstolen vi ska upp i. Värre är det med andra regioner i samma land..
I förra veckan skrev en av de som ingår i vår "Rysslandsgrupp" på FB att deras domare bestämt att de inte får sin son. Helt ofattbart! Tänk att ha träffat sin pojke, längtat och väntat och kämpat, och sedan ändå inte få ta hem honom.. Obeskrivbart!
Så jag är tacksam. Tacksam för sommaren. För familjen. För Oskar som vi snart ska få träffa igen. ÄNTLIGEN!
legalisering i Sverige
översättning
legalisering i Ryssland
domaren läser dokumenten
domaren läser + komplettering av papper
vi får tid till domstol i Arkhangelsk
resa 2: besöka lillebror i Kotlas och upp i domstolen
vänta och förbereda här hemma...
resebesked 3
åka och hämta lillebror i Arkhangelsk
hemresa via svenska konsulatet i S:t Petersburg
Vårt nya liv börjar ♥
Det är ju skit bara att det inte är den tredje resan vi ska göra, vilket ju var meningen!!
Det blev ju inte som tänkt ändå, med jobb och så. Jag kommer att börja jobba 7 augusti. Jag ska vara mentor i ett par veckor. Det känns ganska ok ändå. Och jag kommer inte jobba varje dag, för jag vill ju bland annat följa med Johan till förskoleklassen hans första dag. Vi har inte heller fritids till honom så vi får pussla med våra jobb och ha mormor och morfar till hjälp.
Dagarna det senaste har jag njutit av att vara ledig. Vi pysslar här hemma, Johan och jag, när Per jobbar. Jag har plockat, rensat, tvättat och lagat gamla kläder och leksaker. Bara detta att flytta upp Johans lego (Han har MYCKET lego!!!) blev ett halvdagsprojekt.
Däremellan har vi såklart cyklat en del. Till vår fina camping. Till vår fina badplats. Till mormor och morfar. Jag njuter av varje stund med honom och familjen.
I fredags var vi i Göteborg igen och ansökte om visum. Vi börjar kunna detta nu. Vilka papper vi ska ha och hur de ska fyllas i.
Adoptionsbyrån behövde nya kopior på Pers pass (Ryssland har nämligen bestämt att så fort stämplarna är mer än 6 månader gamla så gäller de inte längre..) som ska till Notarius Publicus.
Efter besök på konsulatet åkte vi till adoptionsbyrån i Kungsbacka och lämnade pappren i handen.
Det var kul att träffa dem man pratat så mycket i telefon med, och mailat med fram och tillbaka. De lugnade oss lite också. De tror inte att läkarundersökningarna kommer att vara så allvarliga. Och ingen har hittills blivit nekade adoption i den domstolen vi ska upp i. Värre är det med andra regioner i samma land..
I förra veckan skrev en av de som ingår i vår "Rysslandsgrupp" på FB att deras domare bestämt att de inte får sin son. Helt ofattbart! Tänk att ha träffat sin pojke, längtat och väntat och kämpat, och sedan ändå inte få ta hem honom.. Obeskrivbart!
Så jag är tacksam. Tacksam för sommaren. För familjen. För Oskar som vi snart ska få träffa igen. ÄNTLIGEN!
legalisering i Sverige
översättning
legalisering i Ryssland
domaren läser dokumenten
domaren läser + komplettering av papper
vi får tid till domstol i Arkhangelsk
resa 2: besöka lillebror i Kotlas och upp i domstolen
vänta och förbereda här hemma...
resebesked 3
åka och hämta lillebror i Arkhangelsk
hemresa via svenska konsulatet i S:t Petersburg
Vårt nya liv börjar ♥
Visst är vi spända inför mycket av det som väntar, men jag försöker inte tänka så mycket på det nu. Läkarbesöken, hur kommer det bli? Flygresorna gillar jag inte.. Vi ska hålla tal i domstolen, en och en.
Och de där pengarna som hela tiden flyter upp i magtrakten som en klump.. Det är inte billigt att vistas i landet i nio dagar. Hotell, mat, resor, undersökningar. Och så tvingas vi till en minisemester i St Petersburg över helgen, i väntan på vidare resa. Hade inte våra föräldrar funnits hade vi inte haft möjlighet att adoptera. Det är också något att fundera över...
Har alla rätt till barn?
Trevlig måndag!
Det är oss de menar!!!
Vissa tecken som känns att det ändå är säkert.
Vi har fått bekräftat att de köpt flygbiljetter åt oss mellan Arkhangelsk och Kotlas.
Idag, i brevet "Rysslandsnytt" som kommer från vår adoptionsbyrå står: "Aktuell situation. Under 2012 har åtta barn anlänt till sex familjer. En familj har fått domstolstid och ytterligare tre familjer väntar på sina tider."
En familj har fått domstolstid - DET ÄR VI!
Efter en underbar sommarkväll på flotten kan inte livet kännas mer än.. underbart!? Hade bara Oskar varit här så hade inte kvällen kunnat vara bättre.
kram
Vi har fått bekräftat att de köpt flygbiljetter åt oss mellan Arkhangelsk och Kotlas.
Idag, i brevet "Rysslandsnytt" som kommer från vår adoptionsbyrå står: "Aktuell situation. Under 2012 har åtta barn anlänt till sex familjer. En familj har fått domstolstid och ytterligare tre familjer väntar på sina tider."
En familj har fått domstolstid - DET ÄR VI!
Efter en underbar sommarkväll på flotten kan inte livet kännas mer än.. underbart!? Hade bara Oskar varit här så hade inte kvällen kunnat vara bättre.
kram
En stillsam förväntan
Hej alla vänner!
Efter en härlig vecka med fina vänner i Danmark, vårt smultronställe, är det nu mer vardag här hemma.
arkNär vi var på semester var det inte lika många tankar på Oskar. Men här hemma uppfylls jag av dem hela tiden. Jag är glad över att vi har ett stort hus och en stor trädgård. Det är inte svårt att hitta projekt.
Nu har jag tillåtit mig att förbereda också inför lillebror. Jag har ju hela tiden hållt tillbaka och tänkt att det kan vi göra efter domstolen. Men det är ju nu jag vill. Och det är nu jag är ledig och har tid och lust.
Vi har köpt lite saker. Allt från tandborste till trappgrindar. Vi har ju inte bott i detta huset med ett litet barn.
Det var känslosamt att leta fram spjälsängen. Mamma påminde mig om när jag stod med magen i vädret och tittade på den tomma sängen. "Jag vill inte ha en tom säng" sa jag då. Och den känslan är än starkare nu!
Johan har hela tiden pratat mycket om gungkossan som han ville ta fram till lillebror. Den fick han själv av min bror och svägerska när han fyllde 1 år och den har, på nåt symboliskt sätt, blivit hans förberedelse. I går plockade vi fram den.
5 1/2 år tidigare.
Det är känslosamt att leta i Johans kläder och gamla saker. Han sa själv mina egna tankar "Tänk att jag har blivit så stor"
Samtidigt som jag blir upprymd och förväntansfylld och lycklig känner jag ett sting av ledsamhet att låta lådan märkt "storlek 50-74" stå. Inte just över att ha en bebis, det sörjer jag inte så mycket. Men över att ha missat så mycket av Oskars första tid.
Längtan efter honom kan jag inte beskriva här, inte i ord. Och tyvärr kämpar jag för tillfället över lite bittra tankar, sån där orättvisa som jag upplever av och till. Och jag vågar fortfarande inte släppa till den där lyckan helt. Jag vågar inte lita på det helt. En tillbakahållen stillsam förväntan..
Kram Cissi
Att blogga
när man är låg är skönt. Att få ur sig de jobbiga tankarna lindrar oron. Men efteråt känner jag ibland att jag låter lite dramatisk.
Såklart vi orkar! Vi väntar ju på världens finaste kille! Det som är klumpen i magen nu är att jag inte riktigt litar på att det ska funka denna planerade resa heller. Jag kan inte slappna av från den tanken.
En bild på Oskar hänger på kylskåpet. Det gör skönt-ont att längta. Fast mer ont än skönt just nu. Hans skor står kvar på skohyllan. Det dröjer ju längre än vi trodde innan de blir använda. Men det ska de bannemej bli! Har ägnat dagarna runt midsommar till att boka resa och visumstid och alla olika hotell.
Nu väntar dagar med fina vänner och semester. Det känns lite som en paus från orostankarna.
Varm kram
Såklart vi orkar! Vi väntar ju på världens finaste kille! Det som är klumpen i magen nu är att jag inte riktigt litar på att det ska funka denna planerade resa heller. Jag kan inte slappna av från den tanken.
En bild på Oskar hänger på kylskåpet. Det gör skönt-ont att längta. Fast mer ont än skönt just nu. Hans skor står kvar på skohyllan. Det dröjer ju längre än vi trodde innan de blir använda. Men det ska de bannemej bli! Har ägnat dagarna runt midsommar till att boka resa och visumstid och alla olika hotell.
Nu väntar dagar med fina vänner och semester. Det känns lite som en paus från orostankarna.
Varm kram
Suck och jippi!
Jag fick än en gång frågan "Hur orkar ni?"
Hur jag svarar är helt beroende på humör och dagsform. Ibland blir det bara "jag vet inte" och någon annan gång "vi har varandra".
Igår funderade jag en del på frågan i efterhand. Hur orkar man egentligen? När kommer den där gränsen?
Uppenbarligen var det ett delsteg mot den där gränsen för mig igår. När jag väl börjat gråta kunde jag liksom inte sluta. Så blir det ibland.
Man krisar av och till. För mig handlar det oftast bara om en dag eller två. Sen tar man tag i det igen.
Och en viktig bit är att man tar en bit i taget.
Vi var i tisdags och ansökte om visum. (Vi skulle ju få domstolstid runt 6 juli). Bara det är en process i sig.
För att ansöka om visum måste man ha ordnat tre dokument: en ifylld blankett med ett färgat passfoto, ett intyg från vårt försäkringsbolag med stämplar som bevis att vi är försäkrade samt en inbjudan från Ryssland. Alla namn och siffror och stavningar måste stämma på pricka. Det gick smidigt igår och vi betalade 1100 kr.
Dagen efter ringer adoptionsbyrån och säger att jag måste ringa och stoppa visumsansökan för vi måste flytta fram resan. 27 juli kan vi komma till domstolen. Då brast det liksom.
Inte blev de glada på konsulatet att vi inte skulle använda visumet. Inga pengar får vi tillbaka.
Många jobbiga saker snurrar i mitt huvud. Men jag försöker träna mig på att tänka positivt.
Vi fick reda på senare under dagen att datumet är spikat den här gången. SKÖNT!
Vi kommer åka 19 juli, först till St. Petersburg för läkarbesök, och därefter för att träffa lillebror. Det sista vi gör innan hemfärd är domstolen. Det känns fantastiskt att äntligen ha ett datum.
Andra saker som känns mindre fantastiskt är att jag egentligen ska börja jobba 7 augusti. Vi kommer inte kunna hämta hem lillebror förrän i slutet av augusti. Men jag tänker nog ta tjänstledigt.
Mycket snurrar och jag väntar på att resebolaget ska ringa upp så vi kan spika resan. (Har väntat i 1 1/2 dagar på att de ska ringa) Åh, jag önskar verkligen att det var 28 juli redan så att allt var klart nu och vi äntligen kan vara lyckliga föräldrar till ännu en liten kille. Nu får inget mer krångla. Orkar jag det i så fall?
GLAD MIDSOMMAR!
Kram Cissi
Bästa medicinen
är vänner och omtanke.
Det känns bättre.
Tack för kommentarer och omtanke!
Tack fina underbara Hanna för blomman och kramarna!
Tack fantastiska kollegor för mysiga dagar!
Nu väntar släktbesök i Stockholm för Johan och mig. Vi gör det bästa med dagarna en i taget.
Nu är det att vänta på besluten och vi kan ju inte påverka något.
Varm kram till er alla och ha en härlig helg!
Cissi
Det känns bättre.
Tack för kommentarer och omtanke!
Tack fina underbara Hanna för blomman och kramarna!
Tack fantastiska kollegor för mysiga dagar!
Nu väntar släktbesök i Stockholm för Johan och mig. Vi gör det bästa med dagarna en i taget.
Nu är det att vänta på besluten och vi kan ju inte påverka något.
Varm kram till er alla och ha en härlig helg!
Cissi
Min magkänsla stämde
Jag hade onda aningar. De var sanna.
Var på jobbet i eftermiddags, hade precis plockat ihop och ställt iordning inför sommaren.
Packade ut de grejer jag skulle ha med mig och skulle precis stänga dörren.
Då ringde jobbtelefonen.
Det var från adoptionsbyrån.
Det har ju varit val i Ryssland och vi vet att reglerna kommer att bli strängare för adoption i landet.
Nu har de genomfört den första nya regeln.
Alla blivande adoptionföräldrar ska göra en omfattande läkarundersökning i Ryssland.
Sisådär 15-20000 kronor kanske.
Dessutom är våra papper fortfarande ett år gamla och de är inte nöjda med kompletteringarna.
Vi måste göra om flera papper. Vilka vet vi inte ännu.
Ironiskt nog var det det första som händer på min ledighet.
Jag ska erkänna att de första tre sommarlovsorden jag sa inte var vackra.
På vägen hem på semestern hade jag gråten nära och en stor klump i bröstet.
Oskar ska fortfarande bli vår. Inom en snar framtid förhoppningsvis.
Och de ska ansöka om domstolstid 6 juli.
Men jag vågar inte hoppas på det datumet för fem öre.
Nu har de bråda dagar att få ihop våra papper, som än en gång ska kopieras, vidimeras, sändas till legalisering
och översättas. Och sen ska de ordna alla läkarbesök för oss. Det är första gången för dem.
Kommer det att flyta på?
Knappast! Inte med vår otur..
Jo, jag är ledsen, deppig och bitter.
Och rädd.
Var på jobbet i eftermiddags, hade precis plockat ihop och ställt iordning inför sommaren.
Packade ut de grejer jag skulle ha med mig och skulle precis stänga dörren.
Då ringde jobbtelefonen.
Det var från adoptionsbyrån.
Det har ju varit val i Ryssland och vi vet att reglerna kommer att bli strängare för adoption i landet.
Nu har de genomfört den första nya regeln.
Alla blivande adoptionföräldrar ska göra en omfattande läkarundersökning i Ryssland.
Sisådär 15-20000 kronor kanske.
Dessutom är våra papper fortfarande ett år gamla och de är inte nöjda med kompletteringarna.
Vi måste göra om flera papper. Vilka vet vi inte ännu.
Ironiskt nog var det det första som händer på min ledighet.
Jag ska erkänna att de första tre sommarlovsorden jag sa inte var vackra.
På vägen hem på semestern hade jag gråten nära och en stor klump i bröstet.
Oskar ska fortfarande bli vår. Inom en snar framtid förhoppningsvis.
Och de ska ansöka om domstolstid 6 juli.
Men jag vågar inte hoppas på det datumet för fem öre.
Nu har de bråda dagar att få ihop våra papper, som än en gång ska kopieras, vidimeras, sändas till legalisering
och översättas. Och sen ska de ordna alla läkarbesök för oss. Det är första gången för dem.
Kommer det att flyta på?
Knappast! Inte med vår otur..
Jo, jag är ledsen, deppig och bitter.
Och rädd.
"Gud vad det gör ont
när nåt så nära är så långt bort"
Håkan Hellström citat som jag haft i huvudet hela dagen.
Varje dag och egentligen timme innan vi hör något är ett nederlag.
Har börjat få en krypande ångest-rädsla som ålar runt därinne.
Tänk om något är fel!
Skickade ett mail igår men vi har inte fått svar.
Kanske för att de väntar till i morgon för att komma med besked?
Eller..?
Håkan Hellström citat som jag haft i huvudet hela dagen.
Varje dag och egentligen timme innan vi hör något är ett nederlag.
Har börjat få en krypande ångest-rädsla som ålar runt därinne.
Tänk om något är fel!
Skickade ett mail igår men vi har inte fått svar.
Kanske för att de väntar till i morgon för att komma med besked?
Eller..?
Små gruskorn
För över ett år sedan gjorde min mamma en ögonoperation.
Efter det har hon av och till lite jobbigt med synen, att hon ser små saker som inte ska finnas där, som små gruskorn. Och ibland ser hon dubbelt. Det är såklart jobbigt de dagarna det är så men hon tycker inte det är alltför allvarligt.
Jag känner mig lite likadan. Inte att jag ser konstigt eller dubbelt eller så.
Men det känns som om det finns små gruskorn där som stör mitt sinne.
Barnen har sommarlov och jag jobbar sista veckan.
Jag har massvis med underbara människor och händelser som förgyller livet.
I helgen, till exempel, blev vi bjudna på lunch på Hofsnäs herrgård, i solskenet. Vi har umgåtts med min bror och hans familj och extra med min fina brorsdotter.
Jag kan slappna av på jobbet, rensa ur och har en hel sommar att se fram emot då jag kan hitta på massa kul med Johan.
Jag har börjat jogga igen och knät känns faktiskt helt ok.
Ser ni, det finns en massa saker att känna glädje och tillförsikt inför.
Men. Den där lättnadskänslan och lyckopirret vill inte riktigt finnas där. Det grusas.
Denna veckan trodde vi att vi skulle vara i Ryssland. Men icke.
Och det enda som vi har inplanerat i sommar, dagar i Danmark med våra närmsta vänner, blir alltmer hotat.
En dag i taget.
Efter det har hon av och till lite jobbigt med synen, att hon ser små saker som inte ska finnas där, som små gruskorn. Och ibland ser hon dubbelt. Det är såklart jobbigt de dagarna det är så men hon tycker inte det är alltför allvarligt.
Jag känner mig lite likadan. Inte att jag ser konstigt eller dubbelt eller så.
Men det känns som om det finns små gruskorn där som stör mitt sinne.
Barnen har sommarlov och jag jobbar sista veckan.
Jag har massvis med underbara människor och händelser som förgyller livet.
I helgen, till exempel, blev vi bjudna på lunch på Hofsnäs herrgård, i solskenet. Vi har umgåtts med min bror och hans familj och extra med min fina brorsdotter.
Jag kan slappna av på jobbet, rensa ur och har en hel sommar att se fram emot då jag kan hitta på massa kul med Johan.
Jag har börjat jogga igen och knät känns faktiskt helt ok.
Ser ni, det finns en massa saker att känna glädje och tillförsikt inför.
Men. Den där lättnadskänslan och lyckopirret vill inte riktigt finnas där. Det grusas.
Denna veckan trodde vi att vi skulle vara i Ryssland. Men icke.
Och det enda som vi har inplanerat i sommar, dagar i Danmark med våra närmsta vänner, blir alltmer hotat.
En dag i taget.
Skolavslutning
Förväntan. Musik. Blommiga klänningar och nya skor.
Björkris och jordgubbstårta.
Och många kramar. Det är skolavslutning.
Idag har det varit känslosamt för mig. Bland annat för att jag med kluvna känslor lämnar min fiina klass och den bästa arbetsplats jag kan tänka mig.
Jag stod och tittade på alla barnen när de sjöng. De är verkligen unika och fantastiska!
På Rysslandfronten inget nytt.
Suck.
Fastän jag vet att vi är närmare än någonsin och det handlar om veckor så dämpas den där förväntan och lyckan av väntan, längtan och oro. För han är inte vår på riktigt innan domstolsförhandlingarna är över. Det kan fortfarande hända nåt som gör att han inte blir vår.
Åh, vi väntar.
Kram till er!
Björkris och jordgubbstårta.
Och många kramar. Det är skolavslutning.
Idag har det varit känslosamt för mig. Bland annat för att jag med kluvna känslor lämnar min fiina klass och den bästa arbetsplats jag kan tänka mig.
Jag stod och tittade på alla barnen när de sjöng. De är verkligen unika och fantastiska!
På Rysslandfronten inget nytt.
Suck.
Fastän jag vet att vi är närmare än någonsin och det handlar om veckor så dämpas den där förväntan och lyckan av väntan, längtan och oro. För han är inte vår på riktigt innan domstolsförhandlingarna är över. Det kan fortfarande hända nåt som gör att han inte blir vår.
Åh, vi väntar.
Kram till er!
Det handlar om dagar..
Jag upplever det jobbigt just nu, att inte veta när nästa resa blir av.
Åter igen är det så att inget går att planera. Och sommaren börjar ju snart.
Men nu fick jag ett svar på mailen. Det handlar om dagar.
Hoppas i morgon!
Kram
Kolla vad jag hittade..
En översatt artikel om "vårt" barnhem i Kotlas, Ryssland.
http://translate.google.com/translate?sl=ru&tl=en&js=n&prev=_t&hl=en&ie=UTF-8&layout=2&eotf=1&u=http%3A%2F%2Fvecherniy-kotlas.ru%2Fhousing%2F1170015504-broshennyx-detej-stalo-bolshe.html
http://translate.google.com/translate?sl=ru&tl=en&js=n&prev=_t&hl=en&ie=UTF-8&layout=2&eotf=1&u=http%3A%2F%2Fvecherniy-kotlas.ru%2Fhousing%2F1170015504-broshennyx-detej-stalo-bolshe.html
Backa till steg 1 på listan
Hade hoppats på att få höra något nytt om domstolstiden denna vecka.
Men nu var jag lite naiv igen.
Eftersom vi fick komplettera åtta dokument ska ju också de legaliseras först.
Förstås!
Så nu är vi åter på steg "legalisera handlingarna" sen "Ryssland översätter och läser".
Mmmm. Så är det.
Så jag inser ju att det inte kommer ske denna vecka.
Förhoppningsvis nästa.
I söndags var Johan och jag (Per jobbade) på träff med några av de par vi träffade på vår föräldrautbildning.
De tre paren har lyckats få biologiska barn. Mirakel.
Fantastiskt att träffa människor av olika slag. Jag fascineras oerhört av hur unika vi är. Alla.
Och vilka olika livsöden som finns.
Deras tre fina småttingar är lika gamla som vår lille Oskar.
Behöver jag säga det?
Längtan är stor.
Kram (och tack Anneli och Tommy!)
Men nu var jag lite naiv igen.
Eftersom vi fick komplettera åtta dokument ska ju också de legaliseras först.
Förstås!
Så nu är vi åter på steg "legalisera handlingarna" sen "Ryssland översätter och läser".
Mmmm. Så är det.
Så jag inser ju att det inte kommer ske denna vecka.
Förhoppningsvis nästa.
I söndags var Johan och jag (Per jobbade) på träff med några av de par vi träffade på vår föräldrautbildning.
De tre paren har lyckats få biologiska barn. Mirakel.
Fantastiskt att träffa människor av olika slag. Jag fascineras oerhört av hur unika vi är. Alla.
Och vilka olika livsöden som finns.
Deras tre fina småttingar är lika gamla som vår lille Oskar.
Behöver jag säga det?
Längtan är stor.
Kram (och tack Anneli och Tommy!)
Snyft!
Det står ett par skor i hallen
bredvid pappas, och väntar på lillebror.
Vi fick dem av ett par vänner.
I ett annat rum väntar barngungan.
Den påminner varje gång jag går förbi.
Det var det första vi köpte till Oskar när vi visste vem han var.
Han finns runt omkring oss.
På nåt sätt får de små sakerna mig att förstå att det är på riktigt.
Vi fick dem av ett par vänner.
I ett annat rum väntar barngungan.
Den påminner varje gång jag går förbi.
Det var det första vi köpte till Oskar när vi visste vem han var.
Han finns runt omkring oss.
På nåt sätt får de små sakerna mig att förstå att det är på riktigt.
Världens bästa mail!
Det fick vi idag.
"At the request of the family, here is the latest information about the boy:
He is well, cheerful and active. He doesn't crawl, but moves in a sitting position, jumping on the bottom. Kind of a sitting crawl. In the pen he stands near the barrier - hands off (it can be seen in the photo).
He enjoys playing the toy the family brought for him."
Och fyra underbara bilder.
Han är precis lika fin, glad och fantastisk som när vi träffade honom.
Och han ser ut att må jättebra.
Vilken oerhörd lättnad!
Det är ganska fantastiskt att vi känner en sån närhet med honom bara genom korten.
Han är verkligen vår son. Ingen tvekan.
Nu räknar vi ner till onsdag då kommunen ska vara klara med våra senaste papper.
"At the request of the family, here is the latest information about the boy:
He is well, cheerful and active. He doesn't crawl, but moves in a sitting position, jumping on the bottom. Kind of a sitting crawl. In the pen he stands near the barrier - hands off (it can be seen in the photo).
He enjoys playing the toy the family brought for him."
Och fyra underbara bilder.
Han är precis lika fin, glad och fantastisk som när vi träffade honom.
Och han ser ut att må jättebra.
Vilken oerhörd lättnad!
Det är ganska fantastiskt att vi känner en sån närhet med honom bara genom korten.
Han är verkligen vår son. Ingen tvekan.
Nu räknar vi ner till onsdag då kommunen ska vara klara med våra senaste papper.
